I nästa vecka skulle Linda börjat gymnasiet

NYHETER

– Den otäcka händelsen med Linda kanske kan verka som väckarklocka redan vid skolstarten

I nästa vecka skulle vår dotter Linda börjat gymnasiet. Undrar vilken linje hon skulle ha valt? Frisör som sin ena storasyster Sanna eller Djurvårdare som Emelie eller någonting helt annat?

Foto: Linda Falkbäck

En skolstart, som väcker sorg i våra minnen till livs, om Linda, den hemska onsdagen den 27 april 2005. Dagen då Linda tog sitt liv efter en kort tids kränkningar bland annat av sexuell karaktär i skolans miljö. Skolstart vilket för många, allt för många, ger oro och ångest om helvetet de upplever i skolan, ett helvete och en ångest som inte skulle behöva existera utan som egentligen borde vara något stimulerande och positivt, ja en möjliggörare. Kunskapens börda sägs ju vara lätt att bära.

Den svenska skolan en av vår tids största hatobjekt

Skolan engagerar, även de som inte vet något om den.

Under de senaste åren har den svenska skolan blivit beskylld för allt mer, inte bara dålig undervisning och bristfälliga eller inga alls regler. Media har under sommaren granskat detta och belyst problemen med ett antal bra artiklar/inslag om en del av dessa problem, bland annat den bristfälliga skolgymnastiken. Men det räcker inte och det är inte det allvarligaste.

De politiska partierna är rörande överens om problemen men varför görs inget? Ett gemensamt ställningstagande över partigränserna (Utan avsikt att tjäna politiska poäng eller väljare).

Att ”Våga va´sig själv&rdquo

”Att våga va´sig själv” borde vara en självklar utgångspunkt för alla nu när skolan börjar. Det är dock inte lätt som det låter. Eller att våga gå sin egen väg när man ska ”passa in”, anpassa sig, platsa för att hänga med. I tider av dokusåpor, porrfilm på kabel-tv, stringtrosor, push-up bh för småbarn. Ett katastrofalt hälsotillstånd med växande och alarmerande farsoter som barnfetma. Med Super nannys istället för aktiva närvarande föräldrar. Kvällstidningarnas rubriker och löpsedlar börjar mer och mer likna skvallertidningarnas med större rubriker om läppoperationer, bröstimplantat och bimbos än om vad som händer i övriga världen.

”Om folk vill ha skit ska de få skit” har någon nutida medietänkare nyligen dristat och bredvid alltihop står en passiv, förvirrad och lamslagen vuxenvärld eller föräldraskara och dristar ”så är det, det är som det är” det är inget vi kan påverka, samhället är sånt.”

Föräldrarnas roll

Föräldrar som inte är närvarande och deltar i processen i skolan utan enbart försvarar sina barn vad de än gör, vad de än säger, hur de än beter sig. Föräldrar som ifrågasätter lärares bilder av hur eleverna beter sig eller som ignorerar lärares telefonsamtal hem att deras minderåriga barn röker i skolan. ”Vi vet/de får röka.” Vad gör man som lärare då? Vad ska det bli av barn när de har föräldrar som blundar för och försvarar kränkande handlingar eller oacceptabla beteenden?

Kort sagt vuxenvärldens roll. En framtida framgångsrik skola kommer att kräva ett bättre och större föräldraengagemang. Ett samspel mellan hem och skola. Vi behöver varandra. Ett vi och ni tänkande är ett både tid och resursslöseri av stora mått mätt.

Orken och kraften att ligga i

Vår resa fortsätter. Sorgen efter Linda är obeskrivlig, i synnerhet som vi fanns där hela tiden, både i hemmet, i skolan och på fritiden. Det är svårt ”Att våga va´sig själv” både som vuxen och framförallt som barn. Den otäcka händelsen med Linda kanske kan verka som väckarklocka redan vid skolstarten.

Att även såna här ”till synes” så kallade oförargliga händelser som den Linda fick genomlida kan leda till oanade tragedier. Att även under korta period leva med kränkningar. Att ha blivit sexuellt trakasserad på skoltid i skolans lokaler, skolans gymtoalett, och sedan blivit kallad hora, luder och toalettmadrass kan välta vem som helst, inte minst en 13-årig flicka. För att avslutningsvis bli fälld av en spark i magen framför ögonen på ett tiotal vittnen som inte lyfter ett finger för att ingripa. ”Lite ska man väl tåla, hon som var så tuff och cool ”eller ”det var väl inte så farligt” kan tyckas men det är den som blir utsatt som har tolkningsföreträde inte den som utsätter någon för något. Trösten att man är väldigt omtyckt och poppis väger lätt så här i efterhand. Det är väl bättre att visa det när tid väl är.

”En nedrighet sagd i det lilla, kanske menar inte den som handlar så illa men hos den som träffas river det upp sår som aldrig läker..."

Som sagt i nästa vecka börjar skolan igen. Himmel eller helvete? Är du beredd? Engagera dig. Engagera andra.

Läsarartikel

Arne & Lena Falkbäck ( grundare av stiftelsen "Våga va´dig själv")