Mejla

Wolfgang Hansson

Sanningen är att Telia inte ville veta

Publicerad:
Uppdaterad:

NYHETER

Viljan att tjäna pengar var större än moralen

Jag ser bara två tänkbara förklaringar till Uzbekistanskandalen. Den ena utesluter den andra.

1. Ledningen i Telia är ett gäng naiva dumskallar som en saknar den mest elementära förmågan att tänka kritiskt.

2. Telialedningen har så många dollartecken i ögonen att de helt enkelt inte vill veta vem de gör affärer med.

Personligen har jag svårt att tro att rena dumskallar kan bli vd:ar och styrelsemedlemmar i ett stort börsnoterat företag.

Lättare att begripa är hur även skickliga och kompetenta personer kan gripas av ruset som en bra miljardaffär skapar.

Om den av Telias beställda utredningen inte visar något annat så är det just det.

Inom underrättelseverksamheten är en viktig arbetsmetod att inte veta för mycket. Den som inte vet behöver inte må dåligt av det han inte vet och kan dessutom sanningsenligt förneka kunskapen.

Telialedningen verkar ha arbetat utifrån samma principer.

De ansvariga ville helt enkelt inte ta reda på vem som stod bakom det lokala bolaget man gjorde affärer med i Uzbekistan. Förmodligen insåg man att det handlade om ljusskygga figurer med kopplingar till diktatorn Karimov.

Korruption

Men viljan att tjäna stora pengar vägde tyngre än moralen.

På annat sätt kan man inte tolka det som utredaren Björn Riese från advokatbyrån Mannheimer och Svartling kommit fram till.

– Telia har haft en mycket låg ambition att skaffa sig information om den lokala partnern. Om man inte vet vem som är motpart eller hur en motpart kommit över tillgångar förefaller det svårt att säkerställa att korruption inte förekommit i något led. Särskilt om man arbetar i ett land som ligger på plats 170 över världens korrupta stater.

Riese hävdar dessutom att inställningen genomsyrar alla led i företaget. Allt från projektgruppen som genomförde de praktiska momenten, till tre olika vd:ar och styrelsen.

Det är en häpnadsväckande beskrivning han ger av girighet, cynism, flathet och hemlighetsmakeri.

– Affären genomsyrades av så många märkligheter att någon borde ha reagerat.

40 000 e-mejl

I inledningen av affären där Telia köpte mobillicenser i landet stod det klart att diktatorns dotter Goulnara Karimova var huvudfigur för den investeringsgrupp Telia skulle sluta avtal med. Plötsligt försvinner hon ur bilden och ersätts av företaget Takilant som består av en enda person. Ändå är det ingen på Telia som ställer några frågor.

Inte ens Riese som läst 40 000 e-mejl och intervjuat 35 personer kan tala om vad som hände.

– Jag tror det krävs tvångsmedel för att få fram mer information.

Inte heller på den viktigaste punkten bringar hans utredning någon klarhet.

Blodsbesudlad

Har något brott begåtts?

Då blir Riese med backslick och snusnäsduk i kavajfickan lika diffus som Telialedningen i sina affärer med Uzbekistan.

Inget som kommer fram i utredningen bevisar att Telia mutat någon.

– Men det går inte heller att avföra misstankarna om mutor eller penningtvätt, säger Riese.

Brott eller ej så borde Telia ha insett den politiska sprängkraften av att etablera sig i diktaturen Uzbekistan bara två år efter att regimen skjutit ihjäl mellan 400 och 500 människor som demonstrerade mot regimens förtryck.

Massor av svenska företag gör affärer i diktaturer men tajmingen var verkligen sämsta tänkbara. Det är lätt att förstå att Telia gärna ville dölja att deras miljardaffärer tvingade dem att samarbeta med den blodsbesudlade regimen.

Av: Wolfgang Hansson

Publicerad: