Transkvinnan Vikky larmar: ”Klimatet har blivit hårdare”

NYHETER

”Din könsidentitet är inte på riktigt”, ”du är störd” och ”du är ett missfoster”. Det är några av de kommentarer som Vikky Engdahl, 23, har fått höra på internet. Nu larmar hon om en ökad utsatthet för transpersoner och en hårdare ton på sociala medier.

– Egentligen är det inte jag som har problem med min könsidentitet, det är alla andra, säger Vikky.

För fem år sedan, den 14 mars 2013, lade regeringen fram den första propositionen för att stoppa tvångssteriliseringar av transpersoner. Den 1 juli samma år gick lagen genom.

År 1994, 19 år tidigare, föddes Vikky Engdahl som välkomnades av världen som en pojke. Hon fick namnet Viktor, men det tog inte många år innan det började kännas fel.

– Alla trodde att jag var pojke, men jag kände mig redan som en liten som tjej.

1 av 4 | Foto: STEFAN JERREVÅNG
På internet har Vikky tidigare känts sig trygg. Men nu larmar hon om en ökad utsatthet för transpersoner på nätet.

Barndomen flöt trots allt på, men när tonåren kom blev känslan mer och mer intensiv. Varför det kändes som det kändes och om det var fel blev centrala frågor för en tonårig och osäker Vikky.

Resultatet av alla tankar och orosmoln blev att hennes verkliga jag – en flicka – förblev en hemlighet för omvärlden.

”Ingen att prata med i verkliga livet”

– I början av min resa så kände jag mig väldigt ensam. Jag hade ingen att prata med i verkliga livet.

Då vände sig Vikky till olika forum på internet. Där hittade hon andra transpersoner och nya vänskapsrelationer byggdes sakta upp, parallellt med en ny kunskapsbas.

– Vi stöttade varandra och hade varandras ryggar. När inte alla andra visste, så visste de i alla fall.

1 av 3 | Foto: Privat
Vikky Engdahl: ”Alla trodde att jag var pojke, men jag kände mig redan som en liten som tjej.”

Hårdare klimat på internet

I dag är Vikky öppen med vem hon är och går sedan två år på en hormonbehandling för att göra sin könskorrigering.

Namnet Viktor känns mer och mer avlägset, men det gör även den trygghet och gemenskap Vikky upplevde att internet erbjöd under tonåren.

– Just nu är det väldigt hårt klimat på internet när det gäller transfrågor.

Vikky berättar att hon fått höra saker som att hennes könsidentitet inte är på riktigt, att hon är störd och att hon är ett missfoster. Egentligen vore det nästan bättre att inte vara på internet överhuvudtaget, menar hon.

– Det är så mycket bråk som man blir inblandad i bara för att man är transperson. Även fast man inte vill bli involverad.

Hon påpekar hur vanligt det är med psykisk ohälsa bland transpersoner och jämför elakheterna mot transpersoner med att sparka på någon som redan ligger ner.

Foto: STEFAN JERREVÅNG
Utsattheten på nätet har ökat för transpersoner menar Vikky.

– Det händer saker som är allvarliga på grund av transfobi. Folk tar livet av sig, säger Vikky och fortsätter:

– Egentligen är det inte jag som har problem med min könsidentitet, det är alla andra som ska lägga sig i och vara taskiga eller kommentera. Hade jag blivit lämnad i fred hade jag mått mycket bättre.

Nu uppmanar Vikky alla människor som rör sig på internet att ta sig en funderare över vilket klimat vi vill ha.

– Man kanske inte ska säga något annat än det man hade vågat säga i verkligheten. I slutändan är vi alla människor bakom skärmen.

När Vikky kom ut som trans

Under hela livet har Vikky haft problem med psykisk ohälsa och depression, men allra värst var det under tonåren. Hon fick ofta höra att det bara handlade om någon slags vanlig tonårsmelankoli och fortsatte då undanhålla vad som egentligen var problemet.

– Jag tyckte själv att det var så konstigt och trodde att alla andra skulle tycka det också.

Men när Vikky fyllde 18 år blev det omöjligt att hålla den stora hemligheten för sig själv. Då började hon må så dåligt att hon kände sig tvungen att berätta för sina föräldrar.

– När jag väl kom ut så förstod de direkt. Sedan har resan bara gått framåt.

Stödet från familj och vänner lät sig inte dröja och det tog inte lång tid innan Vikky påbörjade en könsidentitetsutredning. Och alla som själva gjort en sådan vet att det är en lång process.

Vikky beskriver känslan av meningslöshet med alla tester. Hon ville ju ha hjälp direkt, men förstod att hon var tvungen att bita ihop. Men när hon i dag får frågan om det var värt det finns det ingen tvekan.

– Jag mår så bra som jag bara kan.

ARTIKELN HANDLAR OM