”Vi har aldrig varit bästisar”

NYHETER

Gyllene Tider om återförening och pubilkhysteri

Foto: HALMSTADS PÄRLOR. Vad bandet heter vet alla. Men vad heter medelemmarna? Från vänster Mats ”MP” Persson, Göran Fritzson, Anders Herrlin, Per Gessle och Micke ”Syd” Andersson.

Om två dagar startar den gyllene folkfesten 2004.

I dag berättar 80-talshjältarna om återföreningen, publikhysterin och om hur det är att kallas "Gyllene Tider med Per Gessle". Dessutom får du veta allt du behöver om turnén och en unik guide till bandets kära Halmstad.

Kungarna av sand är tillbaka.

En studiomusiker, en coverbandtrummis, en dataexpert, en producent.

Och en megastjärna.

– Vi har aldrig varit fem bästa kompisar. Vi har bara haft musiken gemensamt, säger Gyllene Tiders basist Anders Herrlin.

12 maj 1978.

Några nervösa pojkar ställer sig på en liten scen på Bio Reflex i Getinge utanför Halmstad. I publiken står runt 50 personer, varav de flesta har kommit in gratis.

7 augusti 2004.

Pojkarna, som nu har blivit medelålders män, ska inta ett utsålt Ullevi i Göteborg. I publiken står över 55 000 tusen jublande fans.

Gyllene Tider har gått från att vara ett litet lokalt Halmstadsband till att bli störst under några år i början av 80–talet – till att bli störst igen över 20 år senare.

– Det är helt osannolikt. När jag pratade med de andra i bandet för några månader sedan sa jag att det vore skitkul om det kunde bli lika stort som Mazarin–turnén förra året. Nu spelar vi inför större publik än Roxette, säger Per Gessle.

Smickrande

Han kan inte förklara hur det är möjligt. Hur Gyllene Tider kan sälja över 425 000 biljetter 2004 medan andra stora artister tvingas ställa in sina turnéer.

– Det är mycket märkligt – men smickrande. Musikindustrin i sig mår dåligt men när vi kommer med en sån här fixturné så blir det det som folk lägger sina pengar på. Vi tycker det är jättebra, även om vi kanske vill att hela industrin ska blomstra.

Keyboardisten Göran Fritzson försöker förklara den osannolika succén:

– Det finns någon sorts tidlöshet över det vi har gjort... Eller också rör det sig om en föräldraindoktrinering.

Sedan bandets glansdagar under 1980–talet har medlemmarna i Gyllene Tider levt i skilda världar – bortsett från återföreningen 1996.

Per Gessle har haft enorma framgångar med Gyllene Tider och med sina soloprojekt.

"Känns rätt trist"

Micke "Syd" Andersson, Göran Fritzson, Anders Herrlin och Mats "MP" Persson har levt tämligen ordinära svenssonliv.

Det är något som förföljer gruppen i dag.

– Trots att vi är ett band säger vissa "Gyllene Tider med Per Gessle". Jag kan tycka att det känns trist, säger Göran Fritzson.

Finns det en rädsla för att Gyllene Tider år 2004 ska ses som Gessle med kompband?

– Det blir ju dels alltid mer fokusering kring sångaren. Dels har det ju gått väldigt bra för Per med Roxette och andra projekt. Men vi är ju faktiskt fortfarande ett band, säger gitarristen Mats "MP" Persson.

Per Gessle skruvar på sig.

– Men internt tycker jag inte att man känner det. Jag känner inte att jag sitter på någon piedestal i bandet, säger han.

Skulle det ha kunnat bli en återförening – även om Per hade nobbat?

– Det hade inte gått. Det värsta som finns är återföreningar med typ en bandmedlem med, säger Anders Herrlin.

Och om någon annan i bandet hade nobbat?

– Jag tycker nog att det är just kemin mellan oss fem som gör det speciella soundet. Det går inte att byta ut någon av oss, säger Micke "Syd" allvarligt.

Blev aldrig bråk

Hur ofta träffas ni privat?

– Inte speciellt ofta, säger Anders Herrlin.

– Ett skäl till att vi valde att spela in en skiva var att vi skulle lära känna varandra igen. Man kan säga att inspelningen av plattan blev ett sorts test. Man lever så himla tätt inpå varandra. Det kan liksom inte bli värre än så. Men det blev faktiskt aldrig något bråk, säger Per Gessle.

Fanns risken?

– Det var ju ganska modigt av oss att stänga in oss i en studio. Det kunde ju ha slutat i världens slagsmål istället för en skiva, skrattar Herrlin.

Vad har ni gemensamt – förutom Gyllene Tider?

– Vi har aldrig varit fem bästa kompisar som alltid har umgåtts i alla år. Vi har egentligen aldrig haft något annat än just musiken gemensamt. Det var så redan när vi bildade bandet i början av 80–talet. Det blev bara en konstellation av folk från Halmstad som råkade kunna spela varsitt instrument. Vi umgicks aldrig utanför musiken.

Herrlin fortsätter:

– Sedan spelade vi ju så jävla mycket på den tiden. Vi blev som en sorts familj istället. Då ville man inte träffa de andra i bandet när vi var lediga.

– Jo, så är det, säger Gessle och nickar.

"Vi är äldre"

Hur har era roller i bandet förändrats på 25 år?

– Inte alls egentligen. När vi fem är tillsammans blir vi nitton år igen. Det är samma ruskigt låga nivå på skämten som 1981. Den pubertala nivån är helt oförändrad, säger Gessle.

Vad har förändrats?

– Vi är väl lite äldre...

En halvtimme senare står fem medelålders män på en terrass och låter sig fotograferas.

– Ställ upp nu, flickor, skrattar Anders Herrlin.

Per Gessle låtsas greppa Herrlin mellan benen medan Micke "Syd" armbågar honom på skoj.

Bara en har solglasögon.

Gissa vem.

Ronnie Sandahl