Mejla

Wolfgang Hansson

Är Israel på väg mot en apartheid-stat?

Publicerad:
Demonstrationer i Afula.
Demonstrationer i Afula.

Tänk dig följande situation: En muslimsk familj köper en villa i Danderyd. Då demonstrerar grannarna för att ogiltigförklara köpet. De vill behålla den etniska renheten i området.

Låter det osannolikt? I Israel är det bister verklighet och en påminnelse om det oförsonliga i den politiska konflikten.

I Israel bor drygt en miljon israeliska araber, människor som aldrig flydde sina hem när Israel bildades 1948. De är israeliska medborgare och har rätt att röra sig fritt i Israel även om de företrädesvis bor i sina egna städer.

De har samma rättigheter som israeliska judar. På pappret vill säga.

De senaste dagarna har judiska invånare i staden Afula demonstrerat mot att ett hus i staden har sålts till en arabisk-israelisk familj. Den tidigare borgmästaren Avi Elkabetz deltar i demonstrationerna med motiveringen att staden invånare "inte vill ha en blandad stad". De vill ha en rent judisk stad och det är enligt honom "deras rättighet".

– Det har ingenting med rasism att göra, säger han till tidningen Haaretz.

Stadens vice borgmästare deltar också.

– Jag hoppas att köpet omintetgörs så att vår stad inte börjar blandas.

Sydafrika

Det känns lite som att förflyttas tillbaka till apartheid-tiden i Sydafrika då vissa bostadsområden bara var tillåtna för vita. Eller till USA på 60-talet då svarta i sydstaterna bara fick sitta längst bak i bussen.

Men i Israel är det i många kretsar inte särskilt kontroversiellt. Tanken att i alltför stor grad beblanda sig med de arabiska medborgarna är inte attraktiv. Hälften av judarna vill inte ha en arab som granne.

Även om det givetvis finns människor på båda sidor som kan tänka sig att bo tillsammans. Det finns skolor där judiska och arabiska barn går tillsammans i ett försöka minska misstänksamheten mellan de två folkgrupperna.

Inför demonstrationerna i Afula delades det ut flygblad där det argumenterades mot försäljning av hem "till de som är oönskade i området".

– Alla judar är ansvariga för varandra. I dag är det vi som drabbas. Imorgon är det du, stod det i flygbladet.

Förbjudet för judar

På den ockuperade Västbanken är segregeringen mellan palestinier och judar total. I de israeliska bosättningarna bor bara judar. De skyddas av murar och egna säkerhetsvakter. Vissa vägar får bara användas av judiska bosättare. Stora skyltar utanför palestinska städer och byar talar om att den israeliska staten förbjuder judar att åka in där av säkerhetsskäl.

När jag nyligen besökte Israel intervjuade jag den arabisk-israeliske parlamentsledamoten Ahmad Tibi. Hans tycker sig se hur diskrimineringen av israeler av arabiskt ursprung ständigt ökar.

– Israeler ser oss allt mer som sina fiender, berättade han. Israel har blivit alltmer rasistiskt och fascistiskt,. Numera blir det upprörda för att jag deltar i fredliga demonstrationer för palestiniernas sak. Det är som om de inte längre tål att bli motsagda.

En bidragande orsak kan vara den terrorvåg som startade hösten 2015 då ett antal israeler av arabiskt ursprung attackerade judar inne i Israel. En då helt ny utveckling.

Apartheid-stat

Tidigare var det mest palestinier från de ockuperade områdena eller Östra Jerusalem som stod för terrorn.

Det är inte första gången Afulas judiska befolkning protesterar. När staden sålde ut tomter för två år sedan fick 43 arabiska familjer rätt att köpa. Efter protester ogiltigförklarades anbudsförfarandet.

Om israeler av olika ursprung inte kan leva ihop hur ska det då någonsin kunna bli fred mellan Israel och palestinierna?

Israels högerregering vill inte ha en tvåstatslösning med en separat palestinsk stat vid sidan av Israel. Men om man behåller de ockuperade områdena så kommer palestinierna och de arabiska israelerna snart att vara en majoritet. I ett sånt läge hotas den judiska staten såvida man inte nekar palestinierna normala medborgerliga rättigheter som exempelvis rösträtt.

Då hamnar man i vad som är förvillande likt en apartheidstat.

Eller är det som händer i Afula ett tecken på att man redan är på väg dit?

Av: Wolfgang Hansson

Publicerad:

LÄS VIDARE