”Min siamesiska tvilling dog”

Av: Carina Bergfeldt

Publicerad:
Uppdaterad:
Holly Reich som bebis tillsammans med sin mamma.
Foto: ARRY BLAND / BARCROFT MEDIA
Holly Reich som bebis tillsammans med sin mamma.

Utåt sett ser hon ut som en helt vanlig 24-åring.

Men när Holly Reich tar av sig kläderna på överkroppen så syns det långa ärret efter hennes bortopererade siamesiska tvilling.

– Jag känner hålet efter henne i mig hela tiden, säger Holly Reich.

Foto: BARRY BLAND / BARCROFT MEDIA
Holly Reich visar det långa ärret efter hennes bortopererade siamesiska tvilling.

Oddsen att få siamesiska tvillingar är en på 200 000.

Och för Gillian och Ronnie Reich, som bara en vecka före födseln fick reda på att de överhuvudtaget skulle få tvillingar, så blev det en fullständig överraskning. I alla tidigare ultraljud hade det ena barnet dolt det andra.

Flickorna Holly och Carly föddes den första mars 1985 och vägde 1818 gram vardera. Holly hade ett hål i hjärtat, och flickorna var sammanväxta från bröstet ned till naveln. De delade på flera inre organ och hade en gemensam lever. Läkarna hade hoppats på att flickorna skulle vara starka nog att vänta ett tag på att opereras, men bara tre dagar efter födseln blev det komplikationer, och de siamesiska flickorna rusades iväg till operationsbordet.

Sex veckors kamp

Under tolv timmar opererades de, och båda dog nästan av blodförlust under operationen. Under veckorna som följde blev Holly allt piggare, medan hennes syster tynade bort. Efter sex veckor orkade inte Carlys hjärta längre och den lilla flickan dog.

I en intervju med Daily Mail berättar Holly Reich nu om sorgen, och hur det hela tiden känns som att en del av henne fattas.

– Det är vid de stora tillfällena som jag saknar henne mest. Hon borde ju vara där och dela allting med mig, säger hon till Daily Mail.

Under sina första levnadsår skapade hon en låtsaskompis för att hantera förlusten.

– Nu när jag ser tillbaka på det så är jag övertygad om att det var Carly, att hon fanns där i mitt undermedvetna. Hon var en så massiv del av mitt liv, men hon fanns inte ”på riktigt”.

”Sa att jag var med om en olycka”

När hon blev tonåring började hon tänka på sitt ärr på ett annorlunda sätt.

– Jag kände mig skamsen. Det påminde mig om att jag överlevde, och inte hon. Gympalektionerna var det värsta jag visste. Jag brukade ljuga och säga att jag hade varit med om en olycka.

Det var först när Holly Reich började på college som hon kände sig redo att acceptera sin bakgrund.

– Nu ser jag på mitt ärr med stolthet. Det påminner mig om Carly varje dag.

Holly Reich utbildar sig nu för en karriär som profilerare inom polisen.

– Det borde finnas två av oss, men det är bara en kvar. Det är mitt ansvar att göra det bästa jag kan med mitt liv, så att hon blir stolt över mig.

Publicerad: