Lasse, 55, hjälper nyanlända: ”De har flytt från ett helvete”

avAndreas Randhir Granfors

NYHETER

Nu vill han att fler får upp ögonen

Foto: Privat

Lasse Pettersson från Gullspång bestämde sig för att börja hjälpa till på kommunens asylboende. Han delar nu sina erfarenheter på Facebook i hopp om att fler ska ta efter.

– Jag vill liksom att det ska ge ringar på vattnet, säger Lasse till Aftonbladet.

Det var under ett besök hos sina barn och barnbarn som idén om att skramla ihop saker till ett asylboende föddes. Lasse berättade för familjen om asylboendet, varpå barnbarnen på eget bevåg samlade ihop barnkläder, barnböcker och leksaker.

”Främlingsfientliga sprider desinformation”

Lasse, som till vardags jobbar som lärare, har ingen tidigare erfarenhet av arbete med nyanlända men kände att något behöver göras.

– Jag tänkte att ”ingen ska kunna säga att jag inte gjort något”, så bestämde jag mig. De som är främlingsfientliga gör allt de kan för att sprida desinformation, det är sorgligt. De som bor där har inga fantasisummor att röra sig med direkt, det kan man se på Migrationsverkets hemsida där det står hur mycket de får, säger Lasse.

”Hon blev dödsförskräckt”

Lasse åkte till asylboendet för att lämna över det hans familj samlat ihop, däribland ett litet dockhus som han gav till en flicka samt hygienartiklar som han köpt på vägen dit.

– Det där dockhuset är delbart, men jag visste inte om hon sett det. Så jag böjde mig ned för att visa henne och hon blev alldeles dödsförskräckt. Jag fick höra i efterhand att hon är rädd för vuxna hon inte känner. Då tänkte jag att hon nog varit med om något som jag inte önskar någon.

”Vill att det ska ge ringar på vattnet”

När han kommit hem skrev Lasse om sin erfarenhet på Facebook. Ett inlägg som gillats och delats flitigt sedan det lades upp i söndags. Men responsen på inlägget har inte enbart varit positiv.

– Min första tanke var att det ska sprida sig, jag vill att det ska ge ringar på vattnet. Det dök upp några troll eller vad man ska kalla dem. De försöker motbevisa mig, men då får de väl göra det. Jag vet var jag står. De som kommer hit är människor precis som vi, men de kommer från ett helvete. Jag vill att fler får upp ögonen och tar kontakt med dem. Man behöver inte lägga all sin lediga tid på det, bara det lilla gör skillnad.

Bjuder in dem till sin gård

Lasse, som driver en liten gård, har lyckats samla in pengar som han tänkt ska gå till arbetskläder så att några nyanlända ska få chansen att komma på besök på gården.

– Jag har fått in lite pengar som ska gå till kläder så de inte behöver smutsa ned sina vanliga kläder, de som kommer hit har inte så stora garderober med sig. De kan få komma hit, se gården, ta en fika, jag kan lära dem lite svenska om de vill. Jag ska faktiskt hämta en kille imorgon och åka med honom och köpa kläder men det vet han inte än, det blir en överraskning.

Här är Facebookinlägget i sin helhet.

”Nu var man hemma igen efter att ha tillbringat helgen hos barn och barnbarn. När vi åkte därifrån hade min dotter och mina barnbarn plockat ihop sådant som kunde behövas på flyktingförläggningen. I kassarna vi hade med oss hem fanns barnkläder, leksaker, spel,gosedjur, dockor och ett litet dockhus. Det här dockhuset ska jag återkomma till.

På vägen hem så funderade jag på dessa enorma summor som de boende kvitterar ut varje dag. Jag märkte snabbt att Avpixlat o Fria tider inte höll sig till sanningen (ironi!). Jag fick mig tillsänd en länk till migrationsverket och där framgick det tydligt att det inte var några fantasisummor det handlade om. Som ensamstående man eller kvinna får man 24kr/dag på ett boende där förläggningen håller med mat 3ggr/dag. Har man delat hushåll minskar ersättningen till 19 kr/dag. Barn i familj får 12kr/dag (upp till 17 år), men från 3:e barnet halveras ersättningen till 6kr. För den här ersättningen ska de köpa hygienprodukter, blöjor, bindor, rakprodukter, deodorant och eventuella kläder mm. Kanske är de rökare, vad vet jag. De flesta av oss vet ju att dessa förbrukningsartiklar är långt ifrån gratis. Hur dessa människor får ihop det varje månad, ja jag hade inte fixat det. Naturligtvis finns Röda korset som hjälper till plus andra frivilliga. Men att påstå som främlingsfientliga individer gör, att de har det så jäkla bra förspänt ekonomiskt är att sprida en stor, stor lögn.

Så, för att återkomma till det lilla dockhuset. När jag åkte ner till förläggningen med alla prylar, så finns där en liten flicka i 3-4 års ålder och söt som socker. Hon fick syn på dockhuset och började undersöka det. Jag böjde mig ner för att visa den lilla flickan att man kunde dela huset, men när jag närmade mig med min hand blev hon skräckslagen. Av personalen där fick jag veta att hon var maniskt rädd för manfolk. Jag undrade för mig själv vad den lilla flickan hade fått gå igenom för traumatiska upplevelser i de få år hon hittills levt. Kanske mer än vilken normal människa hade klarat av.

För mig som förut inte har haft så mycket kontakt med nyanlända, så kan jag tala om att dessa människor på flyktingboendet i min kommun är underbara. De är så tacksamma för allt att hälften vore nog.

Genom underbara vänner på Fb har jag fått ihop lite slantar som jag oavkortat kommer att använda till de boende på förläggningen. På hemväg från mina barnbarn stannade vi till vid en butik där jag köpte 20 flaskor med duschchampo som personalen får dela ut till de boende. För dessa 20 flaskor köpta på Dollarstore fick jag betala 300kr. Nu slipper de i alla fall den kostnaden på ett tag.

På onsdag åker jag och min nyfunna vän på förläggningen till Jula varuhus för att köpa arbetskläder som han inte behöver vara rädd för att skita ner, just för att det är arbetskläder. Stövlar skor och jacka ska han också få. Det innebär inte att han måste arbeta, men han kan vara med mig när jag utfodrar grisar, får, getter och höns utan att behöva förstöra sina vanliga kläder.

Genom mitt lilla engagemang slipper i alla fall en (kanske flera) att sitta på förläggningen och bara vänta i månad efter månad på besked om uppehållstillstånd. Han kan komma ifrån vardagstristessen för att få komma in lite grann i en svensks vardag. De tycker i alla fall jag är en bit på väg i att integreras i det svenska samhället..

PS. Ni får hemskt gärna dela det här! Kanske får någon/några samma tanke som jag och gör tillvaron lite drägligare för nyanlända. Svenska kvinnor kanske tar kontakt med kvinnor på en förläggning och kanske bara träffas över en kopp te eller kaffe eller tom bjuder in dem i deras vardag. Män kanske tar kontakt med män på en förläggning och börjar prata med varandra... Det måste ju börja någonstans.”

Se inlägget nedan.

ARTIKELN HANDLAR OM

Gullspång