”Kärlek, kärlek – och tålamod”

NYHETER

Inger och Kenth öppnade sitt hem för 30 unga i kris

1 av 2 | Foto: FAMNEN ÄR ÖPPEN Inger Sjökvists och Kenth Munters liv förändrades i ett huj 1993 när de öppnade familjehem. Villan såldes och Inger gick ner på deltid. Sedan dess har de tagit emot ett 30-tal ungdomar. Nu har de trappat ner – men inte stängt dörren för ungdomar som behöver ett tryggt hem.

GÖTEBORG. När livet lunkar på i bekväm takt – vem vill byta då? Byta till vaknätter och oro. Till ett hushåll i stordrift med vilsna tonåringar precis överallt.

Inger Sjökvist och Kenth Munter vågade.

Inte undra på att de utsetts till Svenska Hjältar.

Foto: ”FATTA VAD DE BETYTT” Marcin Krasniak, i dag 30, är en av många som bott hos Inger och Kenth. I dag pluggar han till fastighetsförvaltare.

När Inger, 62, och Kenth, 59, talar om alla ”sina” barn låter det så självklart. 30 tonåringar som kommit och gått genom åren. Några har stannat länge, andra bara några månader.

– Men alla har blivit oss oändligt kära, de har betytt väldigt mycket för oss, säger Inger.

– Och, hoppas jag, tvärtom också. Att vi kunnat ge dem en trygghet att bygga vidare på i livet.

Fungerande familjehem är en bristvara i Sverige. Stabila, varma vuxna som är beredda att öppna famnen för ungdomar som har det krisigt och inte riktigt klarar av att bo hemma.

Såg annons i GP

Om precis det läste Inger en annons i Göteborgs-Posten hösten 1993. Det var kommunen som efterlyste hjälp och Inger kände att raderna i tidningen talade direkt till henne:

– Man planerade att rusta upp ett gammalt dagis i stadsdelen Bergsjön och behövde ett par som ville flytta dit och ta hand om tre till fyra ungdomar åt gången.

– Det här måste vi bara göra! sa jag till Kenth.

På den tiden jobbade både Kenth och Inger på Hyresgästföreningen, och hade två egna tonåringar, Magnus, 18, och Anna, 16.

Sålde villan

I ett huj förändrades deras tillvaro. Inger gick ner på deltid för att kunna ställa upp i den nya storfamiljen.

Massor av ansvar, sämre ekonomi, ständig oro och ingen fritid – varför gör man ett sådant val?

Kenth och Inger tittar på varandra ett kort ögonblick, mer tid att sammanfatta behöver de inte:

– För värmen man får tillbaka från ungar som kan verka lite taggiga på ytan men är helt underbara när man lär känna dem. För glädjen i att få se dem utvecklas och bli starka och självständiga.

Som Marcin Krasniak, i dag 30. Han sitter med när vi bläddrar i alla fotoalbum, han skrattar och han minns:

– Jag liksom smög mig in hos er, behövde någonstans att ta vägen på den tiden.

– Så smått hjälpte socialen till med en familjehemsplacering så jag kunde bli kvar.

Hur var Inger och Kenth som ”föräldrar”?

– Jättesnälla – men bestämda. Dom gick inte att lura, ordning och reda, tider gällde.

– I den åldern grälar man ju bara med sina föräldrar, tycker dom är tjatiga och lyssnar inte på dom.

Kenth ler, han känner igen snacket och säger skämtsamt:

– När ungar blir 14 förlorar de förståndet under en period. Då kan det vara skönt med andra vuxna runt sig.

”Ungarna kommer i kläm”

Inger funderar lite kring hur situationen är för många unga:

– Ibland handlar det om en svår skilsmässa och att en ny partner kommit in i bilden, ibland missbruk eller sjukdom. Ungarna kommer i kläm och vänder taggarna ut. Blir stökiga.

– Observera att ”våra” ungdomar inte haft drogproblem eller varit indragna i kriminalitet, den sortens problematik klarar man inte av i ett familjehem.

– Men gråa hår kan man skaffa sig ändå, säger Kenth och berättar om en 14–årig flicka som kom in som en virvelvind i familjen.

– Det blev många vaknätter och mycket köra runt och leta i Bergsjön.

Inger pekar på bilden av en mörk skönhet, ”deras” Rebecka som i dag bor i Singapore och har ett bra jobb.

– Att följa ungdomarnas vidare öden är fantastiskt, man blir alldeles varm inombords när de hör av sig och berättar om utbildningar och jobb och giftermål.

Har ni kontakt med många och hur har de klarat sig?

– Ja, minst tio pratar vi regelbundet med, de andra hör vi ifrån då och då. Och faktum är att nästan alla har fått det bra så vitt vi förstått.

Marcin lyfter fram sig själv som ett lyckat exempel.

– Alltså, i dag pluggar jag till fastighetsförvaltare – tips från Kenth – och jobbar dessutom extra som fastighetsskötare. Fatta vad dom där två betytt för mig, säger han och nickar mot fosterföräldrarna.

Famnen är öppen

Tonen i soffan är skön. Men re-spektfull från båda håll. Så som många familjer drömmer om att det skulle vara.

– Ofta rätar det nog ut sig i de flesta föräldrar–barn-relationer när de akuta kriserna är över och åren fått gå, säger Inger på sitt trygga vis.

Vad är det viktigaste att bjuda på i ett familjehem?

– Kärlek, kärlek, kärlek. Famnen måste alltid vara öppen även om man ibland tvingas vara tydlig och bestämd, säger Inger.

– Och så är det bra att ha ett ordentligt tålamod, lägger Kenth till.

Har trappat ner

Sedan några år tillbaka bor paret i Göteborg igen. De har trappat ner en aning – men inte stängt dörren för ungdomar som behöver ett tryggt hem under en period.

Just nu bor Evelina, 16, i gästrummet och hennes betyg på fosterföräldrarna är inte så tokigt:

– Dom är toppen!

Våra Svenska Hjältar skickar med en liten tankeställare till alla som känner att de kanske vill göra en insats för ungdomar som har det krisigt:

– Man kan ställa upp som jourhem, ta emot helgbarn eller vara sommarföräldrar. Det finns faktiskt hur mycket som helst att göra.

– Och vi kan garantera: man får oändligt mycket tillbaka.

Ebba von Essen