Wolfgang Hansson

Abbas sätter Obama på pottan

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Palestiniernas ansökan för dem inte ett steg närmare ett FN-medlemskap.

Däremot sätter Mahmoud Abbas en av sina mäktigaste beskyddare på pottan, USA:s president Barack Obama.

Obama vill egentligen inte alls lägga in sitt veto mot att Palestina erkänns som fullvärdig medlem av FN-familjen. Han tycker till och med att det är både plågsamt, pinsamt och på sikt motverkar palestiniernas sak. Det är därför USA de senaste dagarna gjort allt för att försöka få Abbas att avstå.

Men Obama är tvungen.

Låter han palestinierna få sin vilja igenom kan han vinka adjö till alla chanser att bli omvald nästa år. Ingen president kan bli vald om han får den mäktiga israeliska lobbyn i USA emot sig.

Barack Obama har gett palestinierna starkare stöd än någon amerikansk president före honom, Bill Clinton inräknad. Han är den förste som på allvar försökt vrida om armen på Israels regering för att få dem att upphöra byggandet av nya bosättningar på ockuperad mark. Att han misslyckats är en annan sak.

Att förödmjuka en så viktig vän kan visa sig kostsamt för palestinierna på längre sikt.

Särskilt som deras FN-ansökan är dömd att misslyckas från början. På sin höjd kan de räkna med att Palestina får status som observatör. Vilket i praktiken inte ändrar någonting.

Men även palestiniernas president sitter i en svår sits. I över ett år tid har han hotat med FN-ansökan i ett försök att tvinga Israel till förhandlingsbordet. Han har skapat stora förväntningar bland palestinierna på Västbanken. Om han nu i sista stund drar tillbaka ansökan riskerar han uppror på hemmaplan.

Att det gått så här långt beror på att Israel med Benjamin Netanyahu som premiärminister vägrat att inleda några seriösa förhandlingar om en slutlig fredsuppgörelse. Netanyahu vill inte ha en tvåstatslösning. Han föredrar att allt fortsätter som tidigare.
Då slipper Israel göra några eftergifter om en delning av Jerusalem, om de judiska bosättningarna och om rätten för palestinska flyktingar att återvända till sina gamla hem som de flydde ifrån 1948 när staten Israel bildats.
I nuläget verkar palestinierna ha övergett terrorn och koncentrerar sig istället på ekonomisk utveckling och välstånd. Åtminstone på Västbanken. Israel har helt enkelt ingen morot för att förhandla.

Särskilt inte med den arabiska våren i full sving och där Israel inte har en aning om vem som styr granlandet Syrien om några månader.

Risken med FN-ansökan är att det nuvarande dödläget permanentas. Så länge Israel inte får en ny regering så utnyttjar man palestiniernas drag för att fortsätta vägra förhandla. Det blir svårare för omvärlden att utöva påtryckningar på Israel.
Om fredprocessen inte förs framåt är det bara en tidsfråga innan radikala element inom den palestinska rörelsen återupptar terrorn för att på så sätt försöka tvinga Israel till förhandlingsbordet.
Efter 60 år av motsättningar vore det rimliga att båda parter gör ett allvarligt menat försök att lösa konflikten en gång för alla. Istället fortsätter tuppfäktningen.

Publisert: