Barnfamilj hinner inte följa valet

NYHETER

"Vi röstar ändå alltid på labour"

Foto: Tänker rösta på Labour Mel och Paul McCrudden med sonen Elvy, 8 och dottern Marnie, 6.

EALING. Ingen öppnar när vi ringer på. Paul har precis kommit från jobbet och står i duschen.

Då kommer Mel med bilen full av matkassar. Hon hittar ingen parkeringsplats så vi hjälper henne att bära in dem.

Kaoset hos en barnfamilj är lätt att känna igen.

Foto: Familjen McCrudden tänker rösta på Labour – trots att de inte har mycket till övers för Gordon Brown.

Med håret fortfarande blött och iförd khakishorts försöker Paul snabbstäda köket samtidigt som han stoppar in matvaror i kylskåpet. Bordet är fullt av tidningar och papper. I diskhon står resterna av morgonens odiskade byttor. Radion står på.

Hunden Flow är exalterad över den plötsliga aktiviteten och bidrar till kaoset.

Först efter en stund kan vi sätta oss ner vid köksbordet med en kopp te.

Paul och Mel är så busy att de knappt hinner följa med i valrörelsen. Det gör dem inget. Inte för att de är ointresserade utan därför att de redan vet hur de ska rösta.

– Vi har alltid röstat labour och kommer förmodligen alltid att göra det, säger Paul.

Skjuta sig

Även om han inte har mycket till övers för laborledaren Gordon Brown.

– Han lyckas hela tiden skjuta sig själv i foten, säger Paul. Men av de konservativas ledare Cameron skulle jag inte ens köpa en begagnad bil. Det är mycket luft i deras löften.

Paret har rätt nyligen förverkligat sin dröm om att köpa ett hus. Men för att ha råd fick de bli i en av Londons mest avlägsna sydvästra förorter, mer än halvvägs till Heathrowflygplatsen.

Huset är ett typiskt engelskt radhus i mörkt tegel. Precis tillräckligt stort för en tvåbarnsfamilj.

– Vi trivs jättebra i området, säger Mel. Det är bra mycket bättre än hyreslägenheten vi bodde i förrut. Vi köpte hus i precis rätt tid. I dag skulle vi aldrig haft råd.

Egentligen var det skolan som bestämde. De visste att det fanns en bra kommunal skola i området där de ville få plats till sonen Elvy, 8 och dottern Marnie, 6.

Några privatskolor tillåter inte ekonomin.

Mindre drama

Mel är skådis men de senaste åren har hon haft ont om jobb.

– Sedan vi fick barnen är det svårt. Arbetsmarknaden har dessutom förändrats väldigt mycket. Nu görs det mest reality-TV och mycket mindre drama. Förra veckan gjorde jag ett reklamjobb. Förhoppningsvis har jag ett till på gång. Inte särskilt inspirerande men det ger pengar i plånboken.

Fördelen med att inte arbeta heltid är att hon ofta är hemma när barnen slutar skolan. Paul är den som fixar frukost åt barnen innan han åker iväg till jobbet som trädgårdsmästare. Mest sköter han rika människors trädgårdar och större anläggningar som kräver regelbundet underhåll.

Trots lågkonjunkturen har det hittills varit bra med jobb.

– De som behöver min hjälp kan betala för sig, säger Paul och ler menande.

Träffades i ett träd

Faktum är att även Mel är trädgårdsmästare i grunden. Det var så de träffades, högt uppe i ett träd.

Båda skrattar vid minnet.

På helgerna blir det mycket promenader med Flow. Under säsongen brukar Paul gå på favoritlaget Brentfords hemmamatcher. Ibland hänger hela familjen med.

– Fast det kan vara lite skrämmande för barnen med allt oväsen, säger Paul medan Flow försöker slicka honom i ansiktet.

Sitt musikintresse har han också kvar. I det lilla vardagsrummet räknar jag till sex gitarrer och fyra Ikeahyllor packade med CD-skivor.

Invandrare

Ealing är det område i London som tar emot näst mest invandrare. Familjen McCrudden har inget emot det utom på en punkt. Inflyttningen sätter enorm press på skolorna.

Mel får en bekymrad rynka i pannan när hon pratar om det.

– Nu försöker de med skohorn få in ytterligare hundra barn på vår skola. Trots att skolan inte ens har en gymnastiksal. Såna här lokala frågor engagerar mig mer nuförtiden än rikspolitiken.

Sonen Elvy stormar in och vill brottas med pappa. Elvy har precis vunnit en teckningstävling för barn anordnad av tidningen The Sun. Mamma visar stolt upp ett av alstren som föreställer en grön drake.

Ytterdörren åker upp. Det är Marnie som lämnas av av en kompis mamma. Dottern springer direkt ut på baksidan och vill gunga.

Liten täppa

Familjen har en egen liten täppa där, inramad av ett två meter högt trästaket på båda sidor. Den är precis tillräckligt stor för att rymma en gungställning och en uteplats med matbord.

Plus rader av vackra växter på sidan.

– Jag gillar bättre att sköta min egen trädgård än andras, säger Paul.