Mejla

Wolfgang Hansson

De orsakade kaoset – vägrar erkänna fel

Publicerad:

Haag nästa för Blair, Bush och Cheney

Tony Blair, George W Bush och Dick Cheney.

Tre mäktiga män som mer än några andra bidragit till att Irak sedan mer än tio år befinner sig i våld och kaos.

Ångerfulla? Glöm det.

I samma takt som de militanta islamisterna i Isis, Islamiska staten i Irak och Syrien, tillsammans med sunnitiska rebeller intar nya områden i Irak pågår jakten på syndabockar. Hur kunde det gå så illa?

Med brittiskt stöd invaderade USA Irak 2003 med förevändningen att diktatorn Saddam Hussein gömde massförstörelsevapen och att al-Qaida hade en fristad i Irak. Sanningen visade sig rätt snabbt vara den motsatta.

Saddam hade inte längre några massförstörelsevapen. Han samarbetade inte med al-Qaida som överhuvudtaget inte var aktiva i Irak.

Då skiftade fokus till att ockupationsmakten skulle bygga en demokrati av västerländskt snitt. Ett skyltfönster för övriga arabvärlden.

Men nästan allt gick snett.

Få argumenterade så starkt och kompromisslöst för kriget som Storbritanniens premiärminister Blair, vicepresident Cheney och president Bush.

Man kunde anta att trion i dag skulle ligga lågt när de katastrofala följderna av USA:s och Storbritanniens invasion än en gång går att skåda i fullt dagsljus. Blair och Cheney har valt att göra precis tvärtom.

Båda hävdar i artiklar och uttalanden att invasionen och den efterföljande politiken var helt rätt.

"Exakt rätt beslut"

– Vi måste befria oss från uppfattningen att vi på något sätt orsakat detta (dagens kaos), sammanfattar Tony Blair.

– Vi fattade exakt de rätta besluten i Irak, säger Dick Cheney.

Bush är mestadels tyst men de gånger han uttalat sig om Irakkriget sedan han avgick 2008 så försvarar han det oförbehållslöst.

– Världen är en säkrare plats utan Saddam Hussein, säger Bush.

Blair tvår sina händer och uppmanar alla att se framåt.

Cheney är betydligt fräckare än så. Han säger att allt är Obamas fel eftersom han såg till att USA lämnade Irak utan att lämna kvar några amerikanska trupper.

– Sällan har en amerikansk president haft så fel om så mycket på så mångas bekostnad, skriver Cheney i en debattartikel.

En beskrivning som passar in perfekt på den president, George W Bush, i vars regering han själv tjänstgjorde som vicepresident. Men Cheney ägnar sig inte åt självkritik. Den han avser är Obama.

Lyfte locket

Varken Cheney eller Blair säger något om att USA invasion ledde till att al-Qaida startade terrorverksamhet i Irak, att vatten- och elförsörjning slogs sönder. Att man lyfte på locket till de gamla motsättningarna mellan shia och sunnimuslimer vilka rätt snart startade ett lågintensivt inbördeskrig i landet. Inte ett ord om att USA avskedade alla irakiska soldater och därmed la grunden till att sunnimuslimerna lierade sig med al-Qaida.

Inget om de över 6 000 miljarder kronor som kriget kostade amerikanska skattebetalare. Varav några miljarder gick till att i flera år träna och utrusta vad som visat sig vara en pappersarmé.

På punkt efter punkt fattade USA fel beslut.

Självklart kan inte dagens aktörer i Irak fråntas sitt ansvar. Premiärminister Nuri al-Maliki som alltmer iklär sig diktatorns roll. De sekteristiska och fanatiska ledare för olika irakiska grupper som predikar våld och hat. Inbördeskriget i Syrien inverkar.

Haag nästa?

Men grunden till dagens helvete i Irak ligger i USA:s invasion 2003 som slog sönder en fungerande samhällsapparat. Ett krig som startades med en skrämmande nonchalans och en total brist på ödmjukhet. Bush Blair, Cheney och många andra trodde på allvar att de tack var överlägsen militär styrka kunde omforma ett annat land med en helt annan kultur.

Hur de än vrider sig på kroken måste Bush, Blair och Cheney ta på sig en stor del av ansvaret för att över 125 000 civila irakier mist livet under mer än tio år av våldsamheter.

Alltfler röster höjs för att krigsförbrytardomstolen i Haag åtminstone bör fundera på att inleda en förundersökning mot dessa herrar.

Det kommer givetvis inte att hända men tanken framstår inte som orimlig.

avWolfgang Hansson

Publicerad: