Det här blir bra först när Uggla slutar vara bra

NYHETER

GÖTEBORG

En succéshow, lika elak som rolig.

Men riktigt bra blir den först när Magnus Uggla slutar vara bra.

Lena Philipsson och de andra är bra hela tiden - på riktigt.

Foto: Gustafsson som Ph.

Vad jag försöker säga med den kryptiska ingressen är att Magnus Uggla, huvudansvarig för den fräcka kidnappningen av proggarnas 30 år gamla tältprojekt, har samma problem med balansen i sin repertoar som vanligt.

Fast tvärtom.

Under reguljära konserter brukar de gamla låtarna gnistra och de nya väcka löje.

I det här formatet, en hybrid av rockkonsert och krogshow, faller utsökta nummer som "Johnny the rocker" och "Jag skiter" tämligen platt.

Men "Nitar & läder", "Kung i baren" och de andra hemskheterna från senare delen av karriären träffar helt överraskande mitt i prick.

Känns malplacerade

Jag tror det handlar om att de tidigare klassikerna, de Uggla skrev när han bara var en hip Mott The Hoople-fanatiker, aldrig var tänkta som något annat än vanliga rocklåtar och därför känns malplacerade i en miljö som kräver någon form av dramaturgiskt anslag.

Uggla den äldres hits fungerar i princip som shownummer redan från början och därför är det kanske inte så konstigt att det är de som får det stora men ändå intima tältet att koka på allvar.

Lena Philipsson behöver inte oroa sig för den sortens inneboende konflikter i låtlistan. Hennes material är av den beskaffenheten att det blir bra om framförandet är bra - och det är det, i sanning. Det går inte att förstå att artisten som står där och lyser så starkt, som sjunger så förträffligt, som är så rolig och som gjuter sån glöd i allt från "Om igen" till Orups "Min mor sa till mej" inte trott sig vara tillräckligt begåvad för vanliga konserter det senaste decenniet.

De shownummer och sketcher trion Gustafsson, Rheborg och Frode ramar in med håller nästan undantagslöst hög klass, de också.

Vi får träffa gamla Killing-favoriter som stackars Roland från "Torsk på Tallinn", Farbror Barbro, en Weiron i ottan på sitt allra bästa humör och Percy Nilegård - entreprenören bakom Tältprojektet, förstås.

Härliga nya figurer

Bäst är dock några helt nya figurer. En mycket, mycket elak Frode som Sara Löfgren, Robert Gustafsson som Lena - med den riktiga Lena - i en skabrös förlängning av "Det gör ont" och en "Fem myror..."-sketch med Rheborg som Brasse, Philipsson som Eva och Gustafsson som en helt makalös Magnus Härenstam.

Uggla nöjer sig med en taskspark mot Per Gessle.

Den är väldigt rolig.

Men bra?

Nej, när Uggla försöker vara bra börjar tältpinnen luta...

Tältprojektet

Per Bjurman