Therese, 13, är familjens ögon

NYHETER

Mamma, pappa och lillasyster Sara är alla synskadade

valbo. I familjen Lundgrens oskarpa och färglösa värld är Therese, 13, ljuset i mörkret.

Båda föräldrarna är synskadade och lillasyster Sara är helt blind.

Aftonbladet har träffat flickan som måste se åt hela sin familj.

Foto: ser till allihop Therese Lundgren, till vänster, tycker om att hjälpa familjen med allt möjligt: hon är smakråd när mamma handlar kläder, hon går igenom posten, ledsagar vid städningen, sorterar tvätten" - Det enda som är jobbigt är att jag aldrig kan få skjuts någonstans, säger Therese.

- Kom, vi ska visa våra rum.

Therese tar vant och varligt sin lillasysters armar och ledsagar henne uppför trappan till radhusets övervåning.

Inne i flickrummet kastar sig Sara, 10 år och blind, djärvt ovanpå sin nya leksak - en studsmatta.

- Det är jag som övertalar henne att våga saker, förklarar Therese.

Hon ger ett lugnt, men knappast blygt intryck. Kanske ger det en viss mognad att ha ledsagat en hel familj, bokstavligen sedan barnsben.

- Therese har hjälpt oss ända sedan hon började krypa. Då stannade hon och plockade upp en dammtuss från golvet och sa "skääp", säger mamma Christina och skrattar.

Christina föddes med gråstarr och när Therese var liten brast näthinnan.

Nu ligger hennes synkapacitet på 0,1. Normalt är 1,0.

Hon träffade Thereses pappa Martin på ett möte med Synskadades riksförbund.

Martin har ett synbortfall med en blind fläck i mitten av ögat. Han är dessutom färgblind.

Båda kan bara läsa den översta raden bokstäver på optikerns syntavla.

Stort ansvar

Thereses enda friska par ögon har ett ansvar som präglar hela hennes liv.

Hon är smakråd när mamma väljer kläder och hjälper till att gå igenom posten.

Eftersom Christinas ögonskador förvärras av damm, är det pappa Martin som städar - med Thereses hjälp.

Följer hon med en kompis hem efter skolan, ringer hon alltid sina föräldrar och säger vilken tid hon kommer hem. Christina, som är sjukpensionär, säger att hon kan komma på sig själv med att vänta med vissa sysslor tills hennes dotter är hemma.

- Sortera tvätten till exempel, säger hon.

Inte betungande

Therese säger att visst kan hon känna sig duktig, men det är inget som är direkt betungande.

Hon verkar snarare stolt över att kunna stötta sin familj med den förmåga de andra saknar - synen.

- Det enda som är jobbigt är att jag aldrig kan få skjuts någonstans.

En synskadad kan erbjudas den hjälpen. Men inte ett barn med synskadade föräldrar.

För Martin och Christina är det oundvikligt att känna en oro för att ett alltför stort ansvar läggs på deras dotter.

"Hon klagar aldrig"

- Men vi tvingar henne inte och hon klagar aldrig. Vi försöker att då och då göra något extra bara med henne, en resa eller utflykt för att visa vår uppskattning, säger Christina.

Mycket har hänt sedan blindskriften"

Helena Gunnarsson