Migrationsverkets personal: ”Cheferna är diktatoriska”

Foto: Migrationsverkets lokaler i Kållered.
NYHETER

Chefer på Migrationsverkets förvar i Göteborg säger upp timanställda och anklagar fast anställda för tjänstefel.

– Anklagelserna stämmer inte. Cheferna är diktatoriska och trakasserar de obekväma hos personalen, säger en anställd vid förvaret till Aftonbladet.

Nu larmar tre fackombud Migrationsverkets generaldirektör om ”övergrepp mot personalen”.

Kollegor på Migrationsverkets förvar i Kållered upplever sig trakasserade av cheferna, som uppges  använda ”diktatoriska sätt”, hota med uppsägning och uppmana anställda som tagit ställning för personal som anklagas för tjänstefel att ”tänka på sin karriär”.

Tre har fått gå

Åtta anmälningar om illa behandling har skickats till arbetsgivaren mot tre chefer på arbetsplatsen.

Upprinnelsen är en rymning från förvaret i våras. I maj kom anklagelser om att anställda skulle ha sovit på sina arbetspass. I vissa fall upprepat, i vissa fall vid ett enstaka tillfälle.

Trots att alla utpekade nekar uppger de att cheferna uppmanat samtliga att erkänna och ange kollegorna.

Tre timanställda och vikarier har fått gå och åtta fast anställda får öppet höra att de inte har något förtroende.

Aftonbladet har pratat med flera av de anklagade, som alla låter frustrerade.

”Inkvisitionsmetoder”

– Anklagelserna är helt grundlösa. Jag har aldrig sovit på arbetet, det skulle jag aldrig göra. Jag har försökt rentvå mig genom att ställa frågor om när det skulle ha hänt. Det får jag inte svar på. De säger bara att de litar på sina källor, som är anonyma. Det finns flera anställda som öppet säger att de aldrig sett mig sova, säger en som anklagats för att ”systematiskt sova på jobbet”.

– Jag har aldrig sovit på jobbet, men det finns inte en chans för mig att försvara mig. Nu är jag arbetslös. Jag har upplevt samma inkvisitionsmetoder i det land jag flytt ifrån, säger en annan före detta anställd som ska ha ”nickat till” vid ett tillfälle.

”Fruktansvärt”

– Jag mår så fruktansvärt dåligt. Ingen vågar yttra sina åsikter längre. De trakasserar personalen och man hör hot: ”Du ska tänka på karriären”, säger en anställd som själv inte är anklagad, men som tror på personalen som förnekar anklagelserna.

Flera tror att det i själva verket handlar om att göra sig av med "obekväma" personer, eller att press finns utifrån på att agera mot rymningar som förekommer.

Tre fackliga ombud från Sako och ST har nu skickat en skrivelse till generaldirektören Anders Danielsson, där de beskriver situationen som allvarlig. Enskilda medarbetare uppges må otroligt dåligt, och en har fått uppsöka vård för hjärtproblem.

– Att jobba på ett förvar är ett oerhört påfrestande arbete, där man ska finnas till som stöd för de förvartagna. Nu orkar många inte uppbåda energin som krävs, säger en man.

Facket: Kränkande

Thomas Mårtensson, arbetsplatsombud för ST:

– Det här är ett övergrepp mot dessa medarbetare. Att man anklagas för att ha begått ett så allvarligt tjänstefel, och det enda man har att bemöta är att arbetsgivaren säger att "jag litar på mina källor". När följderna blir så allvarliga gör det att arbetsgivaren agerar domare och bödel i ett, säger han.

– Dels blir människor av med sina jobb, sin försörjning, men det som kanske är ännu värre är konsekvenserna av kränkningen. Den psykiska påverkan är minst lika allvarlig.

Thomas Mårtensson hoppas nu att arbetsgivaren vill ställa allt till rätta.

”Fog för anklagelserna”

Leif Andersson är enhetschef på förvaret, och en av cheferna som anklagas för trakasserier av personalen.

– Det har framkommit direkta vittnesuppgifter om att en mindre grupp anställda sovit på jobbet. Det gäller allt från att nicka till, till att systematiskt sova. Vi har kommit fram till att det finns fog för anklagelserna i de fall där vi agerat, säger han till Aftonbladet.

Om att de Aftonbladet pratat med upplever att de inte fått bevis eller möjlighet att försvara sig, säger Andersson:

– Vår ståndpunkt är att de fått den information de behövt för att kunna bemöta uppgifterna vi kommit med.

En man Aftonbladet pratat med säger att han inte ”nickat till” som han anklagats för, och att när hans fackombud frågat vad han skulle ha gjort för att ha fått behålla jobbet fick han svaret att han skulle ha ”erkänt eller vittnat om kollegorna”.

– Jag vill inte yttra mig i enskilda ärenden.

”Stor respekt för oron”

Är det fog för uppsägning även om man vid ett tillfälle ha setts ”nicka till” på sitt nattskift?

– Det här ska ställas i ljuset av vad uppdraget att arbeta på förvaret innebär. Det förekommer ofta rymningsförsök eller fritagningsförsök. Nickar man till kan man inte vaka. Då åsidosätter man säkerheten för både personal och förvartagna och det ser vi allvarligt på.

Om skrivelsen till generaldirektören säger Andersson:

– Jag har stor respekt för den oro som råder nu och vi kommer att jobba löpande med förtroendefrågor framöver.

Ledningen: ”Allvarligt”

Caroline Henjered, nationell verksamhetschef för mottagning vid Migrationsverket, uppger att både hon och generaldirektör Danielsson har tagit emot skrivelsen.

– Vi stämmer givetvis av att det pågår en dialog kring det här. Vi ser allvarligt på när det kommer en sådan här skrivelse, säger hon.

