”Da Vinci-koden är plagiat”

NYHETER

Dan Brown anklagas för att ha stulit till sin bästsäljare

Dan Brown anklagas nu för att ha stulit stora delar av storyn i sin exempellösa succé Da Vinci-koden.

Alla uppgifter om det hemliga sällskapet och ”förfalskningen” av kristendomen presenterades i en bok för över tjugo år sedan.

Det är långt ifrån ovanligt att stora framgångar med böcker, filmer eller musik följs av anklagelser om plagiat, men i fallet med Da Vinci-koden pratar vi inte om småsaker.

Teorierna om det hemliga sällskapet Prieuré de Sion, som sedan korstågen haft kunskaper som bokstavligen skulle välta de kristna kyrkorna över ända om de avslöjades, publicerades för första gången i början av 1980-talet i den populärvetenskapliga boken Holy Blood, Holy Grail, som aldrig översatts till svenska.

I den drar Michael Baigent, Richard Leigh och Henry Lincoln slutsatsen att Jesus hade ett barn med Maria Magdalena och att det heliga blodet har levt vidare ända fram till våra dagar.

Poängen i båda böckerna är att en legitim ättling till Jesus skulle utgöra ett ofantligt hot mot den etablerade ordningen i västvärlden, främst inom den katolska kyrkan.

Stämd för plagiat

Holy Blood, Holy Grail blev en stor internationell framgång och resulterade i flera mordhot mot författarna. Nya teser som raserar fundamenten för en världsreligion tycks svårsmälta på en del håll.

Da Vinci-koden har sålts i mer än tolv miljoner exemplar världen över och har dragit in runt 2,5 miljarder kronor. Nu vill Baigent, Leigh och Lincoln ha en del av kakan och har därför stämt Browns förlag Random House.

– Det är inte för att Brown har tagit några av våra idéer, det har flera andra gjort förut. Det är för att han har tagit hela arkitekturen, hela pusslet, och byggt sin thriller på det, säger Richard Leigh till tidningen The Herald.

Intensiv kritik

Kritiserade teorier

Teserna i Holy Blood, Holy Grail har hårt kritiserats av både forskare och kristna grupper ända sedan den kom 1982. Kritiken har flyttats över till Da Vinci-koden och för den som är intresserad av den är det bara att använda en sökmotor på Internet.

Vid sidan av uppenbara stolligheter finns det dock en hel del fakta som tyder på att Prieuré de Sion aldrig existerat, åtminstone inte i den form som beskrivs i de båda böckerna. Det hemliga sällskapet registrerades av franska myndigheter så sent som 1956. En av grundarna har sagt till BBC att det bara handlade om fyra män som ville ha lite kul. Namnet tog man från ett berg i södra Frankrike.

En annan av grundarna, Pierre Plantard, antyds på internet vara både kriminell och antisemit. Han upprättade en lista över Prieuré de Sions illustra stormästare och satte upp namn som Da Vinci, Isaac Newton och Victor Hugo. Sist skrev han dit sitt eget. Dokumentet placerades i nationalbiblioteket i Paris och Plantard såg till att Baigent, Leigh och Lincoln fick nys om det.

Hemligheten försvinner

Om Prieuré de Sion faller bort försvinner förstås också den omvälvande hemligheten som sällskapet är skapat att ruva över och de kristna kyrkorna kan andas ut. Samtliga inblandade författare verkar dock ta lugnt på kritiken om att de har byggt sina böcker på en bluff. Det påverkar i alla fall inte stämningen mot Random House, enligt Michael Baigent.

– Om vår hypotes är rätt eller fel är irrelevant. Faktum är att detta är ett materiel som vi ägnat flera år åt att sammanställa.

Dan Brown, som ger väldigt få intervjuer, ger fortfarande sina läsare intrycket av att hans roman bygger på fakta. På hans hemsida kan man läsa att ”konstverken, arkitekturen, dokumenten och de hemliga ritualerna som skildras i romanen existerar”.

Björn Ewenfeldt/TT