De röstade ja – till uppoffringar

avPeter Kadhammar, Urban Andersson

Högerseger i grekiska valet

1 av 2 | Foto: URBAN ANDERSSON
Glad Förlorare Alexis Tsipras lämnar sitt högkvarter. Han verkade märkvärdigt glad.

Grekerna har gjort sitt val. Men inte ens valets segrare utstrålade lycka – krisen hänger tung över landet.

Aftonbladets Peter Kadhammar och Urban Andersson bevakar det krisdrabbade Grekland. 

Redan tidigt på kvällen stod det klart att grekerna hade ­röstat på fler uppoffringar, fler nedskärningar, mer arbetslöshet och längre köer till soppköken.

De hade valt utan entusiasm: Den vallokal jag besökte tidigt på kvällen nära Agoran, torget där demokratin föddes under antiken, var tom och valförrättarna lyssnade på jazz från 1970-talet. Bara hälften av de röstberättigade i distriktet hade utnyttjat sin demokratiska rätt.

Sammanbiten segrare

Inte ens valets segrare, högerledaren Antonis Samaras, verkade euforisk. Han var snarare lugn, samlad, möjligen sammanbiten, när han tillsammans med sin fru kom till grekiska statens konferenscentrum Zappeion för att tala till världspressen. Naturligtvis fanns där anhängare som applåderade och skanderade:

– Där är vår premiär­minister! Där är vår premiärminister!

Men de som trängdes kring Samaras var fotografer och skribenter som ­ville komma nära mannen som påstås rädda Grekland från att slutgiltigt tippa ner i avgrunden.

Högerledarens ord till världen

– I dag har det grekiska folket gett uttryck för sin vilja att stanna i EU, eurosamarbetet och respektera landets åtaganden. Det grekiska folkets uppoffringar ska föra landet tillbaka till välstånd. Vi är beslutna att göra det som krävs och göra det snabbt. Tack så mycket.

Det var högerledarens ord till världen. Han reste sig och hans livvakter lyckades med möda baxa honom tillbaka mot den väntande kortegen. Samaras befann sig i en virvelvind av händer, fötter, mikrofoner, kameror, röster och rop, och hans lätt grånande hår låg perfekt på skulten, inte en svettdroppe syntes på hans panna.

Han log men det var inte ett leende som strålade av lycka.

Val mellan två olika livsstilar

Hans huvudmotståndare, den unge Alexis Tsipras, befann sig samtidigt i vänsterkoalitionen Syrizas högkvarter vid Komondorotorget.

Valet tycktes inte bara stå mellan två politiska läger, utan också mellan två livsstilar, två attityder. Syrizas högkvarter är en ganska sliten byggnad med trånga, rökiga kontor, folk som kommer och går, inga vakter, hyllor proppade med en häpnadsväckande mängd pärmar, konstaffischer på väggarna och ­elkablar som hänger längs fasaden.

Vill riva avtal med EU

De som rör sig i huset ser ut som medlemmarna i svenska Miljöpartiet för 15 år sedan.

Detta parti, under ledning av Tsipras, som vill riva avtalen med EU, förstatliga banker, åtminstone de som behöver hjälp, återställa pensioner och minimilöner, var en hårsmån från att vinna valet. Politiker över Europa, affärsjournalister och ekonomer har varnat för att det skulle ha inneburit en katastrof, inte bara för Grekland utan för hela EU.

De som röstade på Syriza anser att katastrofen redan har inträffat.

”Utstrålar ansvar”

Antonis Samaras parti Ny demokrati har ett nytt högkvarter en bit utanför centrum, vägg i vägg med Mediamarkt. De lokalerna, i ett glänsande hus med en fasad täckt av aluminiumplattor, är svalkade av luftkonditionering och skyddade av vakter i uniform. Funktionärerna ser ut som banktjänstemän på mellannivå.

De utstrålar ansvar, men Antonis Samaras har inte gjort sig känd för att vara ansvarsfull. Han har ägnat sig åt partikäbbel när landet behövt enighet. Han har verkat mer intresserad av sitt partis välbefinnande än landets. Ny demokrati är en del av det politiska etablissemang som under decennier styrt Grekland mot den katastrof landet nu genomlider.

Så hur skulle han kunna vara lycklig? Med valresultatet i går har Antonis Samaras åtagit sig att reda ut det kaos han själv varit med om att skapa.

Efter pressmötet for han till Syntagmatorget, där han skulle tala till sina anhängare. Även på torget var det fler journalister än representanter för allmänheten. Ny demokrati hade ett valtält men ingen högtalaranläggning. Samaras höll ett kort tal i en megafon och ingen hörde vad han sa.

Vakterna hjälpte honom tillbaka till bilen, en Mercedes, och Antonis Samaras for bort i natten.

En stund senare lämnade Alexis Tsipras sitt högkvarter (i en Skoda). För att vara förlorare var han märkvärdigt glad. Kanske var han innerst inne lättad över att slippa ta ansvaret för en sönderfallande stat.