Först ett skott – sedan 16 hugg

NYHETER

55-årige maken om mordet på Beata: Det var inte meningen

1 av 5 | Foto: 1. Pistolen i handen På morgonen den 10 maj i år sitter Mikael och Beata mitt emot varandra vid köksbordet. Enligt Mikael ska de diskutera vårdnaden om minsta sonen. (Bilden är från polisens rekonstruktion av händelsen.)

VARBERG/FALKENBERG

Beata hade bestämt sig. Hon ville skiljas. Då hämtade han pistolen.

Inför ögonen på barnen dödade Mikael, 55, sin fru med ett skott och 16 knivhugg.

– Det var inte min mening, säger han i rätten.

Det har gått fyra månader sedan Beata dog hemma på köksgolvet.

Den sista rättegångsdagen linkar Mikael in i salen med hjälp av två vakter och sätter sig tungt på stolen. Han ger sin version av vad som hände på morgonen den 10 maj.

– Jag leker med pistolen. Sen går ett skott av.

Hur går det till? frågar åklagaren.

– Jag vet inte. Men det måste ha varit jag, det var ingen annan där.

Han fortsätter:

– Om jag velat döda henne hade jag haft många möjligheter när vi var ensamma. Varför skulle jag hugga henne 16 gånger? En gång räcker.

”Hoppet tog slut”

Fyra av Beatas och Mikaels fem barn sitter mittemot sin pappa. De har varit en avgörande hjälp för åklagaren att få ihop den tragiska berättelsen.

Beata flyttade med två av barnen i mars. Den 10 maj åkte hon hem för att diskutera vårdnaden om minsta sonen. Åklagaren beskriver i sin slutplädering vad hon tror hände inuti Mikael:

– Hoppet tog slut. Han förstod att Beata inte tänkte komma tillbaka.

När vi senare träffar deras 17-åriga dotter Anna ligger Falkenberg inbäddat i dimma. Den kalla vinden river upp havet till vitt skum.

Anna berättar att hon försiktigt börjat berbeta förlusten.

– Innerst inne vet jag. Ändå är det som om mamma är bortrest och kommer tillbaka.

Hon säger att hon mår lite bättre nu.

– Men i början kom bilderna på mamma hela tiden. Allt spelades upp så fort jag skulle lägga mig.

– Jag trodde aldrig att pappa kunde göra en sån här sak. Jag vill berätta så det inte ska hända igen. Om folk känner minsta oro måste de ta den på allvar.

”Mycket tjafs hemma”

Mikael är förtidspensionerad sedan länge. Anna säger att det var mycket ”tjafs” hemma. På slutet blev det värre.

– Alla trodde att vi var en jättebra familj. Efteråt undrade mina lärare hur vi kunde ha haft såna problem. ”Er mamma var alltid så glad.”

Vännen Eva Ohlsson är med under hela intervjun. Hon jobbar ideellt inom kvinnojouren och har varit ett stort stöd för Anna och hennes syskon.

Eva berättar att Beata sökte hjälp redan för fyra år sedan efter att ha flytt från Mikael med minsta barnen. Flera gånger har hon haft skyddat boende eftersom hon kände sig så hotad av honom.

”Han var chefen i huset”

I mars i år flyttade hon för sista gången.

– Hon packade på morgnarna när han sov. Och eftersom hon skötte allt hemma märkte han ingenting, säger Eva.

Beata blev gladare.

– Pappa var ”chefen” i huset. För första gången hade mamma något eget som ingen annan bestämde över, säger Anna.

Rätten säger att åklagaren lagt fram tillräckligt med bevis för att brottet ska rubriceras som mord. Mikael var frisk enligt den lilla sinnesundersök­ningen. På egen begäran genomgår han nu en stor rättspsykiatrisk utredning.

För Anna och hennes syskon börjar det svåra. Att lära sig leva med sorgen. Socialtjänsten har äntligen hjälpt dem med egna lägenheter efter tre månaders väntan. Hela sommaren har de tvingats flytta runt.

Eva Ohlsson vill hålla Beatas röst vid liv.

– Beata och jag planerade att föreläsa om mäns förtryck tillsammans. Nu vill jag föra det vidare.

Fotnot: Annas och Mikaels namn är fingerade.

Våld i familjen? Sök hjälp!

Sju män mördade sina kvinnor i juli-augusti

Foto: 3 juli 2006, Göteborg.

Malin Nord