Oklart vem som kommer när äldre går vilse

Foto: Janerik Henriksson/TT
Välfärdsteknik blir allt vanligare – men rutiner brister på många håll, enligt en granskning. Arkivbild.

avTT

NYHETER

Äldre utrustas med gps-larm för att inte gå vilse – men få vet vem som rycker ut om larmet går.

I en ny granskning konstateras flera brister inom den välfärdsteknik som blir allt vanligare.

– Det är viktigt att detta fungerar. Har man erbjudit en trygghetstjänst måste man också leva upp till det man utlovar. Annars faller ju hela tryggheten, säger Dick Lindberg, utredare på Socialstyrelsen, som gjort granskningen.

Allt mer teknik används för att öka tryggheten för äldre – bland annat gps-larm och så kallade trygghetskameror.

Med kamerorna kan hemtjänstpersonalen följa de äldre nattetid, istället för att göra hembesök. Med gps-larmet kan en äldre person som går hemifrån ange en position och slå larm.

Men granskningen i tolv kommuner visar alltså på flera brister, framför allt när det gäller gps-larmen.

Vem rycker ut?

På många håll är det exempelvis oklart vem som ser till att den äldre har med sig larmet och har laddat det, vem som positionerar och vem som rycker ut vid ett larm.

– Gps-larm måste laddas, de måste startas och sättas på armen. Är man hemma är det en sak, det kan vara en anhörig eller hemtjänstpersonal som ska hjälpa till. Men när människan ska gå ut är man inte riktigt klar med hur det här ska gå till, säger Dick Lindberg.

Alla tolv kommuner hade olika lösningar. Större kommuner kunde ha en särskild larm- eller jourgrupp, men i andra kommuner saknades det.

– Man tänkte att hemtjänstpersonalen eller personalen på det särskilda boendet skulle sköta om det, eller också lades ansvaret på de anhöriga att hjälpa den enskilde hem igen, säger han.

Mest positiva till gps-larm var just de anhöriga.

– De upplevde en ökad trygghet, de känner att de vet var deras make eller maka befinner sig någonstans och kan koppla av lite, säger Dick Lindberg.

Kunna ta ett nej

Socialstyrelsen konstaterar också att rutiner ofta saknas för att hantera de äldres samtycke kring tekniken. En person med begynnande demens kan ha glömt bort att den sagt ja till tekniken eller glömt varför den finns.

– Samtycket behöver man jobba systematiskt med – vilket vi inte kunde se att man gjorde på alla ställen, säger Dick Lindberg.

Till exempel handlar det om hur kommunen följer upp samtycket så att brukaren förstår vad insatsen innebär, och att man måste acceptera om personen plötsligt säger nej.

– Ibland är det så att det blir väldigt mycket av övertalning, motivering och kanske att man försöker trycka på dem den här biståndsinsatsen.

Ersätter inte personal

Trygghetskamerorna fungerar däremot överlag bra, enligt rapporten. Bland annat sover de äldre bättre när de slipper bli väckta av personal som kommer mitt i natten.

– Vi har också hört att man upplever att det är mindre integritetskränkande med kamerorna, säger Dick Lindberg.

Det finns inga tecken på att den nya tekniken ersätter personal, enligt Socialstyrelsen.

– Det gör den inte, säger Dick Lindberg.

Snarare har kamerorna bidragit till att hemtjänsten avlastas och kan ägna sig åt annat än rutinmässiga, långväga nattbesök, som de äldre som verkligen behöver ett personligt besök.