De högg av benet

NYHETER

Nu berättar Fredrik, 28, om olyckan

MALMÖ

Fredrik Martinsson, 28, har varit så nära döden man kan komma.

– Det går inte en dag utan att jag tänker på Jonas som dog, säger han. Nu lever jag mitt liv varje dag för hans skull.

– Det är klart att jag är tacksam att jag lever, men jag tvekar inte om jag hade fått välja: då hade han fått leva istället.

Foto: krister hansson
Vännerna räddade hans liv För att få ut Fredrik ur den brinnande bilen tvingades lumparkamraterna att hugga av Fredriks ben.

Den dramatiska olyckan inträffade på Gotland för nio år sedan.

– 97 04 21 klockan 15.16, förtydligar Fredrik.

En av bilarna i en militärkolonn gick av vägen och fattade eld.

– Jag minns inte själva olyckan men allt som hände direkt efter efter, berättar han. Jag såg Jonas som satt skadad och fastklämd och min enda tanke var att rädda honom. Jag slet av mig jackan och försökte kväva elden.

– Killarna i de andra fordonen kom med brandsläckare, men inget hjälpte.

Till sist var hettan så svår att Fredrik insåg att han måste ur bilen.

– Då upptäckte jag att högerbenet satt fastklämt! Jag kunde inte komma ut.

Rusade efter yxa

Medan lågorna slickade hans kropp rusade Daniel Müller och Kasper Pettersson efter en yxa. Enda chansen att rädda Fredrik var att hugga av hans ben.

– Som jag minns det bad jag dem hugga men enligt dem ville jag inte att de skulle göra det, berättar han.

Daniel försökte först, men förmådde inte. Då tog Kasper yxan och högg av Fredriks ben alldeles under hans knä.

– Jag minns hugget. Det gjorde inte ont men jag kände när benet gick av.

Fredrik Martinsson fördes i ambulans till sjukhus med tredje gradens brännskador och ett avhugget ben.

– Naturligtvis är jag oerhört tacksam för vad de gjorde och för att jag lever idag. Men samtidigt är det så otäckt att veta att en kompis omkom i det fordon som jag tog mig ur med ett ben och brännskador.

Mardrömmar

De mardrömmar han fortfarande har handlar om Jonas. Efter månader på sjukhus kom Fredrik tillbaka till verkligheten, men en protes istället för sitt högerben. Och med stora ärr på armarna och bålen.

– Jag var utbildad elektriker men kunde inte jobba som det. Jag började studera. Senare fick jag jobb som maskinskötare på SF:s Biopalats och där har jag trivts jättebra. Men nu har jag just fått jobb i Malmö vilket är

toppen inte minst för att min flickvän Malin bor i Skåne.

– Allt fungerar bra idag och jag är en fullt fungerande människa. I stort anser jag inte att jag är handikappad, även om jag naturligtvis inte är nån bra flytthjälp.

Fantomsmärtot

Det största problemet för Fredrik är fantomsmärtorna i det amputerade benet. Ibland kommer de dagligen, ibland dröjer det månader.

– Det känns som det sitter jättehårt i ett skruvstäd och någon slår med en spikmatta under foten, förklarar han.

Han känner att han mår psykiskt bra nu och han trivs med det mesta.

– Man vinner inget på att bryta ihop, konstaterar han. Jag vill visa att jag är jag. Jag är ingen krympling.

– Det enda som känns svårt är att Jonas fick sätta livet till.

Sin räddare har han inte mycket kontakt med.

– Kasper har jag träffat på krogen ibland, berättar han. Daniel har jag inte träffat förrän i samband ett TV nu gjort ett inslag om mig. Det var kul att träffa honom och jag är evigt tacksam för vad de båda gjorde på Gotland 970421.

Pelle Tagesson