Kolmården mörkade vargattackerna

avRichard Aschberg, Josefin Sköld

NYHETER

Vargarna på Kolmården hotade ensamma skötare före dödsolyckan – ledningen höll tyst

1 av 3 | Foto: LASSE ALLARD
togs inte på allvar Vargarnas hotfulla beteende handlar om ett test, tror vargforskaren Olof Liberg. ”De vill se hur långt de kan gå, helt enkelt”, säger han och frågar sig varför Kolmården inte tagit större hänsyn till det.

Dödsolyckan i varghägnet inträffade helt utan för­varning – sa djurparkens ledning.

Men Aftonbladet kan i dag avslöja hur Kolmården mörkat ytterligare en hotfull vargattack mot ­parkens skötare.

– Jag förstår i efterhand att det kan uppfattas som bagatelliserande och ­nonchalant, säger Mats Höggren, zoologisk chef.

Vid tiotiden på förmiddagen den 17 juni i år tog den 30-åriga djurskötaren med sig sin komradio och gick in i varghägnet på Kolmårdens djurpark. En timme senare hittades hon död av sina kollegor.

Vad som egentligen hände är ännu inte fastlagt. Men samma eftermiddag kallade djurparkens ledning till presskonferens.

– Det har aldrig hänt i Kolmårdens djurpark ­tidigare. Vi hade inga som helst indikationer på att ­något sånt här var på väg att inträffa, sa Mats Höggren, zoologisk chef på djurparken, då.

Specifik incident

Men Aftonbladet kan nu avslöja att det inte är första gången Kolmårdens vargar hotar den egna personalen. Det handlar framför allt om en specifik incident ett år ­tidigare.

– Alla här känner till de här händelserna, men av ­någon anledning har de aldrig kommit fram till besökarna, säger en källa med nära kopplingar till djurparken.

Blev omringad

I en händelserapport ­berättar skötaren själv vad som hände:

”Två av vargarna började cirkulera runt mig. För att ta skydd gick jag intill ett träd. Jag skrek och gjorde utfall mot dem. Men det kändes som att det bara triggade dem ännu mer. Alla andra vargar stod uppställda. Jag minns blicken i den ena vargens ögon. Stinn, öronen pekade framåt, stel hållning på tårna. Om jag försökt lägga ner någon av dem är jag säker på att den hade fått hjälp av de andra och inte jag”.

Skötaren lyckas ta sig en bit därifrån, men vargarna cirkulerade allt mer intensivt.

”Då började jag bli rädd på riktigt och kände att jag måste skydda mig. Jag riktade en spade mot den ena vargens huvud, men träffade käken. Han skakade lite på huvudet och fortsatte. Men plötsligt var det något som avledde uppmärksamheten”.

Enligt källor på Kolmården lyckades skötaren backa ut genom grindarna först efter 40 minuter under vargarnas hot.

Bufflades

”Jag var tvungen att försvara mig flera gånger på vägen ut”, uppger skötaren i rapporten.

Samma år, 2011, rapporterade en annan kollega om en orolig varg som bufflats. Hon tog tag i honom över nosen. När de båda backade fastnade hans hörntand mellan fingrarna och hon blödde lite ur handen. Skötaren menar dock att hon aldrig kände sig hotad, att händelsen var en ren och skär olyckshändelse.

Kolmårdens zoologiska chef, Mats Höggren, har ingen förklaring till varför informationen hållits hemlig.

”Har inte mörkat”

– Efter de här incidenterna vet jag att vi gjorde ­noggranna bedömningar och analyser av vad som ­inträffat. Åtgärden blev att vi skulle vara mer uppmärksamma och notera avvikande beteenden hos just de här individerna, säger han.

Tycker du inte att besökare som sedan träffat och umgåtts med vargarna i besökshägnet borde få kännedom om detta?

– Jo, det kan jag hålla med om. Just nu kan jag inte riktigt redogöra för varför vi inte kommunicerade det här. Ur ett besöksperspektiv kan jag förstå att det framstår som bagatelliserande och nonchalant. Det är verkligen inte ­meningen. Vi har inte försökt mörka någonting.

Ett test

Enligt vargforskaren Olof Liberg rör sig vargarnas hotfulla beteende sannolikt om ett slags test.

– De vill se hur långt de kan gå, helt enkelt. Det är väldigt vanligt när de är runt tre år. Jag ställer mig väldigt frågande till varför djurparken inte tagit större hänsyn till detta och dragit slutsatsen att dessa vargar inte är lämpliga att sammanföra med besökare.

Borde de inte ha informerat besökarna om oroligheterna i flocken?

– Jo, med facit i hand borde de självklart ha gjort det.