Henjedred uppger också att områdeschefen för västsverige samarbetar med berörda chefer i Kållered kring situationen.

– I Göteborg pågår ett bredare arbete mellan berörda parter och vi tittar på vad vi skulle kunna ge för stöd.

Larmet till Migrationsverkets generaldirektör

2013-06-13

Till generaldirektör Anders Danielsson

Angående Förvarsenheten i Göteborg

Fackförbundet ST och SACO Väst på Migrationsverket vill med denna skrivelse göra dig uppmärksammad på en allvarlig, och våra ögon sett, en mycket orolig situation och händelseutveckling vad gäller Förvarsenheten i Göteborg. En händelseutveckling som också kan få konsekvenser för Migrationsverket i stort.

Bakgrunden är att ett antal medarbetare på Förvarsenheten i Göteborg har anklagats av arbetsgivaren för att ha sovit på jobbet. Uppgifterna har enligt enhetschefen lämnats av personer inne i verksamheten som i utbyte mot information har utlovats anonymitet. Enhetschefen har också informerat om att källorna kommer att offentliggöras vid en eventuell anmälan till PAN.

Enhetschefen har kallat utpekade medarbetare till utredning. De flesta av de som då var fackligt anslutna informerades av arbetsgivaren att de kan ha med sig fackligt stöd. Denna information gick dock inte till alla. En person visste inte ens varför enhetschefen ville prata med honom.

I inledande samtal med de anklagade har enhetschefen inledningsvis givit de anonyma källorna epitet såsom ”fullt trovärdiga” samt att han litar på uppgiftslämnarna ”helt och fullt”. Detta innan någon av de anklagade har fått uttala sig eller kunnat försvara sig. När det gäller bevisföring/fakta finns det, enligt arbetsgivaren själv, inget annat än anonyma källor i samtliga fall utom i ett (se mer om detta nedan). De anklagade har dock senare i samtalen fått utrymme att tänka efter om de har varit i någon situation som skulle kunna ha misstolkats. En del har angivit eventuella skäl, t ex att det varit kallt i rummet och dragit upp sin huva, men dessa har visat sig inte blivit accepterade av arbetsgivaren. De anklagade har bett att få reda på tidpunkt och plats då de påstådda förseelserna skulle ha skett. Svaren som har givits en del av de anklagade av enhetschefen har varit att det skulle ha skett i det så kallade ”akvariet”, en kontorsarbetsplats inne i verksamheten. Ingen har dock fått någon konkret angivelse i tid utan mer svepande formuleringar som ”i höstas”, ”under hösten/vintern”. Den betydande svårigheten att kunna bemöta svepande anklagelser framförda av anonyma källor torde framstå som oöverstiglig. Ingen av de anklagade har givits någon egentlig möjlighet att kunna presentera någon situation som skulle kunna ha misstolkats. Här ska det även kommas ihåg att enhetschefen redan sagt att han litar på källorna ”helt och fullt”. En medarbetare frågade enhetschefen om han menade att hon ljög när hon förnekade att hon sovit på jobbet. På detta svarade enhetschefen ja. Fortfarande har inga bevis lagts fram.

De anklagade har också fått höra enhetschefen säga att han inte kan se att källorna har något att vinna på att lämna felaktiga uppgifter. Fortfarande är källan anonym för de anklagade. Hur arbetsgivaren kan göra denna bedömning utan en utredning av de olika personernas relation sinsemellan är en gåta.

Till en medarbetare har enhetschefen sagt att en, namngiven, före detta teamledare sett personen sova vid ett flertal tillfällen. Magnus Blomqvist från Fackförbundet ST har talat med den före detta teamledaren som då sagt att denna uppgift inte stämmer. Vad som istället skulle vara sagt att han, den före detta teamledaren, sett personer slumra till i kontorstolen framför datorn eller i fåtölj i akvariet, däribland han själv. Att personer aktivt valt att sova har inte förekommit, enligt hans vetskap. Enligt honom var det inte heller godkänt att enhetschefen skulle lämna ut hans namn i kommande utredningar. Denna brist på respekt för individen samt enhetschefens omskrivning om vad som faktiskt framkommit är beklämmande och vittnar om mycket dåligt omdöme från enhetschefens sida.

I ett andra samtal med de anklagade med tills vidare anställning presenterar arbetsgivaren saken så att de anklagades inställning till anklagelserna och försvar för detsamma har gjort att arbetsgivaren har ”fått mer på fötterna” (SIC!). Innebärandes då att enda vägen ut för de anklagade skulle ha varit att erkänna sig skyldiga till något som de förnekar. Arbetsgivaren har också sagt att de tycker det är märkligt att de anklagade vill veta detaljer som när och var de skulle ha sovit.

En medarbetare fick under sitta andra samtal höra enhetschefens samt operativa chefens förvirring då de inte ens visste eller kom ihåg hur många källor som att pekat ut denne för förseelser. Enhetschefens kommentar till detta var att han var ”dåligt påläst”.

För den personal som är tills vidare anställda har utredningen nu avslutats och enhetschefen har meddelat dem att det inte kommer att bli någon anmälan till PAN. Detta beroende på att de anonyma källorna inte vill träda fram. Detta trots att enhetschefen meddelat vid lokal samverkan att de anonyma källorna är införstådda med att de måste träda fram vid en anmälan till PAN. Enhetschefen har vidare gett uttryck för att det inte skulle gå att garantera källorna en trygg och säker arbetsmiljö om det skulle bli känt vilka de är. Detta väcker stora och svåra frågor om ledningens förmåga att ansvara för arbetsmiljöfrågor och sin personal.

Andra, inte tills vidare anställda, har inte varit lika ”lyckligt” lottade. De har fått höra att deras uppdrag som timanställda nu upphör och att vikariat inte kommer förlängas då de löper ut. Det har också medfört att åtminstone en person blev inaktuell för en annan tjänst som han sökt på Migrationsverket.

Utredningarna har vidare medfört en rad sjukskrivningar och besök hos företagshälsovården beroende på ledningens hantering av frågan.

Vi kan konstatera att anställda i olika grad har drabbats av stora konsekvenser beroende på anonyma källor, avsaknad av bevis/fakta och en arbetsgivare som i tidigt skede bestämde sig för att de anonyma källorna inte ljuger (om de ens finns). Arbetsgivarens hållning i, och genomförande av, denna fråga har helt satt rättssäkerheten ur spel för ett flertal medarbetare. Resultatet är skrämmande i sig men har också medfört att anställda på Förvarsenheten i Göteborg känner sig rädda på arbetsplatsen eftersom man inte kan veta om man står i tur att bli angiven för något man inte gjort. Vi har vetskap om ett flertal personer som nu inte längre vill arbeta kvar på arbetsplatsen.

Vi har under processens gång uttryck våra farhågor och missnöje av hanteringen till ansvariga chefer ovanför enhetschefen men upplever att vi inte har fått något gehör av det vi har framfört. Magnus Blomqvist har fått bland annat följande kommentar via e-post från områdeschefen:

” … Jag förstår att det blir reaktioner i ett läge som det är nu men jag vill understryka att jag är informerad och stöder chef X i hur han nu genomför arbetet. Chef Y är också informerad. Jag föreslår att du tar kontakt med X”

Vår förhoppning är att arbetsgivaren kan presentera en ursäkt till de utsatta och att så långt som möjligt rätta de fel som har begåtts. Vi vill också påpeka att vi anser att det finns fler brister och fel begångna av ledningen på enheten än de nu beskrivna vad gäller detta ärende. Vi ställer gärna upp med ytterligare beskrivningar i en vidare dialog.

Bifogat nedan finns beskrivningar från personal på enheten om hur de har påverkats under denna tid.

Med vänlig hälsning

Johan Walter Magnus Blomqvist    Thomas Mårtensson

SACO Väst     Fackförbundet ST      Fackförbundet ST

Yttrande: gällande anklagelse för systematisk sovande under arbetstid

Efter det polisliknande förhöret, den 15 maj 2013, som genomfördes av chefen X är jag i behov av att yttra mig.

Först och främst avvisar jag alla anklagelser gällande sovande under arbetstid. Det gäller alla sovandets former, systematiska eller ej.

Motivering:

Hela mitt liv har jag jobbat med säkerhets frågor, både som polisinspektör och säkerhetsrådgivare i mitt forna hemland och kriminalvårdare och förvarshandläggare här i Sverige. Systematisk sovande ser jag som ett allvarligt risktagande för den allmänna säkerheten på min nuvarande arbetsplats. Regelbundna pauser är utan tvivel nödvändiga men bara i formella och tillåtna former som är förankrade i arbetslagen 15 §. Under alla mina år på förvarsenheten har jag aktivt jobbat efter säkerhetshöjande och problemförebyggande grundprinciper. Jag har använt mig av min drygt 35-åriga arbetslivserfarenhet och min sociala kompetens för att höja teamandan men också för att höja säkerheten och förebygga eventuella incidenter eller andra former av störningar som skulle kunna hota densamma. Man kan säga kort att jag aktivt arbetat för verksamhetens mål och värderingar.

Jag har däremot inte haft möjlighet att påverka den delen som handlar om organisationens svagheter, dvs. ledarskap, arbetsplatsanda, motivation, arbetskontinuitet mm.

De nyligen initierade förhören av medarbetare, med ”inkvisitionell” karaktär som påminner mycket om metoder som använts i totalitära regimer, kan aldrig vara den rätta metoden för att höja säkerheten på förvaret! Att kalla några av de mest tillförlitliga medarbetare (totalt 9) till dessa förhör, som enligt min bedömning gör extraordinärt bra insats på förvaret, lutar åt att man försöker rikta uppmärksamheten från de riktiga problemen som finns på förvaret och lägga skuld på de som bär den tuffaste delen av arbetet. Organisationens problem är notoriska och gammal fakta vid det här laget! En ½ teamledare per hus under natten och endast tre chefsbesök under tre år förklarar bäst hur mycket man är mån om nattlagen och teammedlemmarna som administrativt och operativt tar hand om 50 förvarstagna varje natt!

Att välja vem att lita på i frågan om sovandet innan en professionell undersökning är genomförd och ”brott” mot arbetsregler är bevisat initierar dessutom ett slags angiverikultur och mobbing som redan idag resulterat i en chockerande försämring av arbetsmiljön! Man har satt skräck i personalen och införlivat stor osäkerhet på arbetsplatsen.

Under förhöret försökte förhörsledaren med ledande frågor att även få mig att vara angivare. De ställde upprepande gånger frågor: ”Har du sett någon sova?”, ”Har du sett någon annan blunda?”. Jag är uppriktigt skakad över deras tillvägagångssätt. Att känna sig kränkt är bara förnamnet!

Trots allt har jag under samtalet gång inte känt något behov av att försvara mig mot dessa lösa och falska anklagelser. Speciellt då jag inte fått fakta t.ex. när och under vilka omständigheter jag gjort mig skyldig till brott mot arbetsregler. Att hänvisa till ”säkra källor” duger inte. Jag hoppas på möjligheten att korsförhöra de såkallade ”säkra källorna” för att gå till botten med denna fiktiva historia.

Vår underliga arbetsmiljö.

Sedan mitten av april 2013 har ledningen skapat en sjuk arbetsmiljö på förvarsenheten i Kållered som gjort att flera medarbetare inte orkar ta sig till jobbet och är sjukskrivna. T.o.m. en av kollegorna fick åka akut till sjukhuset för hjärtbesvär pga. stress i följd av den sjuka arbetsmiljön.

Alla medarbetare inklusive teamledare mår dåligt av den här situationen.

Den kränkande arbetsmiljön har gjort att medarbetarna omedvetet inte kan vara fullt fokuserade på sitt arbete på förvaret vilket innebär en stor säkerhetsrisk med tanke på att vi arbetar med människor som befinner sig under stark press med många självmordsbenägna förvarstagna.

Arbetsgivaren har skapat sina dolda källor som bevakar och anklagar både medarbetare och teamledare. Anställda känner sig ständigt bevakade och alla misstänker alla. Folk jagar varandra för att den andra tros vara ”angivare”.

Ingen litar på den andra på en arbetsplats där incidenter hör till vardagen.

Arbetsgivare pressar både handläggare och teamledare helt öppet för att ”ange” sina ”kollegor”.

Nio stycken handledare och handläggare samt teamledare fått hem brev i vilka står starka anklagelser och genom dessa brev har kollegorna blivit kallade till samtal eller rättare sagt ”förhör”. Under förhörsmötet har ledningen vägrat att konfrontera de anklagade med exakta fakta och inte heller ville ange sina anonyma källor.

Ingenting verkar gå rätt till.

Är det utredning så ska det vara opartisk. I det här fallet är chefen partiskt speciellt då den redan utgått ifrån att hans källors uppgifter är korrekta däremot enligt chefen ”ljuger” de anklagade. Jag använder ordet ljuga för att både EC och OC har använt dessa ord utan att kunna lägga fram bevis. Det finns vittne till dessa tillfällen då har ordet ”ljuga” använts ogrundat.

Dessa förhörsmöten kan inte heller kallas för samtal för att möten inte uppfyller den formen som vår myndighet bestämt för hur ett samtal ska gå till.

Chefen har beordrat teamledare på enhetsmöte att vara tyst för att hon har uttryckt sitt missnöje över den sjuka arbetsmiljön.

Folk vågar inte längre prata eller yttra sig om vad de tänker och tycker. Det har skapats ett förtryckt arbetsklimat som är fullt av frustration i det demokratiska Sverige. Detta är raka motsatsen till vad Lean säger. Det verkar inte att rättsäkerheten fungerar längre här på förvaret.

Det mest anmärkningsvärda är då GD tillträde sin tjänst på Migrationsverket betonade han vikten om en god och frisk arbetsmiljö. Men här på Förvaret gör hans chef raka motsatsen.

Det verkar att chefen vill även öppet visa sitt misstro mot facket och öppet ge de fackliga representanterna stryk för att medlemmarna inte längre kan ha förtroende för sina fackliga representanter.

Vi alla är lojala mot både ledningen och vår myndighet därför vill vi också ha tillbaka samma lojalitet från vår myndighet.

Vi vill ha hjälp för att ta oss ur den tragiska situationen. Vi vill inte känna oss kränkta längre.

Med vänliga hälsningar

En medarbetare på Förvarsenheten i Kållered.

Hej Magnus och Thomas.

Jag lovade att göra en kort beskrivning av hur jag personligen upplever situationen på förvaret i Kållered i nuläget.

Situationen har eskalerat något enormt.

Förtroendet mellan ledning och anställda är nere på bottennivå.

Det pågår en häxjakt med grova anklagelser mot flera i personalen, utan att några som helst grunder för detta presenterats.

Personalen mår mycket dåligt, flera är sjukskrivna, mina kollegor gråter på jobbet och äter lugnande medel.

Vissa i personalen har blivit utsatta för regelrätta trakasserier av ledningen. Det har tillsatts en ”utredning” och folk kallas på förhör där de uppmanas ange kollegor för olika påstådda förseelser.

Man agerar utifrån ”anonyma källor”, vars uppgifter värderas högre än handläggares och teamledares egna ord.

Folk har fått höra att de är lögnare eller att man inte längre har något förtroende för dem.

Flera har fått sina vikariat och förordnanden avslutade med hänvisning till detta utan att några bevis presenterats.

Kollegor som tagit parti för andra har kallats in på enskilda samtal och fått höra att man inte ska blanda sig i.

Det är kaos här.

Arbetsmiljön är fruktansvärd.

Ingen vill/vågar ta rollen som AO för ST i nuläget av rädsla för repressalier från ledningen.

AG är medveten om att en utredning av denna dignitet och dessa förhållanden väcker mycket känslor, kanske inte minst bland alla de hängivna medarbetare som sköter sina arbetsuppgifter på ett föredömligt sätt.” (Ur protokoll från Samverkan förvaret den 17 april 2013)

Det är intressant att konstatera att på förvaret i Göteborg anklagas inte bara de anställda, av anonyma källor, att, vid icke angivna tillfällen, ha begått brott mot anställningsavtalet. De döms också på förhand, inte bara muntligt utan som ni ser även skriftligt, av arbetsgivaren innan utredningen är klar. I ett rättssamhälle är den anklagade oskyldig till den dag rättegången/utredningen är genomförd. Den ovanstående formuleringen visar i mina ögon, på en tydlig avsikt från arbetsgivaren att klargöra att de som är anklagade på grund av de anonyma källorna inte är hängivna, inte sköter sina uppgifter och att de inte gör det på ett föredömligt sett. Formuleringen är djupt kränkande.

På enhetsmötet den 13 maj 2013 tas personalfrågor upp och det är det som deltagarna minns av mötet. I ”Minnesanteckningar förda vid Enhetsmötet 2013-05-13” mörkas detta förhållande med raden  ”Missnöje över hantering av personalfrågor togs upp men det tas upp i annat forum.” Flera har dock vittnat om att chef X klagade över hut jobbigt det var att vissa i personalen inte skötte sitt jobb och att han syftade på de i personalen som för tillfället är under utredning.

Nu för tiden förs knappt några protokoll på förvarsenheten utan allt är minnesanteckningar...

Så fort det är något som är viktigt för personalen att ta upp hänvisas detta till ”ett annat tillfälle”. Ledningsfrågor får inte tas upp på handledningen. På VP-dagar får inte problem mellan personal, grupper och ledningen tas upp. På enhetsmöten får inte personalfrågor av denna art tas upp. Blind lydnad krävs av teamledare. Information får inte spridas utan skall hållas hemlig.

Men jag mår dåligt över situationen här, som många andra, det känns rätt hopplöst.

Jag har kunnat distansera mig rätt bra från saker och ting sedan jag (struken text av hänsyn till individen) men det tråkiga är att då är det bara någon annan som hamnar i kläm istället.

Och när flera fantastiskt duktiga kollegor som är föredömliga, både som arbetskamrater och tjänstemän, är sjukskrivna på grund av hur de blir behandlade så tränger det igenom den skyddsvall jag byggt upp.

Som det är nu så har jag svårt att sluta tänka på situationen på fritiden, och jag drömmer om det på nätterna.

Jag har börjat titta på andra jobb, det här känns inte hållbart.

Några av oss anklagade och förhörda hade samlats för att gemensamt åka till fackföreningsmötet men av solidaritet med de i gruppen som för tillfället, och efter möte med Previa tidigare under dagen, mår så dåligt att de inte kan komma så har vi beslutat att samlas på egen hand inne i stan. 

De är kränkningar av personalen som arbetsgivaren på förvaret ägnar sig åt.

Anonyma anklagelser om att försvinna från verksamheten, dela upp natten för att sova, utsätta förvaret för risker genom lägga nycklar på bordet, etc, etc. Omöjliga att försvara sig emot eftersom inget synligt vittne finns och ingen tidpunkt anges. 

Endast vi som varit på plats och som känner till hur vi arbetar vet att det är lögner men vi är inte trovärdiga, våra teamledare är inte trovärdiga. 

Endast en anonym gäckande skugga som ingen vet vem det är och som vi, med kännedom hur arbetsgivaren kan vränga till det, inte ens vet om den existerar, är trovärdig. 

Vi har inte fått svar av arbetsgivaren vad som händer i fallet trots att han lovade att detta skulle ske förra veckan. 

Vi är inte rädda, väljer arbetsgivaren att gå vidare så kommer detta korthus att falla. 

Vi är kränkta,
vi är ledsna,
vi sover dåligt,
vi har ont i magen men vi är också stolta.
De teamledare, handläggare och handledare som arbetsgivaren valt att angripa är en grupp som består av människor som i mångt och mycket personifierar det ideal hur en statstjänsteman skall vara. Vi är alla människor som förtjänar respekt oavsett om vi är teamledare, handläggare, handledare på natt, dag  eller kväll. 

Samma respekt som vi är satta att visa de förvarstagna. 

Det fanns en tid då denna respekt var mycket större än den är idag. 

Låt oss tillsammans hitta tillbaka till denna! 

Vänliga hälsningar XX, XX, XX och XX.(namnen borttagna av hänsyn till individerna)

Magnus, vad kan vi göra? Jag mår jättedåligt. Jag gick hem från jobbet i onsdags efter vårt möte, och var sjukskriven i torsdags. Nu har jag kommit till jobbet men kan/orkar inte vara kvar.. Mina kollegor mår också jättedåligt. Dom har börjat få hem brev nu..

Vi vill göra någonting, men VAD kan vi göra? Jag vill inte må dåligt på jobbet. Jag har tid hos Previa på torsdag.

Kontakta mig på privata mailadress om det skulle vara något, tror inte jag kommer jobba mer denna veckan.

Hej Magnus.

Kan du kontakta mig när du får möjlighet?

Som du vet så är det flera personer på våran enhet som mår dåligt av orsaker som också är bekanta för dig.

Jag skulle behöva byta några ord om detta.

Hej!

Jag jobbar på Förvaret, en arbetsplats där vi för tillfället inte har några fackliga ST-representanter.

Just nu präglas min arbetsplats av en stark känsla av otrygghet. Jag får en känsla av att arbetsmiljö kraftigt har försämrats och att relationen till ledningen är långt ifrån sund. Eftersom vi jobbar på schema är det svårt att få tillfällen att prata med alla kollegor men jag är övertygad om att många fler skulle hålla med mig. Därför funderar jag på om ni kan vara behjälpliga med att sammankalla till ett fackligt möte där vi får möjlighet att träffa varandra, ventilera ”surret i korridoren”, att ni får ta del av vår verklighet och hjälpa oss förbättra/påverka situationen.

Hej!

Som ni verkar vara medvetna om så förkommer det en hel del underligheter på förvaret.

Jag vill gärna bidra så gott det går med information om händelser på förvaret som jag tycker är fel.

Flera av de som har valt att uttrycka en egen åsikt här har vittnat att de blir förvandlade till ”icke personer” av ledningen främst då av chef X.

Därför vill jag att jag i möjligaste mån få vara anonym eftersom jag, som de flesta här, är rädd för repressalier.

Allt jag skriver har jag bevittnat själv.

Vänliga hälsningar

Exemplet visar att det relativt tidigt i processen med uppbyggandet av den nya organisationen fanns en inneboende misstro mot handläggarna och framför allt mot teamledarna på natten.

----------------------

Efter konsultfirman ”Right Managements” intensiva arbete med projektet ”Förvar i framtid” så bestämdes att förvaren i Göteborgs två hus skulle vara en enhet. Det skulle vara en enhetschef, två operativa chefer och en teamledare för varje femmannateam i respektive hus och en teamledare för både husen under natten. Redan under ett APT för nattpersonalen under hösten 2011 klargjorde chef X att han hade ett informellt informationsnät som försåg honom med uppgifter om att nattpersonalen inte skötte de rutiner som ålagts dem. Några konkreta exempel som gick att bemöta presenterades inte vid detta möte, bara allmänna anklagelser. Med på mötet var inte bara handläggare utan även de teamledare som var satta som arbetsgivares representanter i respektive grupp. Inför alla anställda så visade enhetschefen i detta relativt tidiga stadium av förändringsarbetet att han inte hade förtroende för teamledarna och han litade mer på de informationer som hans informella källor kunde förse honom med. Han berättade att de informella källorna i detta fall bestod av timvikarier. Genom att vid detta möte inte specificera i vad avvikelserna bestod gjorde han det omöjligt för personalen att bemöta kritiken. En handläggare påpekade att timvikarierna upplever det som olikheterna i rutinerna om ett lag gör sina arbetsuppgifter lite olika och vid olika tillfällen under natten - ett lag svabbar golvet i köket sent på kvällen medan ett annat lag gör det tidigt på morgonen. Från personalens håll påpekades att de rutiner som när mat serveras, när olika delar förvaret skall stängas et cetera sköts lika av de olika teamen medan saker som personalen är satt att göra någon gång under natten tidsmässigt naturligtvis varierar från team till team och från natt till natt beroende på arbetssituationen och att det är upp till vart team och var samordnare att upplysa timvikariera vad som gäller. Enhetschefen kunde inte precisera hur rutinerna missköttes med han visste att så var fallet.

Detta visar att den misstänksamhet och det misstroende som teamledarna på natten känner att ledningen har emot dem inte är något som växt fram under tiden och är baserat i erfarenheter utan har funnits med från början. Enhetschefen har offentligt visat att han inte tror på den organisation som han själv har varit med och byggt upp och inte har förtroende för de medarbetare i form av teamledare som han själv har varit ansvarig för att rekrytera. Dessutom försvårar han situationen för de timanställda som offentligt utmålas som informella informatörer med uppgiften att övervaka avikelser från rutiner som görs av den fasta personalen. Enhetschefen kan alltså på ett personalmöte kollektivt döma ut all personal och säga att de inte sköter sitt jobb utan på något sätt precisera i vad underlåtenheten består.

Nedan ser ni mailet som kom inför mötet med natt-TL. Vi fick ingen information innan vad mötet skulle handla om.

På mötet fick vi sedan veta att det förekommer att natt-personal sover på arbetsplatsen. Enligt chef X så har han fått information från ”säkra källor” vars identitet han vill skydda. Vilka det skulle vara som sover vill han heller inte gå ut med. Vi fick veta att det handlar om att systematiskt ”bädda ner sig”.

Vi TL fick frågan vad vi vet och vad vi sett. Vi sa alla att det inte förekommer, inte systematiskt.

Vi TL kände oss kränkta och misstänkliggjorda. chef x menade att han är helt säker på sin sak, nämligen att det förekommer. Alternativen är ju; antingen ljuger vi TL för att skydda medarbetare eller så har vi ingen koll, alltså det görs bakom våra ryggar..

Hur är det att jobba på förvaret? Hur mår vi?

Arbetsbördan är psykiskt påfrestande, det vet vi alla. Att arbeta med människor i utsatta situationer är självklart påfrestande. Det räknar vi alla med från första början. Våra klienter lever under psykiskt press och många har en bakgrund av fattigdom, våld eller förföljelse. Vissa har flytt från länder som lever eller levt under diktatur. Länder där demokratin lyser med sin frånvaro. Länder utan rättssystem där vem som helst kan bli anklagad av olika brott eller förseelser utan någon bevisbördan från den anklagande sidan. Rykten och anonyma källor är tillräckligt för att förstöra ett liv.

Att bemöta detta på ett värdigt sätt kan vara svårt då dessa levnadsförhållanden är så långt ifrån vår verklighet. Eller?

Vi har ett växande problematik på förvaret. Våra förvarstagnas bakrund har blivit grövre och grövre när det gäller kriminalitet och missbruk. Vi har i motsats till förr, många utvisningsdömda förvarstagna, förvarstagna med missbruksproblematik och/eller psykiska problem. För tillfället har vi en förvarstagen som är mordmisstänkt och vi hade nyligen en förvarstagen som var misstänkt för pedofili samt var dömd för sexuella trakasserier. Att handskas med sådan problematik är inte lätt för personalen. Kriminella personlighetstyper ställer nya krav på kunskap, handlingsplan och personalens psykiska beredskap. Under hösten 2012 kändes trycket speciellt mycket. Personalen var och är utmattad. Problematiken har påpekats till ledningen gång på gång.

Trots det så väljer ledningen att ge sig på personalen för att uppgifter om sovande medarbetare har kommit till deras kännedom. Låt oss leka med tanken att det skulle stämma. Låt oss säga att det stämmer. Chefen får in uppgifterna. Han är medveten om hur arbetsbelastningen har varit tung för sin personal. I den bästa av världarna blir chefen orolig. Personalen mår inte bra! Personalen är utmattad! Vad händer? Jag måste göra något åt det! Kalla in min personal och fråga hur de mår, om det är något arbetsgivaren kan göra för de, då de verkar må dåligt. Erbjuda hjälp i form av vård eller samtal. Dessutom så vet ju chefen själv hur det är att vara trött nattetid då han själv somnat på arbetstid när han besökt sina anställda på natten. Men nej, så går det inte riktigt till.

När det kommer till arbetstiderna, så är de obekväma, det ingår i den typen av verksamhet som vi bedriver. 24 timmars verksamhet är krävande personalmässigt och innebär många gånger övertid. Det är något som de flesta gör villigt. Speciellt timvikarier. Att få en fot in i verksamheten genom att visa sin arbetsvilja och arbetsglädje är helt i enlighet med rådande arbetskultur. Vissa timvikarier arbetar mer än ett heltidsjobb både på förvaret men ibland också med andra jobb. Att tacka nej till erbjudna tider är inte godtyckligt. Det kan innebära att man inte blir uppringd så ofta och följaktligen inte är prioriterad inför eventuella vikariat. Finns flera fall där timvikarier, i den bästa av intentionerna, arbetar dubbla pass. Att arbeta utan att sova har självklart konsekvenser. Sedan har vi de som arbetar på schema på natten. Några månader nattarbete känns inte så tungt. Man har anpassat sig till den omvända dygnsrytmen och allt flyter på. Efter ett halvår så börjar det ta på krafterna. Man känner sig sliten, ovilad, allmänt sjuk. Efter ett år så mår man inte alls bra. Kroppen tynger, olusten infinner sig, energin sviker. Efter två år så känner man inte igen sig alls. Man är trött både dag och nattetid. Trött på jobbet och trött på fritiden. Livet går förbi en och man lever i en bubbla. Kan fortsätta beskrivningen men tror att det är helt självklart. Vid något tillfälle så händer det att, både den orutinerade timvikarie och den slitna rutinerade nattarbetaren i en sekunds ovaksamhet blundar några sekunder för mycket. Men det fina är att det finns kollegor som uppmärksammar detta och tar sitt ansvar för att väcka sin kollega från sin sekunders distraktion. Eller? Händer det alltid så? Är det kanske så att någon oansvarig medarbetare ser ett tjänstefel på väg att hända framför sina ögon och inte stoppar det? Antecknar istället ner namn, plats, datum och tid och struntar i att agera omedelbart. Kan det vara så? Sedan finns det också ett antal nattarbetare som faktiskt inte ens tar skada av den omvända dygnsrytmen. Personer som aldrig känner det minsta trötthet och jämnt är alerta. Men av en eller annan orsak inte godtycks av någon eller några medarbetare som kan ha egna ambitioner och inga skrupler. Dessa kan också hamna i någons anteckningsblock med uppgifter som låter så absurda för den som känner dessa personer väl.

Men allt detta vore inget problem, om de personer som sitter i ledningen hade kapaciteten att tänka rationellt, hade välvilja gentemot sina anställda, en positiv inställning gentemot sina medarbetares kapacitet och brister samt ett förtroende för medarbetarnas ansvarstagande, inte minst teamledarnas ansvar för sina team. Någon/några hemliga källor vänder sig till sin chef och anger att de har uppgifter om att flera anställda sover på arbetstid. Vissa till och med sovit på ett systematiskt sätt. Vissa har med sig material hemifrån för att kunna begå dessa tjänstefel.

En opartisk chef tar till sig dessa uppgifter. Funderar kritiskt över verklighetsförankringen i dessa. Kommer fram till att, då uppgifter kommit in, så måste han agera på något sätt. Frågar sina teamledare, är det ens möjligt att detta händer? Teamledare svarar att inget systematiskt sovande pågår. Att någon någon gång blundat och blivit väckt av den. Den opartiska chefen tror på sina utvalda teamledare och ifrågasätter dessa hemliga källors intentioner och varnar dessa för ryktesspridning. Sina utvalda teamledare förtjänar såklart mycket mer förtroende än människor som inte ens vågar själva väcka sina kollegor som den påstår ha sovit. Det vore absurt att lita på en människa som säger sig ha sätt en sovande medarbetare och istället för att väcka den bestämt sig för att registrera uppgifter för att lämna till sin chef.

