Ett helt universum fick rum i hans lilla klarinett

NYHETER

Svante Lidén om klarinettmästaren från Grycksbo

Det var i Grycksbo Folkets park allt började. Och det var i Grycksbo det tog slut.

Klarinettmästaren Putte Wickman har tystnat.

Han blev 81 år.

Foto: En ung elegant.

Men vem tänkte på ålder när man såg Putte Wickman?

Och vem tänkte på någonting alls när man hörde honom?

Man bara följde med.

Att lyssna på Putte var alltid ett äventyr. Det var en spännande och fascinerande resa.

Hans klarinett vägde bara några hekto. Men den rymde ett helt universum.

Oavsett om man satt i en gammal medeltida kyrka eller hängde vid bardisken på någon jazzklubb nånstans så hamnade man någon annanstans när Putte tog sig ton.

Han var en av de där sällsynta människorna som bara genom att visa sig fick alla andra att stanna upp och bli förväntansfulla inför vad som skulle komma.

Han levererade. Alltid. Och alltid mer än vad man hade rätt att förvänta sig.

Det finns andra som har samma egenskaper.

Men de är sällsynta. Det märks när de försvinner. Det blir tomt. Och i Putte Wickmans fall känns bara en ekande tystnad.

Men oj, vad det lät i början.

Putte fick en klarinett i julklapp.

Föräldrarna hade råd med en sån fin present, pappa var grosshandlare i Borlänge.

Putte Wickman fattade instrumentet. Men han fattade inte hur han skulle hålla det i händerna.

Han höll i det bakvänt och det gick inte alls.

Men så skaffade han sig en grepptabell.

Alla som någonsin försökt lära sig spela klarinett men så att säga snubblat på tröskeln, vet vilket förtvivlat svårt instrument det är att lära sig.

Men alldeles ensam, med bara grepptabellen, noterna och grammofonen som sällskap fick Putte Wickman ordning på klaffarna och hålen.

Piano spelade han redan tidigare.

1942 debuterade han i Grycksbo Folkets park – som pianist i Torvald Mattssons orkester.

Han hade lärt sig att spela ”Jungle Drums” på klarinetten så bra att han drog den efter pausen. Sedan blev det klarinett för hela slanten.

Året därpå, när han egentligen skulle gå på gymnasiet i Stockholm för att senare kunna bli jurist, ställde han upp i en tävling på Nalen i Stockholm tillsammans med orkestern Andys från Borlänge. Och vann.

Han tog aldrig studenten?

Han spelade i Tyskland, USA, Paris... han spelade med alla de stora och var ständigt på turné.

Han spelade jazz, klassiskt. Han spelade vad som helst. Det fanns inga begränsningar.

Putte Wickman var elegant. Hans bilar var läckra. Kostymerna ofta skräddarsydda. Han bar italienska skor när andra hade träskor.

Han var slagfärdig:

–?Jag slutade tvärt med boxningen (han var boxare ett tag). Det var nåt fel med mitt hopprep, det fastnade alltid under foten.

Han var blygsam:

–?Jag lockar kanske fyra personer extra till en kyrkokonsert, sa han om varför han turnerade i folkparkerna och ”larvade sig i tv:s nöjesprogram”.

Faktum är att kyrkorna aldrig var så fyllda som när Putte Wickman stod framme vid altaret.

Putte Wickman var skvallertidningarnas favorit när han var gift med skådespelerskan Catrin Westerlund. Hon dog 1982 och de fick en son och en dotter tillsammans.

Senare gifte han om sig med den 23 år yngre läkaren Sylvia Broberg. De bodde tillsammans på Grycksbo herrgård inte långt från Borlänge.

Putte Wickman gjorde ett oräkneligt antal konserter. Förra sommaren gjorde han succé (alltid succé!) i Allsång på Skansen.

Om åldern var ett problem så var det något han skämtade bort:

–?Man måste passa på när man är ung.

81 år blev det till slut.

Men hans musik var tidlös. Nej, inte tidlös. Den var ung. Evig.

Dansa vidare, svängande genom evigheten, Putte!

Läs mer

Svante Lidém