”Säg att det har hänt en liten olycka”

NYHETER

”Pebben” skulle sanera dieseltank – då exploderade den

Foto: SÖNDERBRÄND Per-Bertil Resman efter olyckan, då han fortfarande låg medvetslös med 70-procentiga brännskador på sjukhuset.

Det första Per-Bertil Resman, 45, kände var lukten av bensin.

Sedan small det.

När han vaknade två månader senare var 70 procent av hans kropp täckt av brännskador.

Foto: Per-Bertil i dag – på väg tillbaka till livet. Nu kan han gå 900 meter med rullator och hoppas att han en dag ska kunna fiska, jaga och köra bil.

Den 17 november i fjol skulle Per-Bertil ”Pebben” Resman och hans kollega inspektera och rengöra en 20 kubikmeter stor dieseltank under jord på Shellmacken i Järpen.

Kände bensinlukt

Ett jobb Pebben hade gjort hundratals gånger förut.

Han gick ner i tanken i skyddsoverall och gasmask. Stegen drogs upp efter honom. Allt såg bra ut. Men det var tungt att andas.

– Jag lyfte på masken och kände bensinlukt och såg hur det droppade. Jag förstod att något var fel, säger Pebben.

Då small det

Han ropade till kollegan att slänga ner stegen. Sedan small det.

– Jag kröp ihop i ren självbevarelsedrift. Allt jag kunde tänka på var min familj.

Kollegan har beskrivit det som om en eldkvast slog upp ur luckan till dieseltanken. Han firade ner stegen till Pebben som lyckades klättra upp. Kollegan drog honom sista biten under armarna.

Pebben rullade i snön för att släcka sin brinnande kropp.

– Det sved i skinnet som om jag bränt mig på ett strykjärn över hela kroppen. Men så jävla farligt trodde jag inte det var. Jag sa till kollegan att ringa frugan och säga att det hänt en liten olycka.

Två månader senare vaknade han på ett sjukhus i Uppsala.

För hans fru och tre söner har det varit en dramatisk tid, Pebben har svävat mellan liv och död.

Hans kropp är till 70 procent täckt av brännskador. Värst är rygg och ben. Huvudet och fötterna är det som klarat sig bäst.

Stel som ett järnspett

I april fick han komma hem till Östersund för att börja den långa vägen tillbaka. Först på sjukhus och sedan på ett rehabiliteringscenter.

– Jag var som ett järnspett i kroppen. Det krävdes tre sköterskor för att lyfta mig ur sängen.

Pebbens mål var att kunna delta i älgjakten i september, något som läkarna inte trodde var möjligt.

I september jagade Pebben älg. Men hustrun fick hålla i älgstudsaren.

Sedan den 26 oktober bor han hemma i villan på Frös-ön igen.

I dag kan han gå 900 meter med stöd av sin rullator.

Fått grå starr

Men han har utvecklat grå starr av tryckvågorna från explosionen.

Och dryga två timmar per dag ägnar hans fru, som utbildar sig till undersköterska, åt att byta förbanden kring de av hans sår som fortfarande inte har läkt.

I lederna i armar och axlar har det bildats kalk och lederna har låst sig.

– Men jag har hopp om framtiden. Förhoppningsvis kommer jag kunna hålla i ett gevär igen, fiska och köra bil, sånt som jag älskar, säger han.