– Det här är bara början

Foto: Stig Vilhelmsson, vd på Carnegie ( i mitten) Tvingades avgå efter Finansinspektionens rapport i fredags. Med sig får han en fallskärm på två årslöner plus ersättning för förlust av övriga förmåner – totalt 8,6 miljoner kronor. Om han inte avgått inom tre månader hade Finansinspektionen kunnat dra in bolagets tillstånd för värdepappershandel.
NYHETER

Carnegieaffären är redan en av de största finansskandalerna i svensk historia.

Hittills har 16 personer sparkats, avgått eller åtalats.

Här är historien om den anrika investmentbanken som på några dramatiska månader förvandlats till offentlig spottkopp.

Trotjänaren Ulf Fredrixon är den senaste att lämna Carnegie. Han har jobbat i företaget i 20 år och blev så sent som i mars utsedd till finansdirektör.

I går eftermiddag avgick han plötsligt. Varken han eller företaget vill kommentera orsaken till avgången.

De senaste veckorna har Carnegie förknippats med snabba klipp och skumma affärer. Men företaget är en anrik investmentbank med en historia som sträcker sig mer än 200 år tillbaka i tiden.

Redan 1803 grundade skotten David Carnegie företaget. Då var socker och öl handelshuset viktigaste produkter. Under 1900-talet utvecklades Carnegie till en renodlad investmentbank. Lönsam och mycket respekterad.

Både socialdemokratiska och borgerliga regeringar har anlitat bolaget som rådgivare.

– Carnegie är en mycket viktig konkurrent till de traditionella storbankerna, säger Gunnar Ek på Aktiespararna.

Fuskade sig till bonus

I våras stod det klart att något gått mycket fel i det anrika företaget.

Den 8 maj avslöjade ledningen att tre personer på Carnegies tradingavdelning blåst upp värdet på bolagets portfölj av aktier och optioner. Bolagets vinst såg 630 miljoner större ut än den var i verkligheten. Följden blev att de anställda fick mer bonus än de hade rätt till.

Under några dramatiska majveckor kom nya skandaler slag i slag.

Den 9 maj dras en tidigare anställd vid Carnegie i Danmark, en 33-årig dansk, in i den stora insiderhärvan där Cevianmannen och Nordeamannen är utpekade huvudmän.

Den 24 maj polisanmäler Carnegie de tre misstänkta optionsfuskarna, då fifflet varit långt mer omfattande och utstuderat än vad bolaget först befarade.

Aktieägarna rasade. Ledningen försökte gjuta olja på vågorna och avstod från sin del av bonusen. Samtidigt utmålades de anställda på tradingavdelningen som ”enstaka rötägg”.

När en trotjänare på Carnegie den 13 september anhålls misstänkt för inblandning i en ny insiderhärva blir ledningens fasad allt svårare att upprätthålla. Nådastöten står Finansinspektionen för.

Skoningslös kritik

Deras kritik är, trots sin torra myndighetsprosa, skoningslös.

”Uppföljningen av regelefterlevnaden synes ha varit styrd av tillfälligheter.”

På svenska betyder det att företaget inte hade koll på om de anställda följde reglerna. Värden hade överdrivits hundratals gånger utan att någon reagerat. När börsen slog larm dröjde det månader innan styrelsen informerades.

Finansinspektionens åtgärder var drastiska. Vd och styrelse sparkades, revisorerna anmäldes och Carnegie dömdes att betala 50 miljoner kronor i böter.

Gunnar Ek på Aktiespararna betraktar Carnegieskandalen som en av de allvarligaste i svensk företagshistoria, fullt i klass med till exempel Trustorhärvan och Skandiaaffären.

– I Skandia nådde skandalen inte längre än till de ledande befattningshavarna. I Carnegie har det gått ner i organisationen. Det finns en felaktig kultur inom Carnegie, säger han.

Hans de Geer, professor i affärsetik vid Handelshögskolan i Stockholm, menar att stora delar av branschen lider av samma problem.

– Det finns en branschkultur som handlar mycket om att tjäna pengar. Man mäter sin duglighet i hur mycket pengar man tjänar in till sig själv och åt företaget. Det är en utsatt bransch i den meningen att den är fylld av frestelser, säger han.

– Det är så stora belopp man hanterar i vardagen. Det blir en fartblindhet.

Granskar andra banker

Efter Carnegieaffären har Finansinspektionen nu bestämt sig för att granska belöningssystemen hos andra banker och finansinstitut. Och Gunnar Ek tror att det kan komma fler affärer i granskningens spår.

– Kulturen finns utan tvekan i andra bolag också. Det här är bara början. Förhoppningsvis kan det leda till en diskussion om ersättningsnivåerna i den här branschen. Det är oacceptabelt att människor som är 25–26 år ska tjäna mångmiljonbelopp per år.

Eva Buskas Oisín Cantwell Jens Kärrman