Trump tjänar på att skapa förvirring och rädsla

Foto: CARLOS BARRIA / X90035
NYHETER

Att anklaga medier för att mörka må vara en folksport. Men att vi inte rapporterar om terrorattacker, vilket den amerikanske presidenten hävdade i natt, var helt klart en ny gren.

Frågan är om Trumps osanningar och halvsanningar är slarv, inkompetens eller strategi?

På måndagskvällen, svensk tid, besökte Donald Trump flygbasen MacDill i Tampa.

– I många fall vill de väldigt, väldigt oärliga medierna inte rapportera om terrordåd, dundrade presidenten inför en förvånad presskår.

Ungefär samtidigt framfördes mediekritik i SVT:s Aktuellt. Här var dock vinkeln att det rapporteras för mycket om olika händelser i Sverige och världen.

Kanske var det som Vita huset senare sa, att Trump menade att terrorattacker blivit så vanliga att de knappt blir nyheter. En lista – som Washington Post kallade ett uppenbart hafsverk – presenterades som bevis för Trump tes. Trump är känd för sin impulsivitet och hans stab har anonymt klagat på att de ofta får städa upp efter sin chefs utspel.

Förklaringen har dessutom en poäng: när en typ av nyhetshändelser blir allt för vanliga försvinner de snart från mediernas förstasidor. Terrorattacker i exempelvis Irak och Syrien ger sällan stora rubriker längre.

Det är en vanlig mediekritik att vissa människors liv skulle vara mindre värda för att det blir större rubriker när till exempel två personer dör i ett bombattentat mot Boston marathon, än när 40 dör personer i ett bombdåd i Irak. Detta handlar dock mer om närhetsprincipen (kulturell) och att det är en ovanlig händelse (det smäller inte lika ofta bomber i USA som i till exempel Irak).

Men Paris är inte Bagdad. Och New York är sannerligen inte Damaskus. Det är vanligare att en amerikan dödas av en ko än ett terrordåd, som SVT.s USA-korrespondent Carina Bergfeldt nyligen påpekade.

Dessutom sa Trump att medierna hade ”sina skäl” att mörka de här attackerna. Underförstått att vi har en politisk agenda som stoppar oss från att rapportera ”sanningen”.

Denna kritik känns mer bekant. I Sverige är det många som förväxlar pressetik med politik, och hävdar att anledningen till att etnicitet inte redovisas beror på att medierna vill skydda en generös asylpolitik (när det snarare handlar om hänsynstagande och att använda den enorma makt medierna besitter ansvarsfullt).

De ”alternativmedier” som uppstått för att avpixla vår påstådda mörkning ägnar sig dock knappast åt någon journalistik: deras ”artiklar” är i princip uteslutande rewrites från traditionella medier som de kryddar med extra information, slutsater eller rena vantolkningar.

De har också gjort sig (ö)kända för att ignorera nyheter som inte passar deras agenda. Precis som Trumps twitter-konto, med andra ord. Många har påpekat hur presidenten snabbt var ute och fördömde attacken mot Louvren, men ännu inte har mäktat med ett enda tecken om den i Quebec.

Vad Trump än menade blir hans utspel ännu ett i raden i det pågående kriget mot medierna. Ett krig som kommer bli svårt att föra i längden, men som många i hans väljarbas älskar. Anhängarna av den antietablissemangsvåg som sköljer över Europa och USA ser ju även medierna som den elit som man vill bekämpa.

Här måste man (återigen) ge Trump (delvis) rätt: Medierna är inte vana vid en politiker som uttrycker sig plumpt. Vi är vana vid – och beundrar – en vass retoriker som Barack Obama. Någon som vet hur man för sig i fina salonger. Samma fina salonger som många journalister rör sig i, låt det vara i Washington eller Almedalen.

På det sättet är det sant att Trump representerar ”folket”, mot eliten. Men problemet är ju att han bara representerar delar av ”folket”. Hans retorik och lagförslag slår ofta mot människor som är precis lika mycket amerikaner – och i många fall precis lika elit – som alla Trumpväljare.

Samtidigt blir hans senaste utspel ytterligare ett tillägg på listan över obegripliga halvsanningar, osanningar och rena lögner från Trump och hans administration. Det finns de som argumenterar att detta är en uttänkt strategi då en politiker av Trumps typ tjänar på att skapa förvirring och rädsla. Detta blir extra pikant med tanke på att Trumps chefsrådgivare Steve Bannon enligt uppgifter ska ha sagt att han ”är leninist” som vill ”förstöra staten”. Rådgivaren Kellyanne Conway har talat om en ”chock för systemet” – som vi ”ska vänja oss vid”.

Låter det lite väl alarmistiskt?

Tänk då på att Trump samtidigt för ett liknande krig mot stora samhällsinstitutioner, inte minst domstolsväsendet – en fundamental del av det amerikanska maktdelningssystemet.

En konflikt som Trump nog inte kommer att anklaga oss för att mörka.