Svenska levde med IS-ledare

Publicerad:
Uppdaterad:
1 av 2 | Foto: PRIVAT
Sara med Kalashnikov. Utflykt i IS-kontrollerat område i Syrien.

För första gången berättar en svensk kvinna om sitt liv med jihadisterna i Islamiska staten (IS) i Syrien.

Till slut fick hon nog av extremisternas tortyr och drog sig ur – men försvarar fortfarande stening och piskning.

P1 Dokumentär i Sveriges Radio har träffat kvinnan, som kallas Sara, och låter henne berätta en skrämmande historia om livet inifrån IS.

Sara från Västsverige blev radikaliserad i unga år efter en stökig uppväxt. IS-sympatiserande anhöriga och vänner hade åkt till Syrien.

– De sa ”kom ner, det är bra här, man kan dö här, du kan få martyrskap här” och ju närmare döden desto tryggare, säger hon i dokumentären.

Flydde från kaos

I juni 2014 hade IS hade haft stora framgångar och utropat ett kalifat. Då tog den skilda Sara sitt barn till Syrien. De reste till det starka IS-fästet Raqqa.

I staden gifte hon sig så småningom med en högt uppsatt och välbeställd IS-man. Men han dödades snart i striderna vid Kobane nära gränsen till Turkiet. Själv var hon och barnet flera gånger nära att skadas i drönarattacker.

På nära håll fick hon se IS tortera fångar och sälja kvinnor som sexslavar. Hennes tvivel på terrorgruppen började gro.

I början av 2015 brände IS ihjäl en jordansk pilot, som kraschat i december 2014, i en metallbur. Jihadisterna visade mordet i en video på internet. Det blev droppen för Sara, som dessutom mist en släkting i strider.

I kaoset efter en attack lyckades hon lämna Raqqa och ta sig till Sverige via Turkiet.

Fruktar hämnd

I dag är hennes slutsats att IS tillämpar sharialagar alltför strängt, i strid mot ”riktig islam”. Men hon betraktar sig fortfarande som fundamentalist och tycker att stening är ett lämpligt straff för en kvinna som bedrivit ”otukt” – förutsatt att det finns säkra vittnen. IS tog lite för lättvindigt på den saken, menar Sara.

Några skuldkänslor för vad hennes barn utsattes för finns inte:

– Jag ville inte att mitt barn skulle växa upp i ett o-islamiskt land.

– Jag brydde mig inte så mycket om konsekvenserna, säger Sara till P1 Dokumentär.

Tillbaka i Sverige är inte tryggheten garanterad för henne.

– De kan skada mig och döda mig på en massa olika sätt. Det finns folk här som älskar dem (IS) så mycket att de skulle kunna göra en sådan grej.

TT

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM