Läkare: Vi visste inte vad vi hade framför oss

Av: TT

Publicerad:
1 av 2 | Foto: Jonas Ekströmer/TT
"Svensk sjukvård har alltid kunnat göra allt för alla. Nu stod vi i ett dilemma där vi inte hade svaren på alla våra frågor", säger överläkare Hedvig Glans.

När coronasmittan slog till mot Sverige mötte den en sjukvård som i stora delar var helt oförberedd.

– Jag tror det var tur att vi i mars inte riktigt förstod hur extremt tung och slitsam våren skulle bli, säger Hedvig Glans, överläkare på Karolinska.

Efter snart ett år med extrem belastning på sjukvården är hennes oro nu att smittspridningen ska tillta under julhelgerna.

En helt ny sjukdom, med ett flertal gåtfulla och svårbehandlade symptom – i kombination med en betydande kunskapsbrist om fungerande läkemedel och behandlingar.

Svensk sjukvård har under året tvingats till en resa genom det okända med det nya coronaviruset.

En av dem som stått mitt i stormen är Hedvig Glans, biträdande överläkare på infektionskliniken på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

När hon ser tillbaka på 2020 konstaterar hon att situationen var unik.

– I många situationer var vi helt oförberedda i våras. Kunskapsläget kring sjukdomen var minst sagt bristfälligt, säger hon.

Ont om tid

Läkarna gjorde vad de kunde: De "dammsög" nätet och olika informationskanaler för att lära sig mer och försöka förstå hur patienterna skulle vårdas.

Men det var ont om tid.

Kort efter att de första sjukdomsfallen påvisats skedde en närmast explosiv ökning av antalet svårt sjuka covid-patienter som behövde sjukvård.

Den 16 mars vårdades 26 patienter på sjukhusen.

En vecka senare var antalet 461.

Ytterligare en vecka senare hade siffran stigit till 1 163 patienter.

Hedvig Glans beskriver en närmast kaotisk vardag med tvära kast och snabba omprioriteringar.

– Vi kunde inte föreställa oss vad vi hade framför oss, vilket jag i efterhand tror var bra. Annars hade vi kanske inte orkat allt. Istället jobbade vi med fokus på att det måste bara bli bättre, även om kurvan visade något annat, säger hon.

Ett dilemma

Hon minns de första rapporterna från Kina som oroväckande. När smittan sedan nådde Italien ökade farhågorna påtagligt.

– Då kröp det närmare. Italien drabbades hårt och det var en bild som var lätt att applicera på Stockholm. Då blev det mer verklighet, säger Hedvig Glans.

Samtidigt var läkarna tvungna att navigera i en djungel av ny kunskap och falska rykten.

– Alla följde flödet nästan varje tidpunkt på dygnet och det diskuterades vid alla möten. "Såg ni den här artikeln?" "Vad tror ni om det här?" Det var nog en styrka hos oss, att alla var så otroligt engagerade.

Ändå blev mötet med smittan på flera sätt en obehaglig överraskning.

– Svensk sjukvård har alltid kunnat göra allt för alla. Det brukar oftast gå väldigt bra. Nu stod vi i ett dilemma där vi inte hade svaren på alla våra frågor. Och det är klart att vi ställts inför de situationerna före covid också – men inte i de volymerna.

Svåra scenarion

Maktlösheten skiljde sig från det hon tidigare upplevt under sitt yrkesverksamma liv.

– Man vill så gärna hjälpa, men den här gången visste vi inte alltid hur. Likaväl som vi har fantastiska solskenshistorier som berört, så har vi ju lika många svåra scenarion där det gick dåligt, trots att vi gjorde allt som stod i vår makt för att patienten skulle överleva.

De här händelserna sätter spår och många inom sjukvården har bearbetat och fortsätter att bearbeta vårens jobbiga upplevelser, säger Hedvig Glans.

– Vi måste försöka blicka bakåt och se vad vi kan dra för lärdomar av det vi gjorde då. För vissa patienter som sökte vård i våras hade förloppet säkerligen sett annorlunda ut om de sökt i dag. Men kunskapsmässigt visste vi inte mer då.

I dag har patienter som hamnar på sjukhus på grund av covid-19 bättre chans att klara sig. En svensk studie har visat att dödligheten bland sjukhusvårdade covid-patienter minskade från 24,7 till 13,3 procent mellan mars och juni.

– Jag tror att det är bättre att bli sjuk nu än i våras. En optimistisk tolkning av den minskade dödligheten är att vi gör något rätt nu, jämfört med då, säger Hedvig Glans.

Samtidigt är det en trött, i vissa fall utarbetad, personal som nu driver covid-vården vidare en andra runda.

– I våras var vi mer fulla av energi. Vi var så redo man kan vara för något som man inte riktigt vet hur det ska te sig. Nu vet vi vad som kommer. Vi vet också hur intensivt och slitsamt det är för oss. Det betyder inte att vi backar inför det, men det känns tyngre att dra igång allt en gång till, säger Hedvig Glans.

TT: Hur gick tankarna när antalet svårt sjuka började öka igen i höstas?

– Jag har varit inställd på att det skulle komma, frågan var bara när.

Sveriges strategi har fått kritik från vissa håll för att den tillåtit för stor smittspridning. Hedvig Glans betecknar utvecklingen som "olycklig", men framhåller snarare den bristande följsamheten, än att det skulle vara fel på strategin.

– Jag förstår att man varit trött på alla restriktioner och även om många varit duktiga har det funnits en sviktande följsamhet hos många också. Det visar också hur skört det är, struntar folk i restriktionerna får det stora konsekvenser.

Finns en gräns

TT: Nu står vi mitt uppe i en andra våg av smitta, antalet svårt sjuka och antalet som dör stiger. Hade vi behövt hamna här?

– Det är svårt att svara på, men om delar av befolkningen inte följer det som sägs blir restriktionerna ganska verkningslösa. Policyn i Sverige bygger på att individen tar ett eget stort ansvar – och där var följsamheten bättre i våras än den var under hösten.

Trots vacciner på ingång lär inte smittan försvinna helt, tror hon. I närtid är risken att smittan skjuter ny fart efter helgerna, i en tredje våg.

– Jag förstår om man vill träffa nära och kära över julen, det skulle jag också vilja. Men jag är orolig över att det ska driva på spridningen, och så kommer vi i sjukvården i mitten av januari se att antalet svårt sjuka ökar igen.

Hon betonar att sjukvården då redan kommer att ha kört på max över julhelgerna och varnar för att det finns en gräns för vad sjukvården klarar av.

– Någon gång kommer sjukvården att nå sin gräns för vad vi klarar av att mobilisera hos enskilda individer och som grupp. Och det kommer att bli kännbart och jobbigt för alla när den dagen kommer.

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN