Kommunens krav för personlig assistans: Bevisa IQ under 70!

avBritt Peruzzi

NYHETER

Överläkare: Kommunerna har skärpt tonen mot de sjukaste och svagaste

1 av 2 | Foto: Lotte Fernvall
Eva Thorelius.

Allt färre timmar beviljas för personlig assistans.

I år har dubbelt så många fått hjälpen indragen jämfört med 2009.

När Alzheimersjuka Eva Thorelius, 66, behövde hjälp ställde kommunen ett krav:

Bevisa ett IQ under 70!

Aftonbladet har tidigare berättat om Eva Thorelius, en av alltfler dementa som upptäcks i tidig ålder. Hon var bara 56 år och yrkesverksam som psykoterapeut när sjukdomen slog till.

Med hjälp av lindrande demensmediciner och stöd från anhöriga kunde hon bo hemma långt in i sjukdomen. Men till slut behövde familjen hjälp och ansökte om personlig assistans, enligt LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Kommunens kravbrev

Biståndshandläggaren i Stockholm var positiv till stödet men hennes chef ställde ett ultimatum.

I en skrivelse till familjen skriver biståndshandläggaren:

"Jag har påbörjat utredningen gällande LSS. Men jag har kontrollerat med min chef om huruvida intyget jag har idag kan gälla som grund för personkretsbedömning vid Alzheimers, (dvs personkrets 2 förvärvad

hjärnskada)."..."Det som saknas oss i nuvarande papper, som psykolog vanligen hjälper till med är information om att intelligenskvoten understiger 70."

Läkaren vägrade

– Jag blev ursinnig och trodde först inte att det var sant. Det är total brist på respekt för min patient, säger Niels Andreasen, överläkare vid geriatriska kliniken på Karolinska universitetssjukhuset.

– Att IQ-testa en demenssjuk för att bevilja assistanshjälp är bara så obeskrivligt dumt, säger läkaren som vägrade medverka till förnedringen.

Han menar att det borde ha räckt med en specialistläkares diagnos samt att Eva hade lagen på sin sida.

Bland annat kom 2008 en dom från regeringsrätten, vars domar är vägledande för hur lagen ska tolkas. I domen räknas en demenssjuk man till så kallad personkrets två och är därmed berättigad dagverksamhet och kommunfinansierad assistans.

Bedömningen hårdare

– Jag märker att kommunerna skärpt tonen mot de sjuka och gömmer sig bakom formalia. På kliniken får vi gång på gång begäran om olika intyg. Det är ren misshushållning av samhällets resurser, säger Niels Andreasen.

På IfA, Intresseföreningen för Assistansberättigande, känner man igen beskrivningen.

– Det stramas åt oändligt från kommunerna. Tidigare räckte det att ha grundläggande hjälpbehov med personlig hygien, på- och avklädning och i matsituationen. Men förra året skärpte regeringsrätten formuleringen till att behoven måste vara integritetskänsliga, säger verksamhetsansvariga Anna Barsk Holmbom.

Två aktuella fall är kammarrättsdomar från Jönköping och Stockholm i somras. I bägge fallen nekas kvinnor med funktionsnedsättningar assistans.

– Den ena kvinnan med motiveringen att hon själv kan sätta på sig mysbyxor. Den andra, som inte kan torka sig själv efter toalettbesök, anses inte ha hjälpbehov "av den art och omfattning som krävs för att hon ska ha rätt till insatsen personlig assistans".

Skyller på varandra

Enligt IfA skyller Försäkringskassan på regeringsrättsdomen medan politikerna säger att de gett uppdraget till Försäkringskassan att utvärdera bedömningarna.

– Dubbelt så många har drabbats i år jämfört med i fjol. 2009 miste 146 personer assistansrätten mot 143 bara under första halvåret i år. Väldigt många fler har fått färre timmar. Det är ett godtycke utan dess like. Vi är oroliga för rättssäkerheten och vet knappt vad vi ska råda folk som ringer hit. Nu är det på nivån att man riskerar att mista de timmar man har om man söker utökade timmar.

IfA:s uppgifter om minskningen överensstämmer med Försäkringskassans statistik om att färre får assistansersättning nu.

Under 2009 lämnade tre procent assistansersättningen jämfört med fyra procent hittills i år, uppger pressekreteraren Magnus Zakariasson.

Eva Thorelius bor idag på ett demensboende. Hon fick efter sin läkares ingripande ett drygt år med personliga assistenter tills vårdbehovet i somras blev totalt.

Evas goda vän Christer Hellekant anser att flera fel begåtts.

– Dels var det kränkande att hon skulle behöva undergå en hjärnundersökning när hon redan hade gjort alla undersökningar som fanns hos ledande specialister, dels tycker jag att kommunen förhalade beviljandet av assistans. För en dement är det förödande med ständigt nya människor från hemtjänsten. Assistenterna blev ett lyft, plötsligt fick hon gå på teater och Allsång på Skansen, leva sitt vanliga liv, som lagen om LSS säger att man har rätt till.

Eva Thorelius döttrar vill understryka att de är nöjda med mammans omsorg och med den hjälp hon, efter läkarens agerande, till slut fick.

– Men som anhörig måste man vara väldigt på och ens tankar går ju till de som inte har några anhöriga. Länken borde vara snabbare mellan specialister som ställer diagnos, biståndshandläggarna och Försäkringskassan.