När ska Uppsalas affärsidkare ta sitt ansvar?

Av: Svante Lidén

Publicerad:
Uppdaterad:

Redan i mars införde en ICA-handlare i Bollebygd en välbehövlig 18-årsgräns för ägginköp.

Och förra veckan följde en hedervärd ICA-handlare i Lindome det goda exemplet från Bollebygd.

 

Anledning: äggen underlättar för det lokala buslivet att göra sattyg på de tydligen redan hårt drabbade orterna.

– Det kommer in ungdomsgäng som köper ägg och då tror vi inte att de vill använda äggen till matlagning, vilket vi så klart hade önskat. Utan de kastar äggen på bilar, bussar, folks altaner och hus, säger butiksinnehavaren Linda Dahlin i Lindome.

 

Men här i stan är det fortfarande fritt fram att köpa ägg för alla under 18 år.

Det är obegripligt att äggen inte redan låsts in i särskilda skåp. Eller att man bara skulle få köpa dem över disk på exempelvis apoteket eller Systembolaget. Mot uppvisande av giltig legitimation.

Enda gången handlarna i Uppsala satt ner foten i äggkartongen var för ett antal år sedan då äggförsäljningen till unga frön tillfälligt stoppades på Valborg för att det inte skulle kastas på flottarna under forsränningen.

Men Uppsala har alltid varit senfärdigt att komma till skott. Tänk bara på alla turerna kring Bärbyleden – långbänkarnas långbänk.

 

En som verkligen fick veta vad äggkastning innebar var Jerome Holland. Han var USA:s ambassadör i Sverige från april 1970 till juni 1972 och fick verkligen erfara att de svenska äggen både biter och viner.

Richard Nixon tyckte att det var smart att skicka en svart ambassadör till Sverige, eftersom regeringen och inte minst de tongivande tidningarna i riket tagit klar ställning för den svårt diskriminerade afro-amerikanska befolkningen i USA. Tidigare hade USA kallat hem sin ambassadör som en reaktion mot Sveriges mycket kritiska hållning mot USA:s krig i Vietnam och vi hade inte haft någon amerikansk ambassadör i Sverige på över ett år. Relationen var minst sagt frostig.

 

Att vi skulle protestera mot en svart hedersman som företrädde USA verkade man inte ens kunna föreställa sig från det hållet.

Men redan på Arlanda möttes den nye ambassadören av protester. Bland annat såg han en skylt som den amerikanske (svarte) värnpliktsvägraren Sherman Adams höll upp. Texten löd: "White HOUSE NIGGER."

– Inte ens i USA har jag blivit kallad nigger, sa Holland.

 

Det bara fortsatte. Vart den Sverigeintresserade Holland än begav sig möttes han av rasande demonstrationer. Och ägg.

Redan mindre än två veckor efter ankomsten flög de första äggen genom luften när Holland skulle inviga det nyöppnade amerikanska kulturcentret på Sveavägen 11 i Stockholm.

Över 100 poliser, ridande och till fots, sattes in mot demonstranterna.

Äggen fortsatte att regna när han besökte den idylliska bygdegården i Glanshammar en vacker vårdag i maj.

 

Olof Palme, som var starkt kritisk till USA:s krigföring i Vietnam sträckte sig dock till att kalla äggkastarna för "lymlar."

När Holland åkte till Edsbyn för att titta på Edsbyverken möttes han av skolkande ungdomar från halva Hälsingland – som kastade ägg.

När han var i Hudiksvall var jag själv på plats med råa ägg i jackfickorna. Men missade. Har för mig att jag träffade prästen i stället. Men däremot träffade motdemonstranterna från Demokratisk allians oss. Det var rena turen att de bara kastade ägg, vi kunde ha åkt på stryk också.

 

Så där fortsatte det. Holland kom till Uppsala för att besöka The American- Scandinavian Foundation – fast inte ens polisen var underrättad om att han skulle komma hit. Han slapp äggen.

Samma sak när hans vräkiga Cadillac med registreringsnummer AB400 stannade till vid Pepsi-ägda kakfabriken Prick i Tierp. Besöket var topphemligt. Holland gillade kakorna. Och slapp äggen – men i gengäld fick han stå ut med att plågas av den lokala nyckelharpeeliten.

 

Så där fortsatte det. Oannonserade blixtvisiter runt hela Sverige. Ständig äggfara.

– Jag träffar gärna alla som vill prata med mig, sa han.

 

Efter två år fick Holland nog, bytte karriär och åkte hem till USA för att bli börspamp i New York.

–Det har varit ett par fina år, sa han.

Fan tro’t.

Ja det är sånt här man kan komma att tänka på borta vid äggkartongerna på, fortfarande äggliberala, Luthagens livs.

Frigående höns, utomhus...

Hmm... ligger bra i handen.

Publicerad:

LÄS VIDARE

ÄMNEN I ARTIKELN