Det är du och jag som måste göra skillnad

Publicerad:
Uppdaterad:

Tragedin på äldreboendet i Karlshamn i söndags natt är bottenlös.

Svaren kanske kommer. Kanske inte.

Vissa tragedier är oundvikliga - oavsett bemanning, kunskap och empati.

Med det sagt, låt oss koncentrera oss på de brister som ligger bakom, inte alla tragedier men säkert ett flertal där demens­sjukas aggression anges som problemet.

Det är en hjärtlös lögn.

Aggression ingår till viss del i sjukdomsbilden. Tillsammans med annat elände - desorientering, oförmåga att känna igen sina närmaste, att ta hand om sin hygien och sin mathållning. Ångest och sorg över situationen.

Lägg till att man känner sig osedd och illa bemött.

Vem skulle inte bli aggressiv?

Min egen mormor blev ibland så arg att personalen tydligen kände sig tvingade att skriva in det i journalen. Likaså att hon kallade vissa utvalda av dem för idioter.

Man gör kapitalt fel om man utpekar patientens aggression som en brottslig handling i stället för att bemöta den professionellt och individuellt.

Rätt vård är inte godtycklig ­utan en lagstadgad rättighet - även hos denna patientgrupp som kostar samhället mest och om inte annat så ­därför borde ägnas mer intresse.

Som före detta anhörig har jag motvilligt men slutligen gett upp hoppet om att de högst ansvariga för landets vård- och omsorg ska bry sig.

Det är jag och du som måste göra skillnaden. Och den uttråkade färdtjänstchauffören, det underbetalda vårdbiträdet och hennes/hans uppgivna chef.

Jag tänker från och med i dag tweeta en demenstweet om ­dagen, rakt ut i rymden. Inga konstigheter, bara sunt förnuft.

Det finns en del att ta av:

Se patienterna.

Flera bråk på demensboenden startar i matsalen.

Läs gamlingarnas personberättelser. Vad har de älskat i livet? Och matcha sedan matgästerna, ge dem en chans att hitta ­gemensamma minnen. Och baka för guds skull inte fler kakor åt dem, baka MED dem.

Hjälp dem att ­hitta hem.

Patienter som går till fel rum, eller får oväntat, oönskat besök av medpatienter, blir aggressiva. Men hur gå rätt när alla korridorer ser likadana ut? Byt ut institutionsdörrar mot udda, färgglada och sätt upp stora namnskyltar i furu. Tro mig, ingen av de äldre har bott på Skatteverket.

Överge dem inte i mörker.

På natten ter sig världen för en nyvaken demenssjuk än mer skrämmande.

På natten är också personaltätheten på landets vårdboenden skandalöst låg. Och så säger de att det är de demenssjukas hjärnceller som dött …

Sorgligt, och lika ogenomtänkt som att låta sina barn ”slippa” träffa farmor som har alzheimer.

Måtte de anhöriga till den döde mannen i Karlshamn hitta en väg ut ur mörkret, och den 93-årige, för dråp misstänkte, mannen en väg att gå vidare.

Själv börjar jag kärleksbomba ­landet redan i dag.

Min tweetplan må vara en droppe i havet, men den kommer från hjärtat.

Vi ses på #demenstweeten

Britt Peruzzi

Publicerad: