Värmlänningar är glada och skåningar feta - eller?

NYHETER

Rösta fram Sveriges trevligaste invånare - och de mest ohyfsade

Norrlänningar - trygga eller tröga?

Finns det trevliga stockholmare - eller bara stöddiga nollåttor?

Hur goa är egentligen gubbarna i Göteborg - och hur snåla är smålänningarna?

Du bestämmer!

Var med och rösta fram Sveriges trevligaste invånare - och de mest ohyfsade.

Åsikterna är glasklara och djupt rotade.

Att värmlänningar är glada, norrlänningar tystlåtna och skåningar lite tröga har alla hört.

Ingen drar en vits som en göteborgare - och ingen är så arrogant som en stockholmare.

Eller?

- Det finns ett antal stereotyper om regionala befolkningar. Men man ska inte tro på dem, säger Kjell Hansen, etnolog och folklivsforskare vid universitetet i Lund.

- I verkligheten handlar det alltid om individer.

Att norrlänningar anses vara långsamma, tysta, trygga och självständiga till överheten är en uppfattning med rötterna i sent 1800-tal.

Och ju längre norrut desto mer ”typiskt norrländsk”.

- Men det gäller framför allt landsbygdsbefolkningen. Det är sällan man har den här uppfattningen om stadsbor i Norrland, säger Kjell Hansen.

Glada värmlänningar

I den norra landsändan finns dessutom lite finare stereotyper. Västerbottningar räknas till exempel som frommare, mer frikyrklig och lite strängare än norrlänningen i gemen.

Jämtarna är mer autonoma till staten - vilket republiktanken är tydligt exempel på.

- Och ju längre norrut man kommer desto sävligare blir man - påstås det, säger Kjell Hansen.

Värmlänningar har rykte om sig att vara glada.

- De liknar norrlänningar men är lite öppnare. De är som glada och öppna norrlänningar.

Dalarna har en speciell position i den svenska etnologin.

- Det är landskapet som var mönstret när man bildade nationalstaten. Därifårn har många av de svenska traditionerna hämtats, som majstång och folkdräktsidén, berättar Kjell Hansen.

- I Dalarna är man väldigt traditionella, traditionsbundna och lite inåtvända. Precis som på Gotland framstår invånarna i Dalarna som avgränsande.

Stöddiga nollåttor

Runt Mälaren är det främst stockholmarna som sticker ut. Tydliga stereotyper saknas både om upplänningar och sörmlänningar - men stockholmarna har desto fler.

- De är nollåttorna för folk på landet. Stockholmarna anses vara lite arroganta, dryga och översittande.

Längre västerut finns gnällbältet, med Örebro som nav.

- Men det är en rent språklig sak. Man låter som man gnäller. Annars sägs inget speciellt om invånarna där.

Västerut finns knallebygden runt Borås.

- Där regerar knalletraditionen. Man är lite finurlig. Det är småindustritanken, att köpa och sälja och så. De liknar smålänningar fast utan det frikyrkliga inslaget.

Bohuslänningen har inget speciellt rykte - göteborgare undantaget.

- Göteborgare är roliga och slagfärdiga. De är glada, självmedvetna och framför allt slagfärdiga. Man kan alltid ge svar på tal och det är vitsar i långa banor, Kålle och Ada och lite burleskt, säger Kjell Hansen

På sofflocket i Skåne

Smålänningens rykte som flitig och snål står sig.

- De är arbetsamma, idoga och småla - och frikyrkliga.

Längre söderut finns de feta och tröga skåningarna.

I alla fall enligt myten.

- I Skåne är man välmående. Skåningarna sägs vara feta, ligger på sofflocket och är lite tröga, på gränsen till sluga.

- De är väldigt medvetna om sitt eget välstånd och på det sättet är de dryga. De behöver inte be någon om hjälp utan klarar sig själva.

Ute i Östersjön härskar gutarna.

- Gotlänningar är lite som jämtar. De är väldigt självmedvetna, väldigt oberoende och måna om att de är annorlunda.

- Det är framför allt en självständighetstanke som dominerar när man talar om gotlänningar, säger Kjell Hansen.

Caroline Olsson, nollåtta