Psykolog: Vanmakten större när en person saknas

NYHETER

Inte död, men saknad.

Den fördröjda sorgen efter de försvunna tsunamioffren blir för var dag mer påfrestande för de anhöriga.

- Det finns en enorm hjälplöshet i situationen, säger Sven Christianson, professor i psykologi.

Foto: "Behovet av stöd kommer att vara störst när rapporteringen kring de saknade avtar", säger Sven Christianson, professor i psykologi.

När ska man ge upp hoppet?

Tusentals anhöriga efter katastrofen i Sydostasien har ännu inte haft vare sig tid eller ork att tänka tanken. Ändå är den central, menar Åsa Landberg, psykolog på Rädda Barnen.

"Svåra konflikter"

- Det kan bli svåra konflikter inom en familj när den som vill hålla kvar hoppet om ett mirakel blir arg på den som gett upp, säger hon.

Efter Estoniaolyckan förstod de flesta snart att de saknade inte kunde ha överlevt. Med katastrofen i Asien är det svårare att föreställa sig exakt vad som hänt den anhöriga.

- Problemet är att aldrig ens kunna påbörja sorgeprocessen som är lång och smärtsam, säger Åsa Landberg.

Enligt Sven Christianson, professor i psykologi vid Stockholms universitet, känner man ofta större vanmakt över en saknad.

- En anhörig som fått ett dödsfall bekräftat kan konkretisera sorgen med ceremonier i olika faser. Den som saknar hoppas fortfarande att det ska vara ett administrativt fel eller att den anhörige ligger på sjukhus.

Leder till ett virrvarr

Birgitta Wallin, sjuksköterska och vårdlärare i Umeå, beskriver saknad som ett tillstånd som man befinner sig i varje vaken sekund, och som ofta leder till febril aktivitet och ett virrvarr av tankar.

- Ska man sitta hemma och vänta på besked? Borde man åka till Thailand och leta? Kommer jag att kunna gå vidare i livet och bli glad igen?

Reaktionen är individuell och beror på dels tidigare erfarenheter, dels på den närmaste uppbackningen.

- Det är viktigt att det fortfarande finns tålmodiga människor att resonera med om sin saknad när rapporteringen kring katastrofen börjar avta, säger Sven Christianson som är starkt kritisk till myndigheternas och regeringens förlamning.

Flatheten återkommer

- Jag arbetade med Estoniaoffren och ser att flatheten är återkommande. Det är så politiserat och hierarkiskt att de som sitter på toppen inte har någon kunskap om vad de ska göra.

Enligt Birgitta Wallin kommer det att behövas stödgrupper för anhöriga till saknade.

- De behöver speciell hjälp. Men det finns inte många studier i detta eftersom saknad är ett nytt fenomen i Sverige.

Britt Peruzzi