Han förlorade allt i attacken

NYHETER

Mobben slog sönder Talals företag när ambassaden stormades

Foto: går i ruinerna av sitt livsverk Glaset knastrar under fötterna när Talal el Makdessi går genom den totalförstörda lobbyn till sitt företag. ”Jag har 96 anställda. Allt är förstört. Men jag tänker inte ge någon sparken. Vi ska klara det här”, säger han.

Går man in i huset med danska konsulatet tycks allt vara så uppenbart. Sot, kvävande brandlukt, glas som krasar under skorna, sönderbrända möbler.

I ruinen står en affärsman, Talal el Makdessi, för övrigt gift med en svenska, Britta Svefors från Limhamn. Han säger att han förlorat en och en halv miljon dollar, en förlust som försäkringsbolaget inte tänker stå för.

Allt är så tydligt och lätt att ta in.

Men vad är det vi ser?

Är detta resultatet av ett religiöst raseri över några teckningar i en dansk tidning?

Talal el Makdessi går sakta genom det som var kontorshusets lobby och glaset knastrar under skorna.

- Jag har fyra bolag inom pr och reklam, säger han. 96 anställda. Allt är förstört. Men jag tänker inte ge någon sparken. Vi ska klara det här.

Här kunde berättelsen om det förstörda sjuvåningshuset på Tabarisgatan vara klar. Men om man går ut på gatan och svänger runt hörnet blir den mindre tydlig. På en brandtrappa går vi upp till fjärde våningen där danska konsulatet inte bara fanns, utan fortfarande finns.

Branddörren till konsulatet är oskadd.

I stort sett hela byggnaden förstördes, utom just den lokal som sades vara målet för attacken.

Vilka var det i så fall som gick in i byggnaden?

Det var inte de som arrangerade protestdemonstrationen. Jag talar med en av dem, schejk Maher el Jaroudi, en stor karl som är administrativ chef för alla sunnimuslimska moskéer i Libanon.

- Demonstrationen skulle börja klockan elva, säger han. Halv tio var vi där och satte upp högtalare och kontrollerade avspärrningarna. Vi samarbetade med polisen och ville inte att demonstranterna skulle vara närmare huset än 500 meter.

Innan demonstrationen började anade Jaroudi oråd. Han såg män som hade väskor med stenar.

- De ville ta sig fram till huset. Vi bildade kedja och försökte hindra dem men de slog och knuffade undan oss. De skrek:

- Ni är inte muslimer, ni är danskar!

Mobben som bröt sig in tycks snabbt ha glömt demonstrationens syfte. De bar ut datorer, stereoanläggningar och annat som var lätt att stjäla. Och de lämnade en muslimsk flagga, vilken Talal el Makdessi, som är kristen, fann i bråten.

- Jag har tagit hand om den. Jag respekterar islam.

Schejk Jaroudi, som blev medvetslös av tårgas när polisen försökte hejda mobben, ingick i går i en muslimsk delegation som bad Libanons kristna om ursäkt.

Så vad var det som hände?

Säkerhetspolisen meddelade att den gripit 174 personer: 76 syrier, 38 libaneser, 35 palestinier och 25 statslösa beduiner. Samtidigt löpte ryktet att Syrien betalat mobben för att slå sig in i huset och förstöra det.

Sammansättningen av de misstänkta säger mycket om Libanon. Om något land är kulturers och religioners korsväg är det detta.

I morse vaknade sunnimuslimer, shia, allawiter, druzer, maroniter, ortodoxa kristna, katoliker, protestanter och till och med några judar till frågan om större krafter än religiös harm är i rörelse. Mellanösterns eviga sammansvärjning, som dessvärre inte alltid är en myt.

En kristen affärsman i det förstörda huset sa i går:

- Om inte regeringen tar hand om dem som gjorde detta gör vi det. Som i gamla dar.

Han syftade på inbördeskriget, som kostade minst 100 000 människor livet.

Läs mer:

Peter Kadhammar