Saddams nya karriär - författare

NYHETER

Skriver kärleksromaner i cellen

Saddam Hussein fördriver tiden i fångenskap med skrivande.

Ex-diktatorn skriver just nu på sin femte roman.

Hans litterära stil beskrivs som krånglig och svulstig.

- Jag har kommit fram till en sak: den är värdelös, säger den svensk-irakiske författaren Salam Aboud om Husseins mest kända roman.

Foto: HAR HEMINGWAY SOM IDOL Saddam Husseins litterära stil beskrivs som svulstig och krånglig. - Den liknar hans personlighet, säger författaren Salam Aboud.

Arbetsnamnet för Saddams femte roman är "Det stora uppvaknandet". Handlingen? En kung i exil som leder sitt land tillbaka till friheten.

Såväl den amerikanska, brittiska som israeliska underrättelsetjänsten rapporteras ha lusläst Saddam Husseins tidigare romaner för att få ett grepp om honom som person och eventuella ledtrådar till hans politiska planer.

Blommigt språk, svulstig stil, kiosklitteratur, kärlekshistorier à la Harlequin och övertydliga politiska budskap. Så lyder litteraturvetarnas beskrivningar av hans författarskap.

– Hans stil är lite krånglig och det liknar hans liv och hans sätt att styra. Skrivstilen liknar hans personlighet, säger författaren Salam Aboud till aftonbladet.se.

Elak man representerar USA

Hans mest kända bok, "Zabiba och kungen", är skriven som en dialog mellan kvinnan av folket och kungen. Boken har också blivit tv-serie och musikal.

– Kärnan kretsar kring relationen mellan dem, det utvecklas till en kärlekshistoria. Men det är bara en ram för att visa sina idéer. Kärlekshistorien är inte huvudbudskapet, den är bara mediet, säger Salam Aboud.

Boken handlar om Zabiba, hennes onde man och kungen. Det framgår med all önskvärd tydlighet vad de tre personerna representerar. Kvinnan står för det irakiska folket, den elaka mannen är USA och den starke och hämndlystne kungen är förstås Saddam Hussein själv.

I arabvärlden har Saddams författarskap lett till stora diskussioner. Främst debatteras huruvida det är han själv som har skrivit böckerna.

– Folk har delats i två läger, men efter att ha tittat på innehållet och tekniken har jag kommit fram till en sak; boken är värdelös, den har ingen betydelse, säger Aboud.

Ett tidsdokument

Det är tydligt att Zabiba och kungen skrivits av en ledare, menar han. Men bokens budskap är på en naiv och låg nivå.

Det mest intressanta med boken är att den kommer från Saddam Hussein. Den fungerar som ett dokument över en tid och idéer från en människa som styrt ett land med järnhand och skapat stor oro.

– Det är ett bra dokument som visar att diktatorn har sin rädsla, och att den är riktad mot dem som är nära, inte dem i fjärran.

Även Marina Stagh, specialist på modern arabisk litteratur, menar att ingen tar Saddam Husseins författarskap på allvar.

– Det är något man skrattar åt, säger hon. Det är inget man tagit som seriöst skrivande, säger hon.

"Trodde han var en gud"

Kritikerna har inte varit nådiga mot den sista roman som Saddam skrev som en fri man: ”Vik hädan, demoner!”

Enligt kritikerna var Saddam utan kontakt med verkligheten och att romanförfattandet gav honom en chans att leva i vanföreställningar.

Journalisten Saad Hadi skriver att Saddam ”trodde han var en gud som kunde göra vad som helst, inklusive skriva böcker”.

I slutet av 2002, då USA stod i begrepp att anfalla Irak, kunde man tänka sig att Saddam Hussein hade fullt upp med militära förberedelser. Men enligt den förre utrikesministern Tariq Aziz hade Saddam Hussein istället fullt upp med att färdigställa tre episka romaner. Och samtidigt som kriget startade och Hussein drog sig tillbaka till sitt gömställe kom 40 000 kopior av ”Vik hädan, demoner!” varma ur tryckpressarna.

Läs mer:

Tove Wennergren