Klassklyftorna ökar – därför gör vi Klassresan

1 av 2
NYHETER

Snart 30 år efter Janne Josefssons klassiska avslöjande om klassklyftorna i var sin ände av 5:ans spårvagnslinje i Göteborg — gör vi journalistik i samma anda.

Den här gången tar vi tunnelbanan.

Med TV, statistik och människors berättelser kan du följa med på en digital resa  i din mobil genom klassklyftornas Sverige 2016.

Tre mil. Två världar. En tunnelbana.

Tydligare än så kan det inte bli.

Åk med oss på Klassresan.

Vart är vi på väg?

Maria Trägårdh

Biträdande redaktionschef, Aftonbladet

------------------------------------------

Foto: Tapio Salonen

Klassklyftorna längs tunnelbanans röda linje är ingen tillfällighet.

Sverige var som mest jämlikt 1981. Sedan dess har klassklyftorna ökat stadigt i hela landet:

– Många bedömare har höjt ögonbrynen kring att inkomstojämlikheten har ökat snabbare i Sverige än i de flesta andra OECD-länder, säger Tapio Salonen.

Aftonbladet genomför en stor journalistisk satsning på röda linjen i Stockholms tunnelbana, för att belysa klassklyftorna i Sverige.

Klassklyftorna mäts med hjälp av den så kallade gini-koefficienten. Det låter krångligare än det är. När alla i ett samhälle har samma inkomst (maximal ekonomisk jämlikhet) ligger gini-koefficienten på 0. Om en person i stället har alla inkomster i ett samhälle (maximal ojämlikhet) hamnar den i stället på 1.

Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö högskola, förklarar:

– 1981 var Sverige världsmästare på inkomstjämlikhet, vi understeg precis 0,2 i gini-koefficient. Innan dess hade vi haft en hög inkomstojämlikhet hela 1900-talet. Den sjönk dramatiskt framför allt efter andra världskriget. Men sedan 1981 har inkomstojämlikheten ökat stadigt, oavsett vilka politiska majoriteter som har suttit i ledning, och oavsett ekonomiska konjunkturer.

"Låga ambitioner"

Sveriges gini-koefficient låg på 0,21 1987 och hade 2013 gått upp till 0,33, enligt SCB. I dag har vi rasat ner till sjätte plats inom EU när det gäller inkomstjämlikhet, enligt Eurostat.

– Många bedömare har höjt ögonbrynen kring att inkomstojämlikheten har ökat snabbare i Sverige än i de flesta andra OECD-länder, dock från en väldigt låg nivå, säger Salonen.

Du pratar hellre om inkomstskillnader än om klassklyftor. Varför?

– Det är bättre att prata om inkomstskillnader än om klasskillnader, annars målar man snabbt in sig i olika ideologiska hörn.

Kommer inkomstojämlikheten att öka de närmaste åren?

– Man kan säga att den har planat ut de senaste åren. Regeringen bedömer i vårpropositionen att man ligger ungefär stilla framöver också. Inkomstojämlikheten kommer inte att öka.

Håller du med om den bedömningen?

– Det visar ju bara att man har ganska låga ambitioner. Om man säger sig vilja minska inkomstskillnaderna så förmår inte de insatser som man hittills gjort och som presenteras i vårproppen att vända den här trenden, säger Tapio Salonen.

Fotnot: Gini-koefficienten kan beräknas på olika sätt. SCB använder gini-koefficienten för disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Denna tidsserie finns bara för åren 1975–2013.

ARTIKELN HANDLAR OM

Klassresan