”Kan inte vänta med att utöka familjen”

NYHETER

Men det var dramatiskt när lille Rowan kom till världen

Foto: Rowan vägde strax över fyra kilo när han föddes.

Vår berättelse: Jag (Caroline) studerade till Socialpedagog på högskolan i Vänersborg och gjorde mitt examensarbete om kommunikation och interaktion i online spelet World of warcraft. Genom spelet skaffade jag mig flera vänner som jag efter skolans slut beslutade mig för att besöka genom en resa i Europa. Jag började min resa i Rom, Italien och for därefter till Tyskand för att sedan hamna i Nederländerna för att stanna några dagar hos en kille (vår "main tank") från mitt guild Outland Raiders.

Efter Nederländerna skulle jag vidare till fler guildmedlemmar i England och därefter Skottland för en arbetsintervju som socialarbetare...dock blev det inte riktigt som jag planerat utan jag blev helt enkelt kvar i Nederländerna hos min alldeles egna warrior ;) 1 år senare har vi nu en fantastiskt pigg och smart liten krabbat som är stark som den viking han brås på :P

Jag födde Rowan på sjukhus i Nederländerna trots att det är är standard att föda hemma i sin säng och helt utan smärtlindrande (för att få ryggmärgsbedövning krävs en läkares utlåtande samt att man bekostar det själv eftersom det inte ingår i föräskringen). Dock ville vår lille spjuver inte komma ut alls utan höll sig kvar i mammas mage i ytterligare 15 dagar innan vi fick starta honom på sjukhus. Det var en aning kaosartat då det hela inte alls fungerade som det skulle utan Rowan snurade runt sig och lade sig med ansiktet uppåt vilket ledde till att efter 35 timmar av förlossning fick ett kejsarsnitt avslutade det hela.

Vad som bidrog till kaoset var att jag överhuvud taget inte kunde förstå vad någon av personalen sade på nederländska då jag i mitt tillstånd inte orkade ta in språket som bubblade omkring mig. Vad som var ytters tydligt var att den personal som kunde utföra ryggmärgsbedövning var inne på akutoperationer hela natten och lämnade mig i en oerhört smärtsam och utmattat tillstånd eftersom den jourhavande läkaren vägrade att vakna (?!).

Därför fanns bara 1 personal att utföra bedövingen och jag blev liggandes i timmar tills jag slutligen fick bedövningen...som inte varade längre än 1h då jag vaknar chockad av oerhörd smärta i halva kroppen för att bedövningen inte tagit ordentligt. Så ok då var det omtagning å då fungerade äntligen, vilken befrielse! (alla kvinnor som får föda i Sverige borde vara så tacksamma för det svenska läkarsystemet).

En positiv sak i det hela var absolut den underbara personalen och de super häftiga kirurgerna i operations salen som muntrade upp mig genom att hojta "Vackra svenska flicka!" på härlig knagglig svenska å så klart pippi långstrump sången och Abba låtar. De pratade med mig under hela tiden och berömde de vackra svenskorna samt vårt fina landskap och trevliga människor och jag kände mig väl omhändertagen och ännu lyckligare då Rowan lades vid mitt bröst och allt kaos var avlutat.

Vad som är väldigt trevligt för att inte säga otroligt skönt är att man får en omsorgsperson (sköterska) hemma hos sig i 5-7 dagar mellan 4 till 8 timmar per dag som hjälper familjen att visa hur man sköter om sin bebis på bästa tänkbara sätt. Hon visar hur man badar bebisen, sköter hygienen och naveln, temperaturtagning, kollar tillväxten och väger bebben i en smidig handvåg samt hjälper till hemma med matlagning, städning, sköter övriga sysko till den nyfödde etc.

Omsorgspersonen ger allt som mamman och bebisen kan tänkas behöva för att ha en ljuvlig lugn och avstressande första period i livet och tid att anpassa sig till amning, blöjbyten och en fysiskt trött kropp. Det var en jätteskön vecka och orhört hjälpsamt för hela familjen. Nu är vi tre glada, starka och lyckliga Struiksma's som inte kan vänta på att utöka med fler små krabater