Så flydde de till Sverige

Av: Staffan Dickson

Publicerad:
Uppdaterad:

Här är deras berättelser – om flykten

Marjan kom gömd i en fryscontainer på Estonia.

Nawroz var nära att mista sin mamma när en man försökte kväva henne med ägg.

Hiwa flydde i nio år och fängslades som sjuåring.

Här berättar de alla om flykten till Sverige.

Marjan, längst uppe till vänster, tillsammans med sina syskon.
Foto: PRIVAT
Marjan, längst uppe till vänster, tillsammans med sina syskon.

Marjan, 24, smugglades i fryscontainer på Estonia

Marjan Firooz, 24, kom till Sverige med färjan Estonia i februari 1994, efter ha flytt från Afghanistan via Pakistan, Uzbekistan, Ryssland och Estland.

”Pappa hade tjänat ihop 20 000 svenska kronor, som det skulle kosta att smuggla oss från Moskva till hans släktingar i Tyskland. Han trodde att vi skulle få åka med buss eller lastbil, men det visade sig vara en container, där 64 flyktingar från Irak, Afghanistan och Kurdistan trängdes. Jag minns att det var is i den, den användes egentligen för att exportera mat, tror jag. Isen smälte långsamt så att det bildades en vattenpöl i containern. Vi barn kräktes och bajsade. Folk hade panik för att syret höll på att ta slut, så alla skrek och grät. Det var ett par killar som tog tag i saken och försökte slå hål i containern. De lyckades bända upp nån flik så att det kom in syre. Då bestämde sig min mamma för att gå dit med min ettårige lillebror som höll på att tuppa av. Hon har berättat att alla var så panikslagna att de började slå henne när hon gick före. När hon kom fram till hålet öppnades plötsligt containern på andra sidan. Då hade några ombord på fartyget hört en massa ljud, och då hittade de oss.”

Här kan du sett ett nyhetsinslag om upptäckten av flyktingarna i containern.

”Mannen försökte kväva min mamma med ägg”

Nawroz Zakholy, 21, föddes i Moskva 1992 efter att hennes familj flytt från den irakiska delen av Kurdistan.

”Min mamma födde mig två månader för tidigt efter den långa, skakiga tågresan från Sotji till Moskva. Jag vägde mindre än två kilo. Pappa hämtade upp oss på sjukhuset och sa att han hade fixat en lägenhet vi kunde bo i. En dag när han var ute höll mamma och min storebror på att duscha mig. Då hörde de att någon bankade på dörren. När mamma tittade i nyckelhålet såg hon att det var den alkoholiserade mannen som hyrde ut lägenheten till oss som stod där med några kompisar. De var fulla och försökte banka in dörren. Min mamma och min storebror, som var 15 då, började lägga alla möbler mot dörren. Men mannen hade gått hem till grannen och hoppat från deras balkong till vår. Samtidigt som han kom in såg mamma hur dörren brakade sönder och att mannens kompisar klev in. Min bror sprang ut på balkongen och började ropa på polis. Mamma gömde pass och pengar och mig mot sitt bröst. Mannen sprang efter henne mot balkongen. Där tvingade han henne att öppna munnen och stoppade in ägg för att hon skulle kvävas. Hon säger själv att hon fick styrka på något sätt och rev honom i ansiktet med sina långa naglar och puttade bort honom. Sedan kom polisen. Det var många sådana historier i Ryssland innan vi åkte till Sverige där min mormor och mina morbröder bodde. När jag var liten i Sverige kunde jag ofta se min mamma gråta, men då drömde jag mig bara bort. Jag kunde drömma att jag var född i Sverige och bodde i skärgården, Saltkråkan och så. Jag försökte fly från min egen flykt genom drömmarna.”

Hiwa: ”Smugglaren angav min familj”

Hiwa Abdelzadeh, 26, kom till Sverige från den irakiska delen av Kurdistan 1997.

”Min flykt varade i nio år. När jag föddes 87 var mina föräldrar redan på flykt. Eftersom min pappa var politiskt aktiv hade de flytt till irakiska Kurdistan redan efter revolutionen i Iran och fatwan som ayatolla Khomeini utfärdade mot kurder då. Från mitten av 80-talet till 1997 skickade den iranska regimen gång på gång lönnmördare som skulle döda min pappa. Vi var förföljda och hade flytt från stad till stad, från by till by, när han i mitten av 90-talet tyckte att det var dags att lämna regionen helt. Eftersom mamma ville träffa sin föräldrar en sista gång åkte hon, min tvååriga lillasyster och jag, som då var sju, tillbaka mot Iran. Allt gick bra tills vi kom till gränsen. Det visade sig att personen som skulle smuggla oss hade tagit emot pengar från iranska soldater för att överlämna oss, trots att han själv var kurd. Först satt vi häktade ett dygn och sedan fängslade i en vecka. Till slut lyckades pappa ge någon en slant för att vi skulle bli frigivna, men det slutade med att vi satt i husarrest i 24 dagar hos smugglaren som angett oss. Utan kontakt med pappa.

De första åren i Sverige hade jag mardrömmar och kunde helt enkelt inte handskas med det lugn som fanns här. Krig hade varit min vardag, normaltillståndet. På senare år har jag fått nån sorts identitetskris. Jag föddes in i den kurdiska frihetskampen, samtidigt som jag nu ska försöka passa in i det här nya samhället, integrera mig, göra karriär. Än i dag har jag sömnproblem. När min lillayster, som är född i Sverige, frågar hur det var när jag gick på dagis måste jag svara att jag inte har gått på dagis. Jag försöker förklara på ett sätt som gör att hon inte ska behöva bära med sig det jag har gått igenom.”

Publicerad: