Som en långpromenad med en god vän

Foto: Johan Nilsson/TT
Thure Lindhardt.
NYHETER

Thure Lindhardt har talat, ja nästan viskat, i flera långa minuter om duvparet som byggt bo i kastanjen utanför hans sovrumsfönster. Du kan nu antingen tänka att ”Va fan är det här? Och dessutom på danska!” Och stänga av.

Eller tänka att ”Han verkar vilja säga mig något, jag måste nog ta reda på vad”. Och lyssna vidare.

Lindhardt berättar om sin dotter Billie som är nio månader, hur hon betraktar, lyssnar, smakar på allt, upptäcker världen. Han stannar själv upp inför det skenbart självklara. En kopp kaffe, ett fågelbo, en radioreplik. Han talar om Buddha, hur han också vill leva sitt liv i balans på knivseggen mellan rädsla och begär.

Det är eftertänksamt, sinnligt, meditativt. 

Han nämner visserligen sin rollfigur, polisen Henrik Sabroe, i tv-serien ”Bron” men skrytet, skvallret är obefintligt. Här vankas inga dråpliga stories från scen och salong.

Det är som att ta en långpromenad med en god vän. Inte han eller hon du träffar jämt. Ni som garvar åt att någon av er blev lite för full på senaste festen, ni som jämför bostadspriser eller suckar över hur dumma de är på jobbet. Nej, det här är en vän du inte träffat på länge. Och du har berättat något viktigt. Om ditt liv, om något som oroar dig, eller som gör dig glad. 

Och nu svarar din vän. Ett långt eftertänksamt svar. Och du måste lyssna noga. Du kan inte ”bara kolla det här messet” eller försöka minnas om du borde köpa hushållspapper. Inte zona ut och zona in. Du måste vara där hela tiden.

Som radiolyssnare är det förstås helt hopplöst att försöka jobba, måla staketet eller ens bre en macka till lunch medan Thure Lindhardt samtalar med dig. Men det är mycket rogivande om du har tid att lyssna, reflektera.

Någon kanske frågar efteråt ”men vad sa han då?”

Och du kommer att svara ”Jag vet faktiskt inte riktigt. Men det var en fin promenad”.

Sommar i P1 - händelserna vi minns 00:28
ARTIKELN HANDLAR OM