EU-nej retar USA

NYHETER

Var går gränsen mellan terroristbeämpning och personlig integritet?

EU-parlamentets nej till bankspioneri kommer att reta USA.

Det är bra.

Hög tid för en ny diskussion om hur mycket man får trampa på den personliga integriteten i det ädla syftet att bekämpa terrorism.

Vem minns inte den där stora, stöddiga grabben på skolgården som förväntade sig att alla skulle lyda hans minsta vink.

Var den nån som vågade säga emot blev han hotfull.

USA har varit den stora grabben i striden om att få spionera på europeiska bankkunder. EU-parlamentet den som vågar säga emot.

I korthet handlar bråket om det här:

I sin vällovliga iver att hitta terrorister genom att följa internationella penningströmmar har USA begärt ut uppgifter om bankkunder i Europa och deras transaktioner. Företaget Swift sköter varje dag 11 miljoner överföringar åt bankvärlden.

När EU:s dataskyddsmyndighet slog fast att det bröt mot EU:s lagar att rutinmässigt lämna ut data gick USA till amerikansk domstol för att få ut uppgifterna. Det kunde man göra så länge Swift-registret lagrades på servrar i Virginia.

Utan protester

För ett år sedan flyttades de europeiska transaktionerna till servrar i Schweiz och Nederländerna i syfte att stoppa USA.

USA begärde då att EU skulle godkänna ett utlämningsavtal. Vilket höjdarna i Bryssel gjorde utan protester och i rekordfart. Och utan att kräva tillgång till amerikanska bankuppgifter i utbyte.

Då surnade EU-parlamentet till. Det hjälpte inte att Hillary Clinton personligen ringde upp parlamentets ordförande i ett försöka att trycka på.

Avtalet började gälla innan parlamentet ens fått en chans att rösta om det. Dessutom finns det många frågetecken kring skyddet för privatpersoner vars uppgifter lämnas ut.

Minns de tre somaliasvenskarna som USA placerade på FN:s terrorlista. Deras ekonomiska tillgångar frystes utan att de fick veta varför. Troligen var det via Swift-registret som USA fick sina uppgifter.

Deras tillvaro slogs sönder utan att de ens blev åtalade för något brott.

Kraftfull markering

Så när EU-parlamentet i går med röstsiffrorna 378 mot 196 röstade ner avtalet var det en kraftfull markering mot EU-ledningen, USA och bristerna i skyddet för privatpersoner.

Terrordåden den 11 september 2001 dödade nästan 3 000 människor. Men de blev också startskottet till ett nytt kontrollsamhälle där den enskilde individens rättsäkerhet och integritet underminerats.

Med allt från ökad kameraövervakning till FRA-lagen till kroppsscanning på flyget.

Om syftet är att fånga tänkbara terrorister verkar det inte finnas någon gräns hur långt staten får gå. Inte ens om det i efterhand visar sig att de misstänkta är oskyldiga.

I Sverige ledde FRA-lagen i elfte timmen till en hätsk debatt och ändringar i lagen. Om swift-avtalet har det varit i det närmaste dödstyst.

Terrorism är ett mycket allvarligt brott. Men det finns också andra väldigt allvarliga brott. Där finns det begränsningar för hur stat och polis får agera.

Rimligen borde detta även gälla terrorism. Istället för den "ändamålet helgar medlen"-stämning som verkar gälla.

avWolfgang Hansson