Han åt inget på fyra dagar

NYHETER

Treårige Magnus vägrade äta efter chocken i Krabi

Foto: PÅFRESTANDE TID ”Inte förrän jag kom hem och såg mitt ansikte i spegeln insåg jag hur illa det var. Pupillerna var små och jag såg inte klok ut. Jag hade varit i chock hela tiden”, säger Geir Aaland. För sonen Magnus, 3, var det ännu värre. Efter katastrofen blev han vild och aggressiv, och åt ingenting. Först när han hade fått vara hemma över natten kunde han förmå sig att äta.

Familjen Aadland flydde dödsvågen och överlevde.

De kom hem till Sverige i onsdags.

Men chocken och traumat förföljer dem.

– Vår lille son matvägrade i fyra dagar.

Foto: ”Det är klart att han kände dödsångest”, säger pappa Geir Aaland, 62.

Geir Aadland, 62, är glad över att sitta i sitt trygga hem i Näset utanför Göteborg.

Aftonbladet talar med honom två dagar efter att han lämnat kaoset i Thailand med sin fru Anna, 43, och sonen Magnus, 3.

– Jag känner nästan skuld över att vår familj har klarat sig så bra. Det är svårt att begripa, säger Geir.

Han träffades av vågen, men fick bara en mindre skada på ena knät.

”Han är helt förändrad”

– Det är värst för vår lille son. Han har blivit helt förändrad. Han fick springa genom skogen upp på ett berg barfota. Det är klart att han kände dödsångest.

Familjen befann sig i Krabi när monstervågen vräkte in mot stranden.

– Vågen var inget som dränkte, den slog ihjäl.

Men även om hela familjen satt på planet hem i onsdags, var de mycket omskakade.

– Chocken är enorm. Min lille pojke åt inget på fyra dagar. Inte förrän morgonen efter vi kom hem började han äta.

Magnus blev vild och aggressiv efter katastrofen.

– Vi pratade med en psykolog på Landvetter. Vi känner att vi måste ha professionell hjälp till honom nu, säger Geir Aadland.

Besviken på UD

Han är besviken över att UD inte skickade ner ett kristeam tidigare.

– Föräldralösa barn fick åka hem själva utan någon hjälp. Medpassagerare och flygvärdinnor fick ta hand om dem.

– Inte förrän jag kom hem och såg mitt ansikte i spegeln insåg jag hur illa det var. Pupillerna var små och jag såg inte klok ut. Jag hade varit i chock hela tiden.

Samtidigt berömmer han den hjälp familjen fick av thailändarna.

– Vi var så borta när vi var på flygplatsen i Phuket att vi inte ens märkte att de stoppade ner små matpaket i våra väskor.

Det viktigaste nu för familjen Aadland är att ta hand om varandra.

– Jag har bestämt mig för att ta ledigt i fjorton dagar, för att hålla ihop familjen. Min fru och jag är varandras terapeuter.

– Vi klarar oss.

Så tas svenskarna om hand

Karin Östman