Uppsalaforskare ska avslöja våra rädslor – jagar spökhistorier

Reporter: Joanna Górecka

Publicerad:
Uppdaterad:

Har du eller någon du känner varit med om något övernaturligt?

Nu samlar Institutet för språk och folkminnen in moderna spökhistorier och berättelser om övernaturliga erfarenheter.

– Det kokar ner till de stora frågorna. Vad är vi rädda för i dagens Sverige? Vad säger det säger om oss? säger Tommy Kuusela som driver projektet.

Forskningsarkivarie Tommy Kuusela samlar moderna spökhistorier.
Foto: ISOF
Forskningsarkivarie Tommy Kuusela samlar moderna spökhistorier.

Näcken, skogsrået och mylingar (spöken av odöpta barn som mördats av sin mor och gömts) – arkivsamlingarna vid Institutet för språk och folkminnen (ISOF) hyser tusentals beskrivningar av möten med övernaturliga väsen från 1800- och det tidiga 1900-talet, framför allt från landsbygden.

Tidens rädslor, värderingar och förhoppningar har kunnat avtäckas genom dessa berättelser. Nu söker ISOF efter moderna historier, övernaturliga upplevelser och erfarenheter av spöken och hemsökta platser. De som har varit med om för något som upplevs som övernaturligt eller har hört talas om något ockult uppmanas att ladda upp sina berättelser i ISOF:s arkiv genom att svara på ett webbformulär.

ANNONS

Storsäljare

Uppsala

Köp en deal, spara upp till 90%

Spegelfolk, skuggfolk och getmannen

– Vi vill dokumentera moderna spökhistorier och undersöka förändringar gentemot äldre tiders berättelser, säger Tommy Kuusela, forskningsarkivarie vid ISOF och filosofie doktor i religionshistoria. Han tycker att alla trosföreställningar är väldigt intressanta.

– Förr var många spökhistorier knutna till naturen. Men sedan människan flyttade in till städerna har de försvunnit och ersatts av annat. Rädslorna har tagit sig nya uttryck.

Vilka uttryck handlar det om då?

– Det är alltifrån ufon och rymdvarelser, till spöken –  till spöken – som verkligen har fått frodas i städer, särskilt i gamla byggnader och hus. Och så mycket som har skapats på internet eller inspirerats av och inspirerat till populärkulturen. Spegelfolk, skuggfolk, getmannen, slender man. Mycket creepypasta, fenomen som ibland tar klivet ur forumen och in i verkligheten, trots att man, som med slender man, kan peka på exakt när och av vem fenomenet hittats på.

Tommy Kuusela hänvisar till en tragisk incident i USA, när två tolvåriga flickor som var besatta av den fiktiva figuren slender man – en lång man utan ansikte som sägs röva bort och traumatisera barn, försökte mörda en tredje flicka och hävdade att det var på uppdrag av figuren.

”Trycktes ner i sin säng”

Än så länge har ett 40-tal berättelser kommit in till arkivet från olika delar av landet.

— Det handlar om personer som känner sig iakttagna i sina hem. De hör och upplever saker, kranar som slås på och av. En kvinna upplevde att hon trycktes ner i sin säng av en ande som inte ville ha henne i huset.

Men allt är inte obehagligt, många upplever att de är skyddade av en vänligt inställt ande eller spöket av en saknad släkting. En stor skillnad mot förr i tiden är att kyrkan och religionen har bleknat bort i spökhistorierna. Sen är det kul att både män och kvinnor svarar, från 20-åringar till pensionärer.

Vad skulle du säga att spöken har för status idag?

— Jag tänker mig att fler är mer öppna om att prata om det här än för ett antal år sedan. Många är ganska öppna och diskuterar gärna, både öppet och i slutna grupper på Facebook, säger Tommy Kuusela och fortsätter:

— Människor har alltid velat ha förklaringar, förstå vad som händer i livet efter detta. Det kan fyllas med olika saker, religion, nyandighet. Många vill att det ska finnas ett spöke. Det är ett bevis för att allt inte tar slut. De som säger att spöken inte finns skulle nog ändå dra sig från att besöka ett hus som ryktas vara väldigt hemsökt.

Vad skulle du säga att vi är rädda för idag?

— Utifrån berättelserna vi har fått in handlar mycket om ensamhet. Att vara ensam på ödsliga platser, att vara ensam på natten. Vi vill inte bli lämnade ensamma. Många berättelser är om släktingar som finns kvar, man vill inte släppa taget. Det finns en tröst i det. Man vill att personerna ska finnas kvar och vaka över efterlevande.

Publicerad: