Lyssnade på hårdrock – därför dömdes de för mord

NYHETER

De var Metallica-fan. Det blev deras olycka.

När tre småpojkar hittades mördade och stympade i ett dike föll misstankarna på dem: tre unga hårdrockare.

Enligt polisen var trippelmordet en blodig satanistisk rit.

Damien Echols dömdes till döden, Jason Baldwin och Jessie Misskelley till livstids fängelse.

Nu, 14 år senare, visar nya dna-tester att domarna sannolikt är en hårresande rättsskandal. På morgonen den 5 maj 1993 genomsökte polisen ett skogsområde i West Memphis, en liten stad i Arkansas, nära Mississippifloden.

Åttaåringarna Steve Branch, Christopher Byers och Michael Moore hade varit försvunna i 18 timmar när de hittades i ett djupt dräneringsdike.

Pojkarna var nakna.

Det var tydligt att de utsatts för grovt våld. Deras kroppar var böjda kraftigt bakåt i en onaturlig position, med könsorganen exponerade. Händer och fötter var sammanbundna med snörena från pojkarnas skor.

En av pojkarna, Christopher Byers, hade blivit kastrerad.

Mycket religiöst område

När spaningsledaren sa att ”gäng eller kultbrottslighet” kunde vara orsaken till mordet undrade de tillresta journalisterna vad han menade.

Men invånarna i West Memphis förstod. Stan surrade av rykten om att satanister låg bakom de bestialiska dåden. I tysthet ändrade polisen ärendets diarienummer. De tre sista siffrorna 555 blev 666 – djävulens nummer.

Området kring Mississippifloden är ett av de mest religiösa områdena i USA. Bara i West Memphis, en stad med 28 000 invånare, finns mer än 60 kyrkor.

Men polisen i Arkansas var i början av 1990-talet långt ifrån ensamma om att beskylla djävulen för särskilt svåra brott.

I tio års tid hade larmen avlöst varandra i hela USA om kultrelaterad brottslighet. Trycket på myndigheterna var så stort att FBI tillsatte en särskild utredare för att få klarhet i frågan. Han konstaterade torrt att ”fler brott begåtts i Guds namn än i Satans”.

En månad efter dådet greps kompisarna Damien Echols, 18 och Jason Baldwin, 16, samt Jessie Misskelley, 17, som de var ytlig bekant med. I tidningarna döptes trion till ”West Memphis-three”.

Alla tre tillhörde den absoluta underklassen i ett av USA:s fattigaste län, plågat av drogmissbruk och kriminalitet.

De var alla outsiders.

Damien Echols och Jason Baldwin för sitt musikintresse. Jessie Misskelley för att han är begåvningshandikappad.

– Jag har blivit anklagad för att vara satanist sedan årskurs sex eftersom jag hade långt hår, gick i bandtröjor med Metallica, Guns N´ Roses, Ozzy Osbourne och U2, berättar Jason Baldwin i boken ”Devil´s knot”.

I synnerhet Damien Echols njöt av att folk var rädda för honom. Han var klädd i en lång svart läderrock och gjorde inget för att dementera de vilda rykten som cirkulerade i trakten redan före morden.

Felaktigheter

Åklagaren hade ingen som helst teknisk bevisning mot trion. Hans trumfkort var att Jessie Misskelley pekat ut Echols och Baldwin samt erkänt själv. Den begåvningshandikappade 17-åringen förhördes i tolv timmar utan advokat, men bara 45 minuter finns på band.

Förhöret är motsägelsefullt och innehåller en rad flagranta felaktigheter om morden.

Bland annat hävdade han att morden inträffade på dagen, då pojkarna i verkligheten befann sig i skolan.

Den världsberömde vittnespsykologen Richard Ofshe, professor vid universitetet i Berkeley, har beskrivit vittnesmålet ”som den fånigaste jävla bekännelse jag läst”. Han kallade under rättegången förhöret ”ett klassiskt exempel på en framtvingad bekännelse”.

Men juryn valde att tro på bekännelsen. Damien Echols dömdes till döden.

Läste Stephen King

Jason Baldwin och Jessie Misskelley fick livstids fängelse.

Under rättegången inriktade sig åklagaren helt på att förklara vilken typ av människor som stod åtalade. Jasons Metallica t-shirts och Damiens läsvanor blev huvudnummer.

Böcker av Stephen King och Dean R Koontz visades upp i rätten. Damien fick läsa högt ur sin dagbok där tonårsångest blandades med citat av Shakespeare och Metallica. Damien Echols attityd under rättegången hjälpte inte hans sak.

När han anlände till rätten, och förolämpningarna haglade från nyfikna som samlats, valde han att inte titta ner i backen. Han formade munnen till ett ”fuck you”, log och gjorde tummen upp.

– Han var 18 år och trodde att han skulle bli friad. Damien Echols förstod inte vilket dåligt intryck han gjorde på juryn, säger Mara Leveritt.

Hon är journalist på Arkansas Times och har skrivit den prisbelönta boken ”Devil´s knot” om fallet.

Stöd från Metallica

Sedan vi talades vid senast, i juni 2004 på ett café i Little Rock, har mycket hänt. Med stöd från en lång rad kända musiker och skådespelare, bland annat Metallica, samt vanliga engagerade människor, fick man till sist ihop pengar.

Förra veckan offentliggjordes slutligen resultaten av dna-testerna från brottsplatsen. Svaren är sensationella. Det fanns inte några som helst spår av de tre dömda männen på brottsplatsen.

– Det handlade om väldigt rått och personligt riktat våld. Att det då inte skulle finnas minsta spår efter någon av de tre anklagade på brottsplatsen är helt osannolikt, säger Mara Leveritt.

Men helt fri från dna-spår var inte brottsplatsen. Kriminalteknikerna fann ett hårstrå från Terry Hobbs, styvfar till Steve Branch, ett av mordoffren.

– Man hittade det i en av knutarna. Och inte i knutarna på hans son, utan på en av de andra pojkarna, Michael Moore, berättar Mara Leveritt.

– Det har definitivt vänt nu. Attityden är helt annorlunda i dag.

Nu går rättsprocessen vidare.

Fallet har skickats tillbaka till domstolen där det avgjordes för 13 år sedan. Sedan 1973 har 124 dödsdömda friats i USA efter att bevisen omprövats. I Arkansas har det hittills aldrig hänt.

Kändisarna stödjer de morddömda

Jens Kärrman