”Jag får hjärtklappning av att skriva ner detta”

NYHETER

”Många mår dåligt i Bennys närhet.”

”Jag får hjärtklappning av att skriva ner detta.”

”Fick känslan att han ville ha information om andra skådespelare.”

Här är sex berättelser om hur det är att ha Kulturhuset Stadsteaterns vd Benny Fredriksson som chef.

1 av 2 | Foto: Marcus Ericsson/TT

”Jag får hjärtklappning av att skriva ner detta. Jag är fortfarande rädd för honom, vad han kommer att göra om han får reda på att jag berättat.

Han samlar information om dig från alla han kan komma åt. Han påminner dig konstant om skulden du bär till honom och teatern, för alla fina roller du har fått.

Han har satt sådan skräck i alla att ingen vågar prata. När en person gjorde det blev jag och alla andra helt tysta av rädsla. Det tog cirka 30 sekunder innan dörren öppnades och han kom in på vårt möte. Han sade att vi måste tänka efter noga vad vi använde denna dyrbara tid till, som kostade så mycket för skattebetalarna. Det gick ett rykte att han hade avlyssning på möten. Där kom beviset för mig.

På teatern är människovärdet noll. Vi var travhästar som någon satsade pengar på för att se hur långt de orkar springa. Gravida spelar två föreställningar och repar en tredje, fysiskt krävande, trots att de ska föda några veckor efter premiär. Alla spelar med feber, lunginflammation, magsjuka. För att vara duktiga och inte besvärliga."

Kvinna


"En manlig stjärna tog under föreställning strypgrepp på en yngre man i ensemblen, fast de inte kommit överens om det. Han bad honom att sluta. Stjärnan lyssnade inte utan upprepade det. Han skrek, domderade och var aggressiv mot andra skådespelare också. Stjärnan var skyddad av Benny Fredriksson. Under ett möte med mig sade Fredriksson: ”Men X är en dysfunktionell person och då tänker jag att om inte vi skulle erbjuda en plats för honom på teatern vart skulle han då ta vägen?” Till slut gick det så långt att jag exploderade efter en föreställning. Jag blev jättearg på denne skådespelare och sa äntligen ifrån. Resten av ensemblen stod runt omkring. Merparten hade beklagat sig under en lång tid och tyckte att hans beteende hade varit påfrestande. Men ingen vågade säga något.

Jag bestämde mig för att jag inte var intresserad av att arbeta kvar på en teater som säger sig stå för “demokratiska och jämställda värderingar” men inte gör det. Någon mer odemokratisk och icke-jämställd arbetsplats hade jag aldrig tidigare arbetat på."

Kvinna


”Fredriksson delegerar inget ansvar, så alla beslut hamnar hos honom. Och han har ångest för att fatta beslut, så inga beslut blir nånsin fattade. Vilket gör att man aldrig hinner förbereda sig i sitt arbete och göra ett bra jobb. Han tar väldigt lätt illa vid sig. Tycker inte om att bli motsagd och är arg i flera år efter att någon gått emot honom. Och hämnas. Han höjer upp individer ena dagen och sänker ned den andra, och njuter av det. Hela organisationen blir liksom medberoende till honom. Man normaliserar hans beteende. Det är många, många som mår dåligt i Bennys närhet. Han utnyttjar människor. Det har han inga problem med. Han säger tvärtom stolt att han alltid kunnat sova gott om natten. Det är därför han har kunna hålla på i alla dessa år. Han har inget samvete.”

Man


”Jag spelade en föreställning kvällstid och repade dagtid. Vid en infektion på stämbanden gav läkaren mig spelförbud tills infektionen lagt sig, men gav okej till att repetera dagtid, under förutsättning att jag pratade lugnt utan att anstränga rösten.

Då Benny fick reda på detta kallade han upp mig på sitt rum och skällde ut mig efter noter och förklarade att det gav ”fel signaler”. Vet ej om detta var orsaken, men efter att mitt kontrakt sen löpte ut hörde jag ingenting mer ifrån vare sig honom eller teatern och har fortfarande inte gjort det. Detta efter flera års arbete och lojalitet.

Vid ett tillfälle har jag talat med en skådespelande regissör och i efterhand fått reda på att hen velat arbeta med mig i ett specifikt projekt, något jag själv mer än gärna skulle gjort. Men Benny hade då sagt till denna person att jag inte velat jobba med hen, vilket lett till att min relation till denna person försämrats avsevärt.”

Man


"Vi var två skådespelare, en kvinna och en man. Den manlige regissören var vid detta tillfälle även anställd som skådespelare på teatern.

Under de tre första repetitionsveckorna utsätts den manliga skådespelaren för konstant mobbning av regissören. Kommentarer som "har du gått scenskolan", "fortsätter du så här så blir det ingen premiär", "jag får ingenting av dig" och "är du verkligen skådespelare" haglar.
En dag lyfter plötsligt regissören upp regibordet och slänger det över rummet, mot den manliga skådespelaren. Jag lämnar rummet och går rakt till Benny Fredriksson, berättar vad som hänt och säger att vi måste byta ut regissören eller lägga ner produktionen. Benny kallar till möte där alla får säga sitt.

Ett bra möte, men där inga beslut tas huruvida vi ska gå vidare eller inte. Någon dag senare ringer Benny till mig och meddelar att den manliga skådespelaren ska bytas ut och undrar om jag har något önskemål angående ny medspelare. Jag hoppar av produktionen. Den manliga skådespelaren försvinner från teatern och pjäsen sätts upp med två andra skådespelare men med samma regissör. Regissören fortsätter sedan att arbeta som skådespelare på teatern."

Kvinna


"Benny brukade regelbundet kalla upp mig till kontoret för att prata. Ofta utanför arbetstid. Hans ärende var oklart, men jag fick mer och mer känslan av att han ville få information om andra skådespelare.

Då förstod jag det inte men efteråt har jag insett att hans sätt att tala om privata saker och att skvallra om kollegor var ett sätt att få mig att ge honom information om andra medarbetare.

Att det skulle skett allvarliga händelser på Stadsteatern som Benny inte fått kännedom om anser jag vara uteslutet."

Man

ARTIKELN HANDLAR OM