"Fruktansvärt att kallas mobbare"

NYHETER

Ida-Theres Karlsson om brottarbråket, fördomarna och jobbet som stödperson

Foto: Brottas inte med sin identitet Sveriges senaste VM-medaljör i brottning, 23-åriga Ida-Theres Karlsson, har gång på gång hamnat på kollisionskurs med brottningsförbundets styrelse. ”Det finns i släkten, detta att våga stå för vad man tycker”, säger socionomstudenten som precis avslutat en universitetsuppsats om orättvisa kvinnolöner.

HELSINGBORG

Hon har kallats socialt inkompetent, mobbare och oresonlig.

Men VM-medaljören Ida-Theres Karlsson, 23, tänker fortsätta att strida för dambrottarnas villkor.

-Det är inte ovanligt att människor som inte är ja-sägare anses psykiskt sjuka och samarbetsovilliga. Det är känt inom litteraturen, säger socionomstudenten.

Hon väntar på en bänk utanför Campus, universitetet i Helsingborg, efter en hel dags lektioner kring EU.

-Det är lite svårt att koncentrera sig på föreläsningarna nu med all uppståndelse som är, medger 23-åringen som den senaste tiden blivit hårt ansatt med risk att uteslutas från brottningslandslaget.

Kläderna är rosa och hon framstår som vän, men Ida-Theres Karlsson är utrustad med kraft som krossar just sådana fördomar.

Kroppen är stark, blicken fast och orden väl valda. Om än för många, enligt brottningsförbundets styrelse som hon öppet kritiserat för att den missgynnar dambrottningen. Hon ogillade också att Mikael Ljungberg valdes till ordförande och förklarar senaste tidens hets mot henne och lagkamraten Helena Allandi som ren och skär avundsjuka.

Får man vara så kaxig i kungariket Sverige?

- Inom offentliga sektorn hade vi kanske satts i skamvrån , men inte fått kicken. Jag och Helena har varit avstängda från förbundet, säger Ida-Theres Karlsson och beställer en dubbel espresso på kulturhuset Dunkers kafé nere vid kajen.

På andra sidan Öresund skymtar Danmark och Kronborg slott där Shakespeares Hamlet funderade på dilemmat "att vara eller inte vara".

Har du funderat på att hålla käften ibland?

-Ibland har jag det, men då hade jag inte kunnat fungera som individ och brottare och skulle sova dåligt på natten.

Vad har varit så viktigt att få sagt?

- Från början det ekonomiska. Jag hade många offentliga samtal redan med förbundets förre ordförande, Tony Stigsson, säger Ida-Theres Karlsson, ler och gör en konstpaus.

- Det är klart att brottarkillarna fick mer pengar. I våras lovade styrelsen rekommendera Olympiska kommittén att jag och Helena skulle få ha vår personliga tränare men nu blånekar nye ordföranden till det. Jag upplever att de bara försöker lyfta fram negativa saker om oss, säger brottningstalangen som under dagtid försöker koppla bort bråket med "gubbarna i styrelsen" och koncentrera sig på sina studier.

- Ett tag funderade jag på läkare eller veterinär men sedan tänkte jag om, jag är inte ute efter status i yrket.

Inte hög lön heller, av ditt yrkesval att döma?

- Nej. I så fall hade jag varken valt socionomutbildningen eller brottningen. Jag har fått ett litet stipendium från Olympiska kommittén och nu, efter VM-bronset, 5000 kronor från min klubb. Det är inga friidrottssummor.

Varför? Är brottningen så oglamourös?

- Jag tycker inte det, men om en sport inte fångar journalisters intresse blir det ingen medial bevakning. Ja, utom nu då!

Ser du något positivt med rabaldret kring dig?

- Ja. Att folk får veta att det finns tjejer som brottas.

Och som mobbar?

-Nej.

Hon räds inte ämnet. Uppgifterna om att Ida-Theres Karlsson och Helena Allandi i ett brev anonymt anklagats för att mobba de andra brottartjejerna och försökt pracka på dem sina åsikter tar hon med norrbottniskt lugn.

Men du har ändå offentligt kallats för mobbare.

-Ja, och det känns fruktansvärt.

Har de andra tjejerna gett sitt stöd, då?

- Nej, de har lagt benen på ryggen. En tjej har sagt att de inte vågar stötta oss för då blir de själva avstängda. Jag hade också varit rädd om jag var 17.

Menar du att det tvärtom är du som är mobbningsoffret?

- Jag vill inte säga jag blivit mobbad men upplever starkt att förbundet fryser ut mig och Helena.

Vad har retat styrelsen så till den milda grad att ni hotats med avstängning från landslaget en andra gång?

-Om jag visste det. Men jag tror att de fått för sig att vi efter VM-medaljerna sagt att varken förbundskaptenen eller styrelsen har något med våra medaljer att göra. Och det har vi inte sagt.

Är du alltid så här psykiskt stark?

-Under årens lopp har jag varit arg, ledsen och helt tom. Jag har gått igenom alla stadier, på något sätt rannsakat mig själv och kommit fram till att det inte spelar någon roll vad gubbarna i styrelsen tycker. Jag kan aldrig tillfredsställa dem. De som känner mig vet vem Ida-Theres Karlsson är, det är det viktiga när jag lägger mig på kvällen.

Hur har din omgivning reagerat på bråket?

- Det har kommit stödmejl från folk jag aldrig träffat. "Stå på dig" och "grattis till VM-bronset". Någon kille skrev att jag verkar söt.

Men på nästa styrelsemöte ska din sociala kompetens utvärderas?

-Ja. Hur utvärderar man social kompetens en lördag eftermiddag? Men har man rent mjöl i påsen finns inget att frukta. Jag kan antingen acceptera sämre resurser och göra en medioker insats eller med rätt förutsättningar ha guldmedaljerna som mål. Jag sviker mig själv om jag inte väljer det sista.

Är kritiken hård för att du anses tåla mycket?

- Det kan vara så.

Tål du hur mycket som helst?

- Nej. Vem gör det? Nog har jag gått i långa perioder och varit knäsvag och haft dålig motivation. Om man kritiserar andra får man vara beredd på egen kritik, av kritik kan man växa som människa, men anklagelser utan grund är att gå för långt.

När tycker du att man ska backa i en konflikt?

- När man har fel.

Var har du fått din kraft ifrån?

-Det finns i släkten, detta att våga stå för det man tycker. En av mina mostrar är lika envis och kämpar mot orättvisor.

Vad säger dina föräldrar om den här offentliga röran?

-Pappa är stolt över sin dotter. Mamma försöker lyfta fram det positiva i alla, även i de här gubbarna.

Ida-Theres föddes i Boden och började redan som tioåring träna för den lokala brottningsklubben där pappa var tränare och farbror ordförande. 13 år senare upptar brottningen alla hennes morgnar och kvällar.

Vad gör du när du inte pluggar eller tränar?

-Jag vikarierar som stödperson åt patienter inom den kommunala psykiatrin. Det är tungt men oerhört givande. Jag vet att de är sjuka men jag jobbar med och motiverar det friska i deras vardag, ger dem medmänsklig respekt.

Stötta de svaga... inget svar man förväntar sig av en så kallad mobbare.

-Jag har också stöttat flera ungdomar med dåligt självförtroende. När jag var liten och min kusin blev retad så brottade jag ner de stygga killarna.

15 år senare uppmärksammar Ida-Theres fortfarande orättvisor i skolan, men på ett annat plan. I veckan har hon lämnat in en universitetsuppsats om de generellt lägre kvinnolönerna.

Gör kvinnolönerna dig deprimerad?

- Ja, men med kunskap om problemet kan man bättre argumentera mot orättvisorna. Varför går det så trögt att få till lika lön för lika arbete? Det borde inte vara så svårt eftersom lagarna finns.

Har du själv blivit genusbedömd?

- Man kan inte förvänta sig annat när man är tjej och håller på med brottning. Jag läste en insändare: "tjejer med hockeyfrilla som brottas, nej, fy fan". Men tjejer måste också få göra vad de vill, säger 23-åringen och dricker ur den dubbla espresson som ska hålla henne vaken på tåget hem till Hässleholm och kvällsträningen.

Går brottningen bättre eller sämre med all denna aggres- sion i luften?

- Det är inte lätt att springa i backar med en klump i magen. Det enda rätta nu är att jag och Helena får lugn och ro och samma förutsättningar som killarna inför OS i Kina, att vi får ta med vår tränare. Tjejbrottningen ska inte behöva gå tillbaka i utvecklingen. Det måste vara samma mål mellan könen.

Vad skulle du säga om Reinfeldt bad dig bli jämställdhetsminister?

-Det är kul med politik. Ha, ha. Visst. Kanske om några år.

Det här är jag...

Så tycker jag om...

Det här är mitt liv...

Britt Peruzzi