Varannan plats på äldreboenden är bortskuren

avBritt Peruzzi

Varannan svensk som vill flytta till ett äldreboende får nobben.
På bara tio år har antalet boendeplatser halverats.

– Det är jätteproblematiskt och drabbar både de äldre och anhöriga, säger Anna Werkelin Ahlin, sakkunnig inom hälso- och sjukvård på PRO.

Vägen till en plats på någon av kommunernas så kallade särskilda boenden kan vara både snårig och visa sig vara en återvändsgränd. Det gäller såväl äldreboenden där de flesta lider av äldrerelaterade fysiska besvär som demensboenden och så kallade blandboenden.

1 av 2

Enligt Krister Westerlund på Alzheimerföreningen har antalet ärenden i förvaltningsrätten där han ombeds företräda patienter och anhöriga som är medlemmar ökat.
- En svårt sjuk patient som bor hemma med sin fru sparar massor av pengar åt kommunen. Det är omänskligt att en sak som avlastning ska behöva avgöras i rätten, säger han.

”Småaktighet mot vanligt folk”

Många anhöriga vittnar om att den äldres önskan om ett sista boende med dygnet runt-trygghet inte respekteras:
• De äldre kallas "brukare" i stället för patienter.
• Deras behov mäts i termer av kronor och minuter. 
• Bistånden utreds av biståndshandläggare utan specialkunskaper.
• Beslut fattas utan hänsyn till konsekvensen av sociala aspekter som ensamhet eller anpassning till ständigt nya ansikten.
– Den småaktighet som många kommuner ägnar sig åt mot vanligt folk måste verkligen uppmärksammas, säger Krister Westerlund på Alzheimerföreningen som den närmsta tiden bistår anhöriga i två mål i förvaltningsrätten.

”Svårt sjuka vårdas hemma”

Anna Werkelin Ahlin, sakkunnig inom PRO, menar att det faktum att dubbelt så många i dag har hemtjänst inte har kompenserat det minskade antalet särskilda boendeplatser.
– Samtidigt som ambitionen för äldreomsorgen i lagtext har höjts har resurserna minskat. En konsekvens är att svårt sjuka personer vårdas hemma längre och att det inte alltid fungerar. 

En annan konsekvens hon varnar för är att principen om att anhörigvård bygger på frivillighet kan urholkas.
– Om äldreomsorgen stramas åt blir inte bara kvaliteten sämre utan man raserar grunderna för frivilligheten, de anhöriga känner sig till slut tvungna.

”Kortsiktiga besparingar”

Enligt experten är en ökande anhörigomsorg ett tecken på att äldreomsorgen inte räcker till, att de äldres behov inte tillåts kosta i den utsträckning de borde få kosta.
– Men det är kortsiktiga besparingar som får samhälleliga konsekvenser när anhöriga tvingas gå ner i arbetstid och de äldre drabbas av till exempel frakturer.
Enligt statistik från Socialstyrelsen har Stockholms stad de senaste tio åren skurit ner på antalet särskilda boendeplatser med hälften samtidigt som antalet pensionärer i ordinärt boende med hemtjänst ökat med 116 procent - från 19 937 till 43 150 personer.
Samtidigt som alltfler diagnosticeras med olika demenssjukdomar ökar antalet korttidslösningar. I Stockholm blev de 60 procent fler mellan 2007 och 2017.

ARTIKELN HANDLAR OM