Makarna som jobbar för att slippa arbeta

NYHETER

Vill ha socialbidrag trots att de är friska

KINDA

De båda makarna är fullt friska.

Men vägrar att lönearbeta – det är ”outhärdligt smärtsamt”.

Nu slåss de i rätten för att få behålla sina socialbidrag livet ut.

Foto: arbetsvägrar Makarna bor vackert i Östergötland. Båda är fullt friska, men vill inte arbeta eftersom de blir nedstämda av lönearbete.

De senaste tio åren har de drygt 50-åriga makarna levt på bidrag och till viss del egen odling. När de flyttade från Linköping till Kinda valde Kinda kommun att skära ner deras socialbidrag till 6?280 kronor i månaden. Detta för att paret inte aktivt sökt arbete. Tidigare fick paret runt 8?000 kronor.

En anledning till att Linköpings kommun betalt ut pengar är att en reahabiliteringskonsult liknat parets övertygelser vid ett ”socialmedicinskt arbetshinder”.

Inga hinder för jobb

Makarna har överklagat socialnämndens beslut till länsrätten – och förlorat. I domen skriver länsrätten att ”ingenting visar att det föreligger fysiska eller psykiska hinder för dem att arbeta”.

Paret planerar nu att slåss för sin sak i kammarrätten. I en skrivelse till länsrätten i Östergötland förklaras att de inte kan arbeta på grund av en ”avvikande personlighetsstruktur”.

Arbete ”förkastligt”

– Konventionellt arbete är uteslutet för mig, samvetsmässigt och intellektuellt, eftersom det framstår som förkastligt både för min egen och för omgivningens välfärd, samt känslomässigt, då det skapar en outhärdlig smärta och nedstämdhet, skriver mannen.

Han tillägger att han är ”omotiverad till aktivt deltagande i samhällets statushierarki och att han inte har något annat val än att förbli en del av pyramidens bottennivå”.

Aftonbladet åkte till Östergötland för att träffa det arbetsvägrande paret. Huset ligger i en mycket vacker trakt, på tomten finns en välskött odling. Mannen tar emot med en cigarrstump i mungipan. Han och frun har just talat med lokaltidningen och är därför ”utmattade”.

Orkar inte prata mer

– Den här saken är intressant ur ett samhällsperspektiv, förklarar mannen som ”inte tycker att reglerna är anpassade till verkligheten”.

Han talar långsamt med minutlånga pauser. Han vill inte att vi gör anteckningar eller tar bilder.

Han och hans fru tycker att det finns dokumentation som talar för deras sak men att den inte har beaktats av länsrätten.

Efter några minuter avbryter mannen intervjun.

Han orkar inte mer.

Johan Såthe