Mejla

Ylva Sanfridson

När strömmen gick släppte alla vardagskrav

Ylva Sanfridson 40, informatör.
Ylva Sanfridson 40, informatör.

NYHETER

Plötsligt blir allt svart. Först tror jag att det har gått en propp, men när jag tittar ut är det mörkt i hela bostadsområdet. Det enda som syns och hörs är enstaka bilar som åker förbi på vägen utanför. Annars är det nästan kusligt tyst.

Det slår mig att det inte finns några bakgrundsljud i huset längre. Ingen brummande frys. Ingen surrande dator. Ingen diskmaskin. Ingen teve. Ingen tvättmaskin.

Ingen torktumlare. Ingen kyl. Ingen micro.

Jag hamnar i en oviss väntan på att strömmen ska komma tillbaka. Till en början gör det mig rastlös och irriterad. Det enda jag kan göra är att famla runt efter stearinljus och tändstickor i köksskåpen. Ficklampan hittar jag inte.

Och jag som var mitt i maten. Nu kan jag inte ens koka te. Har vi inget trangia-kök? Eller engångsgrill?

Säkert, men hur ska jag hitta den nu i mörkret? Och var ska jag grilla? På vardagsrumsgolvet?

Jag som har tillbringat långa sommarlov i en stuga utan vare sig el eller rinnande vatten. Där jag hellre kissade på mig om natten än gick ensam på utedasset i mörkret. Jag borde ju vara van vid lite enklare förhållanden. Men förutsättningarna var annorlunda. Här i stan går det inte att improvisera. Jag har inga fotogenlampor. Ingen källare för mat som behöver stå kallt. Inget bilbatteri som kan driva sänglampan så att jag kan läsa innan jag somnar. Det är bara att gilla läget.

När barnen och mannen kommer hem har strömmen fortfarande inte kommit tillbaka. Men då har jag funnit både stearinljus och ett skönt lugn. Så trots oro för maten i frysen och kylen, känner jag mig märkligt nog rätt avstressad. Vi sätter oss hela familjen vid köksbordet, spelar spel och äter köksskåpsskatter som kex, kakor och godis. När strömmen kommer tillbaka efter en och en halv timme blir jag nästan besviken. Och som i en handvändning återvänder kraven på att köra en tvättmaskin, diska och dammsuga.

Trots att det här hände i vintras pratar sonen fortfarande ofta om strömavbrottet. Att vi spelade spel på kvällen. Och hur busiga vi var som åt kex till kvällsmat. Han vill ofta leka strömavbrott i stället för att titta på Bolibompa. Går runt och släcker alla lampor. Och jag förstår honom. Det var mysigt. Vi var tillsammans hela familjen. Inte en vid spisen, en vid datorn och två vid teven...

ANNONS EXTERN LÄNK

Jämför lån med Advisa - låna pengar enkelt och sänk din ränta

Advisa

Av: 

Ylva Sanfridson

Publisert: