Turkiet får östra Medelhavet att koka

avTT

Publicerad:
1 av 3 | Foto: AP/TT
Ett turkiskt borrningsfartyg på väg mot Cypern. Arkivbild.

Med en försvarspakt och ett omstritt havsavtal stärker Turkiet samarbetet med det krigshärjade Libyen. För Ankara finns ökat regionalt inflytande och gasfyndigheter i potten – men landets agerande skärper också spänningarna kring Medelhavet.

Det mullrar mer än vanligt i östra Medelhavet.

I ena ringhörnan finns Turkiet och Libyen. I den andra står länder som Grekland, Egypten och Cypern. Gränsdragningen i havet har varit föremål för dispyt i årtionden – men nu har tonläget trappats upp igen.

En av orsakerna är det avtal om en havsgräns som Libyens internationellt erkända regering och Turkiet undertecknade i slutet av november och som innebär att Ankara får rätt att leta och borra efter olja och gas i ett stort område i Medelhavet.

Omstritt område

Men gränsen, som går nära den grekiska ön Kreta, skär genom ett område som såväl Grekland som Cypern gör anspråk på. Turkiet hävdar dock att avtalet är helt i linje med internationell rätt. Men det håller inte Said Mahmoudi, expert på havsrätt, med om.

– Två länder kan inte ensidigt fastställa gränser om fler stater gör anspråk på området. Turkiet hade aldrig fått igenom detta i en domstol, säger Mahmoudi, professor i internationell rätt vid Stockholms universitet, till TT.

– Turkiet tar tillfället i akt att skapa rättigheter som blir svåra att ändra på senare.

Den turk-libyska överenskommelsen har tyngt de redan ansträngda relationerna mellan Aten och Ankara.

Grekland har utvisat Libyens ambassadör och bett FN fördöma avtalet som ett hot mot regional fred och säkerhet. Och i måndags sattes en turkisk diplomats bil i brand i Thessaloniki i Grekland. Ingen ska dock ha skadats.

Militärt stöd

Libyen och Turkiet har också undertecknat ett försvarsavtal. President Recep Tayyip Erdogan har lovat att öka det militära stödet om det skulle visa sig nödvändigt.

Men om Libyens internationellt erkända regering framförallt är ute efter hjälp att stoppa Khalifa Haftars styrkor i utkanten av huvudstaden Tripoli drivs Ankara främst av andra intressen.

Dels är överenskommelsen ett sätt för Turkiet att begränsa inflytandet från sina regionala rivaler Förenade arabemiraten och Egypten, som stödjer Haftar och motsätter sig islamistiska rörelser som står Ankara nära.

Men sedan är det förstås oljan och gasen som lockar. Sedan stora reserver upptäckts i området vill kustländerna och internationella företag alla ha en del av prospekteringen. Turkiet befinner sig redan i konflikt med Cypern med anledning av sitt borrande efter olja och gas i landets territorialvatten – vilket har skett olagligen enligt både Cypern och EU.

Eastmed

Samarbetet med Libyen kan också ses som ett svar på gasledningsprojektet Eastmed, som Grekland, Cypern och Israel står bakom. Planen är en 200 mil lång ledning som ska kunna transportera mellan nio och tolv miljarder kubikmeter gas från östra Medelhavet till Europa – och som Turkiet lämnats utanför.

– Libyen vill ha militärt stöd för att stabilisera läget i landet. I utbyte ersätts Turkiet ekonomiskt genom tillgång till det havsområde som Libyen anser är deras, men som lika gärna skulle kunna vara en del av Grekland eller Cypern, säger Mahmoudi.

– För Turkiet är det viktigt att säkra tillgången till olja och gas för egen del. Men de kan också komma att få ganska omfattande inkomster från transitavgifter.

Sanktioner

EU:s utrikesministrar har enats om att straffa Turkiets borrningar utanför Cypern med sanktioner. Och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har försäkrat Grekland att man står på deras sida när det gäller Ankaras agerande i Egeiska havet.

Men president Erdogan har gjort klart att Turkiet inte tänker vika sig, eftersom man anser sig ha rätten på sin sida.

– Turkiet gör precis som de vill och tar lagen i egna händer. EU har de senaste åren visat sig vara en organisation som inte har makt eller möjlighet att agera, även i de fall där politisk vilja finns, säger Mahmoudi.

Publicerad: