Här kallas våldtäkt för ”incident”: ”De gör vad de vill”

NYHETER

RHODOS. Festandet på den svenska bargatan kan beskrivas som ett maxat föräldrafritt party som aldrig tar slut – och där många ungdomar har kul.

Men med en mörk baksida.

De som semestrat eller jobbat där vittnar om en förlegad kvinnosyn, laglöshet – och utsatthet när unga tjejer råkar ut för misstänkta övergrepp.

Alla på bargatan känner till att svensken har gripits, misstänkt för två gruppvåldtäkter. Det har varit den stora snackisen i flera veckor.

De flesta vi möter på gatan, både turister och ”workers” som säsongsjobbande baranställda kallas, pratar öppet om det. Flera personer uppger att den gripne mannen länge varit känd för sitt beteende. Men att han har ”fått hållas”, och fått jobba kvar på klubben trots tidigare händelser. Och att han inte är ensam om att bete sig på det sättet.

De som tidigare undrat varför mannen inte fått sparken har fått samma svar:

– För att han drog in mycket pengar.

Foto: STEFAN JERREVÅNG
Tusentals svenska ungdomar åker till Rhodos för att festa på den svenska bargatan. Många har kul. Men det finns en mörk baksida.

Ingen av de som vi pratat med vill ställa upp med sitt namn eller på bild. Samstämmigt pekar samtliga ut en klubb med många svenska anställda där det sägs vara ”värst” och där medarbetarna får ”göra vad de vill”, utan konsekvenser.

– De är kungar här, säger en tjej.

Ingen på den den utpekade klubben vill prata med Aftonbladet.

– Jag har tyvärr inte så mycket information om detta så jag skulle hellre vilja hänvisa till ägarna av klubben, svarar den svenske managern, som är i 20-årsåldern.

När jag frågar om någon annan av de anställda vill prata med oss och hur jag skulle kunna få tag i ägaren får jag inget svar.

Foto: STEFAN JERREVÅNG
Aftonbladet träffade svenska turister och säsongarbetare som råkat ut för misshandel och misstänkta våldtäkter. ”Man vågar inte anmäla”, säger de flesta.

”Allt handlar om att supa och ligga.”

Det är en återkommande fras när vi ber turister och säsongsarbetare att beskriva festandet på bargatan.

När någon haft sex vet alla om det dagen efter.

– Det är en del av grejen. Att folk ska veta vem som haft sex med vilken tjej, helst många tjejer. Tjejen blir en trofé och det har på något sätt blivit värre nu, säger en ung kvinna som jobbat några somrar på Rhodos:

En annan ung kvinna berättar om en speciellt ”system” som Rhodos ”workers” har skapat.

– Om jag legat med en kille och sen vill gå hem med en annan kille kommer han som är nummer ett och kräver att den andra killen betalar till honom, han tar betalt för att ”han var där först”. Det kan vara 5 eller 10 euro.

Vilka är det som gör det?

– Det är de som jobbar på klubbarna. Det är verkligen en hets. Man säger ”vi tar hand om varandra” och så, men det är den absoluta motsatsen i verkligheten. Tjejer åker sällan tillbaka dit, men killarna gör det. Har man legat med 100 personer så bär man en tröja med siffran 100 tryckt på den. Sedan går man ut och skryter.

Ibland går det över i rena övergrepp. Berättelserna om dem är påfallande lika varandra.

Tjejen dricker, efter shotsen eller drinkarna däckar hon och vaknar sedan naken i något okänt rum eller på stranden.

Hon har vaga minnen av att någon haft sex med henne. Ibland kan hon peka ut någon eller rummet där hon vaknade upp.

Redan dagen efter att vi kommit till Rhodos för att rapportera om den våldtäkt Rhodossvensken är misstänkt för får vi höra att ytterligare en ”incident” ägt rum.

Det är så misstänkta våldtäkter kallas på bargatans språk. Incidenter.

– Man vill liksom inte ta det ordet i munnen, eh... våldtäkt. Det känns inte bra. Man kan säga misshandel och så, men inte våldtäkt. Man vet ju inte vad som hänt. Det händer mycket här, säger en man som jobbar på en av barerna.

Även denna gång pekas en svensk ”worker” ut som den som tog med sig en kraftigt påverkad tjej.

Dagen efter fick alla veta om det.

Foto: STEFAN JERREVÅNG
På partygatan i Rhodos stad pratar de flesta svenska. En misstänkt våldtäkt kallas ”incident” här.

Det blir mycket svårare att få folk att prata om den nya ”incidenten”. Men till slut berättar några. Först vill de försäkra sig att deras namn inte kommer med.

– Nämn inte vem jag är, snälla. Jag är rädd, säger en tjej.

Det som till sist kommer fram är att en ung svensk tjej under en festkväll för några dagar sedan drack några shots, fick en black out och vaknade utan kläder på ett rum tillhörande en svensk baranställd. Hon ska ha haft synliga skador på kroppen.

En person ska ha gått till den grekiska polisen för anmäla det. Men polisen ville inte ta emot anmälan.

– Så fort man säger att man inte har klara minnen av händelsen så säger de: ”Varför drack du?” Man får liksom skylla sig själv tycker de, säger en ung kvinna och fortsätter:

– Om man visar skador, säger de att man antagligen haft ”hårt sex”.

Hon menar att svenskar och turister överlag ”är som kackerlackor för den grekiska polisen”.

– Våldtäkterna tas annars på stort allvar i Grekland men när det turister, eller svenskar, skiter de i det. Man är arg på de som gör det men mer kan man inte göra, säger en kvinnlig baranställd, som ber om att få vara anonym.

Men polisen grep ändå en svensk kille nyligen?

– Ja, och vi alla undrar över det. Varför agerade de nu? Är det för att han betett sig illa tidigare? Men vi vet inte. Det var i alla fall en lättnad att han greps.

Alla försök att få en kommentar från grekisk polis misslyckas. Pressavdelningen hälsar att jag måste göra en skriftlig ansökan hos en myndighet i Aten och sedan vänta på ett beslut. Hur lång till det kan ta kan de inte svara på.

– Och så finns det ett krav. Intervjun måste ske på grekiska, säger den som svarar på polisens pressnummer.

Varken tjejen som ska ha blivit utsatt eller de i hennes omgivning vill prata med oss om det som hänt.

– Vad ska ni göra åt det nu? frågar jag en av de svenska arbetarna som berättat om det.

– Vad kan vi göra? Lägga det bakom oss. Ta hand om varandra och de som kommer hit på semester. Och hoppas på att det som händer här uppmärksammas så det får ett slut, svarar personen.

Men det stannar inte där. Efter ett tag får vi höra om andra tidigare ”incidenter”, som inte har anmälts.

De som berättar är försiktiga, ibland rädda och backar ur flera gånger innan de till sist går med på att säga vad de vet.

Jag träffar en av kvinnorna, som var med om en sådan händelse i fjol, men inte anmält. Hon berättar att hon var på väg hem sent på kvällen, efter att ha efterfestat på gatan. Hon var ensam.

– Det sista minnesbilden är att jag plötsligt ligger på marken, någonstans på stranden. Sen är det bara svart.

Hon vaknar på stranden och är medveten om att något hänt. Men hon vet inte vad.

Dagen efter kommer några ”workers” och slänger ur sig kränkande kommentarer om hennes privata kroppsdelar och antyder att de haft sex med henne.

Ögonen fylls med tårar medan hon berättar.

– Jag vet inte vad som hänt. Jag bearbetar det för mig själv.

Varför åkte du inte hem?

– Men man vill vara här. Man vill jobba och vara utomlands, det är kul också ibland, och det här som händer... är bara något som ingår. Men nu går jag inte ensam någonstans.

Hon säger att det inte bara är tjejerna som kan råka illa ut.

– Även killar kan bli misshandlade. Man ska inte bli osams med grekerna, då kan det sluta illa.

Vad vill du säga till de tjejerna som kommer hit?

– Gå inte någonstans själv på kvällen. Och gå aldrig till stranden sent på kvällen. Aldrig.

Så många våldtäkter anmäls varje år 00:36
ARTIKELN HANDLAR OM