Så klarade sig Paris under kravallerna

avMagnus Falkehed

NYHETER

”Det viktigaste är gräsrotsarbete”

1 av 2 | Foto: nikolai jakobsen
Paris 2005.

PARIS. De franska förorterna har gått från undantagstillstånd och krigslagar till ett bräckligt, men relativt lugn på fyra år.

Polis och lokalföreningar har dragit lärdomar av de senaste årens kaos.

Så sent som igår kväll dog en ung man i södra Frankrike, när han försökte gå emellan två gäng som slogs med basebollträn och knivar. Men polisen var blixtsnabbt på plats och lugnet verkar ha lagt sig även där.

Det är inte jämförbart med de rena krigsscener som Aftonbladet kunde rapportera om hösten 2005. Då brann det i förorter över hela Frankrike. Efter flera veckors kaos tillsatte Frankrike undantagslagar som inte hade använts sen Algerietkrigets dagar på 1960-talet.

”Vi kommer att sätta dit dem”

2007 i Villiers-le-Bel fruktade man att det skulle börja om igen. Men där slocknade det snabbt.

– Redan då hade vi lärt oss vikten av att inte låta bråket sprida sig. Vi satte in massiva insatser med en gång, säger Gérard Gachet, talesman åt den franska inrikesministern till Aftonbladet.se. Svenska polisuttalanden som ” Bränner du bilar och kastar sten behandlar polisen dig illa”, har Gérard Gachet inte mycket för. Det provocerar i onödan, menar han.

– Det viktiga är bråkmakarna förstår att vi kommer att sätta dit dem, förr eller senare. När lugnet lagt sig så tar polisens tekniker och utredare vid. Det kan ta ett halvt år, men vi hittar dem till slut. Det börjar de inse, säger han.

Gräsrötter gör skillnad

I Frankrike har man nu insett att det viktigaste är gräsrotsarbete som görs i förhindrande syfte.

– Sen 2005 så finns det många fler föreningar som helt opolitiskt arbetar i de här kvarteren. Det kan till exempel vara affärsmän som själva har vuxit i de här kvarteren som undervisar, säger sociologen El Yamine Soum till Aftonbladet.se.

– Dessutom har islamiseringen av de här kvarteren haft en lugnande inverkan, genom att ge vissa moraliska ramar till ungdomar. Man kan tycka vad man vill om det, men det är ett faktum, säger sociologen.

För franska politiker är situationen i förorten numer en fråga som är på agendan – även när bilarna inte brinner. Så sent som förra måndagen ordnades möten på regeringsnivå mellan poliser, föreningar och olika representanter för ungdomarna från de fattiga förorterna.

Sen några månader tillsätts också en ny närpolis som ska patrullera till sent på kvällen i ett hundratal fattiga kvarter.

– De poliserna rekryteras ofta från just liknande kvarter. De vet hur man ska tas med ungdomarna, säger Gérard Gachet.

Det är bränder som inte vill slockna.

Det är ungdomar som inte kan sluta vara arga. Bittra. Hatiska.

Det är poliser som står inför något helt nytt.

För Sverige är upplopp och kravaller, brinnande däck och sönderkrossade fönster något relativt ovanligt. I Frankrike är det något som man efter år av ilska tvingats leva med. Och samtidigt lärt sig att jobba mot.

Aftonbladets Magnus Falkehed berättar hur Paris – till slut – hittade ett ljus i slutet av tunneln. Och tipsar hur Sverige ska klara samma sak.