Men så händer det inte på förvaret... Här har vi ens partisk chef som väljer att döma sina medarbetare till skyldiga utan att chansen för att bevisa motsatsen ges. Lagen säger att alla människor är oskyldiga tills man bevisat motsatsen. Bevisbördan ligger alltså hos anklagaren. På förvaret gäller inte den lagen. I förvarets diktatur gäller chefens lag, där alla är skyldiga tills de anklagade bevisar motsatsen. Chans för att bevisa motsatsen ges inte heller, då bevis är okända och hemliga. Personalen arbetar under en diktator och har en ständig rädsla för att hamna under hans strålkastare. Jag har inte personligen upplevd diktatorns hårda hand men har fått vittna förföljelsen som många av mina kollegor utsätts för. Har sett flera av de gråta. Har hört dessa kollegor berätta om påtryckningarna de utsätts för. Har sett mina kollegor sakta men säkert bli mer och mer deprimerade. Flera har sjukskrivit sig. Själv har jag tappat lusten för att arbeta. Har tidigare varit engagerad och tyckt om det arbete jag utför. Nu känns det som ett straff att ta mig till jobbet. Varje gång jag är på väg till jobbet känner jag ångest. Känner stor motstånd till att utföra mina arbetsuppgifter. Inte på grund av de förvarstagna. Inte på grund av mina kollegor, som nästan utan undantag är härliga människor att arbeta med. Nej, det handlar om att tillhöra en verksamhet där människor behandlas orättvisst. Där mina kollegor blir anklagade utan någon möjlighet att försvara sig. Där vi nästan alla känner nu att, nästa gång kan det vara jag. Kanske får de ögonen på mig? Sist jag pratade med chefen har jag kanske sagt för mycket av vad jag tyckte? Kommer han komma efter mig nu? Jag visar öppet mitt stöd för mina utsatta kollegor, undrar om cheferna har märkt det? Kommer det uppfattas som uppror? Kan min karriär bli förstörd på grund av att jag engagerar mig i fackliga frågor? Tyvärr är svaret på de flesta frågorna ja. Klimatet vi alla lever i på förvaret just nu är såpass tung att många uttrycker att de inte vågar säga sina åsikter öppet. Flera ser sig om innan man överhuvudtaget pratar. Jag och många av mina kollegor misstänker allt och alla. Jag ringde min facklig representant häromdagen och kände behovet av att gömma mig från alla andra för att kunna prata. Den fackliga representanten själv uttryckte viss oro för att någon skulle höra mig. VAD HÄNDER??? Det är tydligen något väldigt fel med vår arbetsplats. Det är oacceptabelt att vara rädd för att uttrycka sina åsikter. Vad har hänt med yttrandefriheten? Det är en grundlag! Och rädslan är inte obefogat. Flera kollegor har testat att prata öppet och framför andra om vad de tycker om ledningen eller dess beslut eller agerande. Enhetschefen har blivit aggressiv och i vissa fall höjt rösten. Röd i ansiktet och med ett ilsket sätt att uttrycka sig. Dessa kollegor har efteråt blivit kallade till chefen för uppfostringssamtal. Minst två kollegor har blivit hotade om att tysta sina åsikter eller riskera förlora arbetet. Man skulle tro att man inte kan förlora jobbet på såna grunder men det är möjligt. Då anger cheferna en annan orsak till avskedande, antingen att några kan ha klagat på personens attityd mot kollegor, eller så är personen i fråga inte fastanställd och är då inte välkommen att stanna efter vikariatets slut.

De otrygga anställningsformer på förvaret är en förvärrande faktor för rädslan. Flera går på vikariat. Det är vanligt förekommande att man går på vikariat upp till två år tills lagen om antällningsskydd träder i kraft och man äntligen har möjlighet att bli fastanställd. Detta inte utan undantag, då det förekommit att några som haft en månad kvar till att få sitt vikariat förvandlad till en fastanställning, plötsligt fått höra att ingen mer vikariat erbjuds då ledningen inte är nöjd med deras arbete eller attityd. Detta utan att de någon gång innan fått nått tecken på att ledningen inte varit nöjda med de. Alltså inte fått en chans till förbättring eller attityd förändring. I det ena fallet var den underkända attityden inte gentemot kollegor eller förvarstagna, utan mot ledningens sätt att hantera anställningsförhållanden. Personen i fråga hade öppet ifrågasatt ledningen i ett enhetsmöte. Sedan har vi timvikarierna. Med få undantag, så är det enda sättet att få vikariat, att först vara timvikarie. Man arbetar då utan ett fast schema och när behovet finns. Man arbetar hårt, utan struktur i sitt privata liv. Man vågar inte heller säga emot eller klaga. Även när man känner sig illa behandlat. Det skulle bara resultera i att man inte blir uppringd och/eller aldrig erbjuds vikariat. Jag har själv varit timanställd och känt den rädslan. Flera av mina kollegor som också varit timanställda uttrycker samma. De få av de timanställda vi har nu, som vågat öppna sig för mig, har uttryckt samma rädsla. Som timvikarie lever man alltså under en stor rädsla av att inte få stanna kvar, av att inte få tillräckligt många timmar för att kunna försörja sig, av att få stå ut med orättvissa och inte våga säga ifrån. Men det finns en ny rädsla nu. Av alla kollegor som anklagats för att sova på arbetstid så är det bara de med otrygga arbetsförhållanden som inte fått arbeta kvar. Det är alltså två timvikarier och en person som går på en vikariet som snart är slut. Efter det är personen inte välkommen längre. Timvikarier har alltså en ny rädsla att förhålla sig till. De är de första att hängas ut. De är de mest utsatta. När det ena av de timvikarier blev inkallad för sista gången till chefen för att få höra att han inte fick arbeta kvar så hände något väldigt absurt. Något, som man inte kunde tänka sig förekomma i ett demokratisk land och speciellt inte inom en myndighet, hände då. Chefen fick frågan - "vad skulle det behövas för att X skulle fått behålla sitt jobb?". Svaret blev - "att han erkänner samt att han anger vilka andra han sett sova, du kan omöjligen arbetat så mycket på natten utan att ha sett någon sova". Den här timvikarie var alltså dömd från början då han inte ville känna sig vid anklagelserna. Och det har han all rätt till. Det är ord mot ord. Hans ord mot en hemlig källas ord. Dessutom skulle han tvingas till att hiita på några namn för att ange till chefen för att rädda sig själv. Skandal!

De fastanställda finner också konsekvenser i att trotsa ledningen. Inte bara de anklagade för att sova på arbetstid. Alla fastanställda. Det finns ett fall av en person som trotsat ledningen gång på gång. Med trots menar jag vad ledningen upplever med personens ifrågasättande attityd. För det personen har gjort, är att ifrågasätta när den inte höll med. Personen i fråga har försökt byta jobb till andra enheter. Det verkar vara omöjligt. Som många känner till så är cheferna i de olika enheterna vänner eller bekanta med varandra. Vissa umgås på fritiden. Det i sig är inget problem. Det blir inte ett problem förrän en chef uttrycker det till den intervjuade sökande som ett sätt att visa vilken makt den har.

Som avslutning vill jag bara att det kommer fram tydligt. Vi mår inte bra. Den psykiska ohälsan bland personal är hög. Det är ohållbart. Ledningen måste avgå.