Berättelsen – ord för ord

NYHETER

”Han tyckte Bobby bestämde för mycket, pojken skulle ner i rang”

Skakande förhör Med entonig röst svarar Bobbys mamma på åklagaens frågor. Det blir en flera timmar lång berättelse om de ofattbara grymheter hennes son utsattes för.

EKSJÖ

I nästan sex timmar förhörs Bobbys mamma.

Hon talar om alla grymheter mot sin egen son. Många i rättssalen har svårt att dölja vad de känner. Någon biter sig hårt i läppen, någon knyter händerna så knogarna vitnar.

En enda person verkar helt frånvarande - Bobbys mamma.

Foto: Kai Rehn
Huset i Malmbäck där Bobby, mamman och styvpappan bodde.

Hon svarar entonigt, kort och korrekt på åklagare Erik Handmarks frågor.

Först om relationen till sambon.

-Ja, han ville bestämma, göra om mig, jag fick inte klippa håret, jag måste ha vissa kläder och skulle gå barfota.

Han hade intresse för fötter?

-Ja, enormt!

Tyckte han om dina fötter?

-Ja, han ville att jag skulle ta ett foto av dem och skicka till honom.

-Jag tyckte det var konstigt, ja.

När hon och Bobby flyttade till gården i Småland blev det problem direkt mellan sonen och sambon.

-Han tyckte att Bobby bestämde för mycket och han blev irriterad på Bobbys blick, han försökte få honom att sluta titta så.

-Han skulle ner i rang. XX (exsambon) skulle vara högst.

10-åringen fick äta sina måltider själv, före eller efter de vuxna.

Sambons brutala sexlekar blev allt mer plågsamma.

-Han utsatte mig för smärta varje dag. Jag bad honom sluta, men han sa att det skulle göra ont.

Åklagaren undrar varför hon stannar hos mannen.

-Jag var rädd för att åka, jag visste inte vad han i så fall skulle hitta på.

Så ber åklagaren henne att berätta med egna ord om kvällen då Bobby dog.

Mamman förlorar blicken rakt fram i någon sorts intet. Så börjar hon:

-Jag har varit uppe i sovrummet på grund av att vi haft ett gräl. Jag gick upp för han ville inte se mig.

-När jag kom ner ser jag att XX trycker ner Bobbys huvud i maten" sen, på nåt sätt, kommer Bobby ut. XX går efter ut.

- Där ute beordrar han att jag ska hjälpa till och klä av Bobby. Han läggs på marken i snön. XX skottar snö på Bobby, bara ansiktet syns.

Ligger Bobby stilla? frågar åklagaren.

-Ja, han ligger stilla.

Mamman berättar vidare om hur Bobby säger att han behöver kissa . Styvpappan knuffar honom bort till en syrenbuske, blir irriterad när pojken inte kissar men ändå säger att han gjort det.

Varför ljuger du? frågar styvpappan gång på gång och lägger ner Bobby i snön igen.

-Sen säger han att jag ska sätta mig gränsle över Bobby och hålla fast hans armar. XX ställer foten på Bobbys bröstkorg.

-Han får ligga så några minuter, jag känner att han är kall och vill att han ska få komma in. Men han får ligga kvar en stund.

Så kommer den fasansfulla fortsättningen på hur paret bär in 10-åringen i huset, surrar fast honom med silvertejp vid en stol.

-Jag har inget val, XX säger att jag ska hålla Bobbys armar och ben när han tejpar.

Utan att ändra röstläge berättar mamman hur de flyttar stolen med den fastbundna pojken till vardagsrummet, framför vedspisen.

-När jag går in dit för att se till Bobby kommer XX och säger att jag ska hålla Bobbys huvud bakåt så han kan tejpa fast huvudet.

Paret sitter sedan ute i köket och röker och dricker. Båda är kraftigt påverkade, enligt mamman, som till slut går in till sonen och känner om hans händer och fötter är kalla.

-Ja, dom är kalla.

-XX tar en sax eller kniv och skär upp tejpen. Sen så bärs Bobby upp till sovrummet och slängs lite lätt på sängen.

-Jag går ner och häller upp en whisky och dricker.

Så småningom, berättar hon, springer XX upp till Bobby.

-Han ropar något och jag går upp direkt. XX sitter vid sängen och ger Bobby mun mot mun. Jag börjar ge hjärtmassage.

-XX går ner och frågar om han ska ringa någonstans, ambulans eller"

-Ja, säger jag.

-Jag fortsätter med lungräddningen, kanske 20 minuter. Sedan känner jag i Bobbys mun med handen och hittar en bit tuggad apelsin.

Mamman tystnar någon sekund.

Så säger hon:

-Jag går ner och gråter. XX kramar om mig.

Hon går upp igen och lägger ett täcke över sonen.

-Sen går jag ner och tar en whisky. Efter ett tag går vi och lägger oss.

-Dagen efter får jag veta att det var kattmat i raviolin som XX gav Bobby och att han inte ville äta.

Åklagaren frågar varför hon medverkade i tortyren.

-Annars skulle XX straffa mig, piska mig under fötterna.

Säger du något till Bobby när du lämnar honom uppe i sängen?

-Nej, jag gör ju inte det.

Diskuterade ni innan ni somnade att ni hade en död pojke i rummet bredvid?

-Nej, inte direkt.

På samma nyansfria sätt berättar mamman om hur sambon dagen därpå "paketerade" Bobby i två säckar och sedan drog kroppen på en pulka till ladugården.

-Vi bär upp honom på höskullen och XX lägger hö över honom.

-Sen börjar vi diskutera lite hur vi ska göra med kroppen. Det finns olika förslag.

När valet till slut faller på att sänka kroppen i Lovsjön utanför Jönköping och mamman berättar om förberedelserna, frågar åklagaren:

-Hur blev du tvingad att hjälpa till?

-Tvingad är inte rätta ordet, tvungen mera på nåt sätt.

-När han håller på med hålet ute på isen skulle jag hålla utkik. Han var förbannad och irriterad så han smällde till mig, i ansiktet.

Efter lunchpausen får mamman berätta om den ohyggliga behandling 10-åringen utsattes för under sin sista månad i livet.

Mitt i berättelsen undrar åklagaren:

-Förekom det någon gång att en dag var helt vanlig, helt utan tortyr.

-Ja, fem dagar kanske.

Mamman mal på, berättar om hur hon och sambon tejpar fast Bobby, naken som vanligt, på en stol och drar ut honom på pulkan till fårhagen där XX tar sladdar från stängselaggregatet och ger pojken stötar under fötterna och mot underlivet.

- Jag försökte avbryta det hela - jag vet ju hur ont det gör. Kramperna man får.

Hade det hänt något? Vad var anledningen till behandlingen? undrar åklagaren.

-Det var en bestraffning för småsaker.

Hon berättar om andra händelser, den ena om möjligt värre än den andra. Om hur Bobby tejpas, alltid tejpas, på en stol och torteras med dammsugarslangen mot underlivet.

- Jag stänger av dammsugaren men då blir XX arg och ökar farten, säger mamman.

Hon berättar om misshandel med vedträn och livremmar. Hon berättar om hur Bobby bestraffas när han bajsat på sig.

-XX säger att jag ska hålla fast Bobby när han tejpar fast kalsongerna mot hans ansikte.

-Han får ligga hela natten med kalsongerna fasttejpade.

Någon tanke på att rädda sonen?

-Ja, jag hade tanken att avbryta, men vågade inte.

-XX hade druckit en massa alkohol, det hade jag också gjort. Han blev mer aggressiv ju mer han drack.

Åklagaren ställer en av sina sista frågor:

- Varför berättar du allt det här?

- Jag vill att sanningen ska komma fram.

Läs mer:

Tidigare artiklar:

Ebba von Essen